tisdag 31 december 2013

Lantlig promenad.

Igår passade vi på att ta en lantlig promenad innan det blev för mörkt. Inga koppel, inga andra hundar, inga människor.
Zelda fortsätter att överraska.
I alla år har hon gått lite bakom oss när vi varit på väg bort, och sedan sprungit framför på vägen hem. Hon har mest hållit sig på vägen/stigen. Igår (hon är nu fem och ett halvt) var hon som en annan hund - plötsligt sprang hon hit och dit med Nemi, och såg faktiskt ut att ha kul.
Kors i taket!
Och så uppmuntrande att se - hennes liv kommer bli betydligt roligare om promenaderna utanför staden inte bara blir ett nödvändigt ont.
Här ska ni få se något ni inte har sett tidigare: hon hittade till och med något äckligt att rulla sig i (titta mitt uppe på ryggen). Lilla hjärtat!


Nemi kom hem med ett antal tistlar som fick pillas loss efter dusch (övre bilden underifrån, huvudet ner, frambenen ut åt sidorna) :



Omväxling förnöjer!

måndag 30 december 2013

ssssSSSSSSSSS ... PANG!

I förrgår smällde det. Igår smällde det.
Nu åker vi ut på landet där det bara smäller lite runt själva tolvslaget på nyårsafton.
(Till ev. inbrottsjuvar: våningen är inte tom.)

söndag 29 december 2013

Igår gick det bättre.

Nemi börjar känna på HtM position 10:


Tanken är att hon ska lära sig var hon ska vara i relation till mina ben, sedan lägger vi på rörelsen, framåt och bakåt.

Även Zelda fick träna med plattformen. Svårast: att våga stå kvar medan jag kliver fram så att hon hamnar i mellanpositionen.


lördag 28 december 2013

Tillägnas dem med prestationsångest.

Ibland får jag höra att det mest ger prestationsångest att läsa hundbloggar.
Här är en liten session från igår där jag försöker använda det vi lärde oss på en kurs i platformsträning för ett tag sedan. Målet är att kunna använda frigolitskivan (platformen) för att visa hunden hur den ska stå och så småningom gå i de olika heelworkpositionerna. Nemi ska nu lära sig position tio, dvs som "mellan" fast med nosen åt andra hållet. Dit kom vi aldrig.


Hon har hunnit glömma att det enda hon behöver göra är att stå still med alla fyra tassarna på frigoliten och jag inser inte det utan kör på med min egen agenda istället för att backa och påminna henne om grunderna ...

fredag 27 december 2013

Hur vi tänker om ansvar när vi tränar.

Jag har ofta tänkt att Zelda måste lära sig att inte bli rädd när vi tränar.
Från och med nu ska jag försöka tänka att jag måste se till att inte skrämma henne när vi tränar.
Det är två helt olika saker.

Alltså. Från och med nu ska jag försöka att aldrig överrumpla henne med plötsliga och oväntade rörelser. Jag ska röra mig varsamt så att jag inte kommer emot möbler, dörrar eller exempelvis Nemis skivstång.  (Det är fortfarande så att Zelda blir skrämd om jag så mycket som nuddar skivstången. Även om jag inte hör att det låter så hör hon det). Och blir hon rädd så tappar hon koncentrationen och träningsviljan.

Tidigare har jag tänkt att hon måste vänja sig vid att dörrarna inte är farliga, att skivstången inte är farlig, att jag inte är farlig, även om jag ställer mig på ett ben och viftar med armarna.
Idag inser jag att det är ett orealistiskt mål, så nu ändrar jag kurs. Nu ska jag iställer rikta in mig på att försöka skapa ett tränings/tävlingsklimat som gör henne så säker som möjligt på att ingenting obehagligt kommer att hända. För det behöver jag tänka i nya banor. Jag måste träna mig själv, exempelvis kan jag  först köra igenom det jag tänker göra utan Zelda, och då plocka undan eventuella saker som ligger i vägen, lyfta bort skivstången, stänga dörrar så att jag inte måste göra det medan vi håller på.
Försöka röra mig som om hon var en liten gasell som inte skulle skrämmas.

Med Nemi behövs inget av detta, så jag får fortsätta att utveckla en tvåspråkighet i träningen...

torsdag 26 december 2013

Annandagspromenad.


Dagens promenad kändes nästan som en vårpromenad...




onsdag 25 december 2013

Man kommer långt med lite kalkon ...

Jo, vi tränade lite igår trots att det var julafton. Ska se om der går att få Zelda att backa från mig och över paraplyet som är en del av vår rekvisita. Här ser ni hur vi börjar (hon kan redan "bakåt").
Pallen och puffen har jag satt dit eftersom hon först backade runt paraplyet, vilket ju är klokt att göra när det ligger hinder i vägen. Nu gäller det att hon ska förstå att hon måste över paraplyet för att få sin belöning, och att hon ska kunna göra det på distans och i tävlingsstuationen.



Vi får se hur det går.

Nemi gör framsteg i sitt backande.



tisdag 24 december 2013

måndag 23 december 2013

Har jag berättat att vi (smyg)tränar för 6+?

I 6+ ska det vara mer än sex tassar och fötter på planen, exempelvis en människa och två hundar, eller två människor och en hund, eller åtta människor och fjorton hundar…
Här är ett moment som vi börjar bli säkra på:

lördag 21 december 2013

Zeldas öron.

