Vem letar efter en hund på Blocket när Kennelklubben har all information en valpköpare kan behöva?

I ett av sonen Hjalmars inlägg berättar han att jag tittade igenom hundannonserna på Blocket. På Blocket, av alla ställen! Ifall ngn frågade skulle jag avråda från att ens överväga den strategin. Ändå var det där jag började titta, och det beror på att jag hitintills bara haft hundar som blivit över på ett eller annat sätt. En omplaceringshund, en som blivit kvar osåld på sin kennel i nästan ett halvår, en som returnerats till uppfödaren när han kom i trotsåldern. Det var en sådan hund jag hade tänkt mig, och de hundarna hittar man just på Blocket, eller via någon av de organisationer som tar sig an de övergivna hundarna. Så sökbilden var en halvvuxen blandis, en hund som behövde ett hem.
Samtidigt läste jag litet ostrukturerat om olika raser, och började så sakteligen fundera på att ta en mindre hund den här gången. Jag insåg med viss sorg i hjärtat att en 7-månaders korsning mellan Rottweiler och Doberman som tyvärr ställde för höga krav på sin nuvarande familj, som inte kunde gå lös men kunde "sitt", som var snäll men litet avvaktande innan han lärde känna nya människor, nog inte var rätt hund för mig.
Inte nu, antagligen inte någonsin mer.
Tyvärr, för jag lider med dem, alla dessa hundar som människor köper och sedan inte riktigt klarar av. Alla dessa aktiva, stora hundar som säkert gör så gott de kan för att begripa vad som förväntas av dem, men som inte förstår hur de ska bete sig för att inte hamna i en annons på Blocket.

Sedan hittade jag Stella. Det här är faktiskt första gången jag köper en renrasig valp som inte är begagnad, men hon behövde ju också ett hem. Och det är väldigt roligt att göra något nytt, att få fundera ut nya strategier, uppleva nya utmaningar.

Så nu har jag berättat varför jag letade där jag gjorde. Det är ingenting att rekommendera om man inte ver exakt vad man vill ha - alla valpar är söta, men många tragedier skulle undvikas om valpköpare såg till att skaffa ordentlig information om den hundras de väljer, om alla tänkte på att hundar är lika olika i sina beteenden som i sina utseenden, och att det gäller att hitta en hund som passar för det liv den ska leva. Ingen jägare skulle komma på idén att köpa en Mops eller en Pekinges att jaga med, ingen skulle försöka valla får med en St. Bernard eller en Greyhound, men vi förväntar oss ibland att vilken hund som helst ska fungera som "sällskapshund"...
Läser att Bordercollies är de hundar som oftast överges av sina ägare i England - det är ju en hund som kräver ovanligt mycket aktivering, och många inser nog inte hur extremt mycket arbete som krävs för att utbilda en duktig vallhund, eller en agilityhund på elitnivå...