Idag undrar jag om hon inte egentligen, innerst inne, heter Zelda. Jag har testat, hon verkar inte höra någon skillnad mellan Stella o Zelda... Fördelen med Zelda är att det inte finns en massa små barn som heter så, och att det är litet fartigare. Nu har i alla fall Stella/Zeda lärt sig att hoppa upp på stenar och annat när jag säger "Upp!". Hon hoppar även glatt över små staket som finns i parken. Mestadels är hon glad, men det går fortfarande ett litet moln över hennes himmel när vi säger "nej", då blir hon litet osäker. Till vardags säger jag ajaj, då slutar hon omedelbart med det hon gör.
1 kommentar:
Jag är helt övertygad om att det är Zelda. Jag har aldrig i mitt liv varit mer övertygad om att en hund heter just Zelda. Zelda visar på finess, känslighet, lyhördhet, intelligens och en enorm godhet.
Ludmilla
Skicka en kommentar