Jag väntar på att pälsen ska växa ut så mycket på Zeldas öron att de återgår till att hänga ner. Just nu ser det lite obekvämt ut tycker jag.


fredag 20 december 2013

Dags att beväpna sig?

Igår träffade vi en av promenadkompisarna från tiden då vi gick en daglig morgonpromenad i Observatorielunden. Vi går inte längre dit så ofta eftersom Zelda inte känner sig trygg där, det kommer för ofta stora, lösa okända hundar framspringande, och därmed anser Zelda att stället bör undvikas.
Kompisen hade just köpt en stor anti-hund spray.
Anledningen? En muskelhund hade bitit en av de morgonpromenerande hundarna så att ögat blev allvarligt skadat.
Hundens husse? Tittade på och flinade.
Anmälan?
Ingen vågade.
Dags att beväpna sig?



torsdag 19 december 2013

Nytt hundvänligt café!

På Rådmansgatan 43 ligger Bröd och Salt.



Där var damerna välkomna, "Fast kommer det någon som är jätteallergisk får jag kanske be dig gå." Det kom ingen som var jätteallergisk, så vi fikade i lugn och ro. Trevligt med ställen som inte har ett jätteutbud, men där det som finns är riktigt gott.

onsdag 18 december 2013

Besök och handtarget.

Igår hade vi besök av Zakk, jaktlabbe. Om damerna skulle beskriva honom hade de antagligen sagt att han var en perfect gentleman.


Här visar han hur man ska göra med en handtarget. Är det detta som även kallas fryst nosdutt? Inser att vi stannat på halva vägen...


tisdag 17 december 2013

Nu börjar det bli svårt.

Båda hundarna ska starta i HtM klass två nästa år. Då är det bra om de kan gå bakåt i någon position.
Här ser ni Nemi som testar bakåtgående i mellanposition och Zelda som backar i fotposition. Målet är att hunden ska hålla positionen så exakt som möjligt, den ska vara på samma ställe som när rörelsen går framåt. Här har vi en hel del träning kvar, som synes.




Och så kämpar Zelda och jag vidare med att hon ska våga röra sig i mellanpositionen. Det börjar gå allt bättre, nu stannar hon för det mesta kvar i position, tidigare pendlade hon fram, blev ängslig, backade, kom fram igen. Vi tar det i små, små steg och belönar ofta.



måndag 16 december 2013

Boven i dramat?

Igår på dagen dagen höll Zeldas mage sig lugn, och hon kräktes inte. Även Nemi var pigg och frisk, vilken lättnad (än så länge)!
Den som däremot blev aningen småkrasslig var jag.
Då började jag fundera över vad Zelda och jag hade ätit på kvällen.
Svar: Persimmon.

Det är något av det godaste Zelda vet, så hon och jag åt mycket mer än Nemi. Tänk tänk tänk om det är så väl att hon inte är sjuk, utan bara hade fått i sig lite mer frukt än hennes mage tålde!
Hos oss är det kokt ris och fisk som gäller när damerna är dåliga i magen, så hon fick en liten portion på kvällen eftersom hon ju mått bra under dagen.
Det uppskattades, nu hällar jag tummarna!

söndag 15 december 2013

:-(

En nackdel med att bo i en ovanligt hundtät miljö är att sjuka hundar får tillfälle att smitta så många andra. Zelda har blivit tvärdålig i magen nu på morgonen, hoppas hoppas hoppas att hon inte börjar kräkas också, och att hon (jo jag vet att det är en orealistisk förhoppning men jag hoppas i alla fall) inte smittar Nemi.
Annars kommer jag att ha en hel del ovälkommet pyssel de närmaste dagarna.
Usch!

lördag 14 december 2013

Pubmiddag.

Fick höra att en pub i närheten var hundvänlig, så vi gick dit igår kväll, två människor och två hundar, för att se om det det stämde.
Det gjorde det.
Puben heter Churchill Arms och ligger på Tulegatan 21.


Hundarna blev varmt mottagna och bjudna på vatten. Här läser Zelda och jag menyn.


På väggen hängde det tavlor med hundtema.


Båda hundarna klarade pubmiljön (som är något rörigare än deras vanliga cafémiljö) utan problem, detta gör vi säkert om!


fredag 13 december 2013

Historiska bilder!

Vid 5 års ålder har Zelda plötsligt börjat tycka att det är kul att jaga kanin på gården. Undrar om det kan vara så att vårt ihärdiga tränande med apporter och andra föremål som hon ska lyfta/bära/hålla har gjort henne mer intresserad av att leka med föremål?
Hursomhelst är det med stolt förundran som jag visar Zelda + kanin på bilder där hon inte behövde belönas med godis för att intressera sig för den. Jag kastade, hon sprang efter och verkade tycka det var kul.
Kors i taket.
Tänk om jag kommer att kunna belöna henne med lek framöver!


Jag har den!


Nemi försökte vara med på ett hörn men då blev Zelda sur. 


Så Nemi fick mest titta på.

torsdag 12 december 2013

Bästa kontaktövningen?

Vi har just nu en back-to-basics vecka och tränar bara kontakt och uppmärksamhet. Exempelvis har jag fickorna fulla av pyttesmå frolicbitar på promenaderna som delas ut så snart någon av damerna spontant tar ögonkontakt. Jag kör även "Är du pepp?" medan jag håller en godisbit (eller i Nemis fall en leksak) under hakan och belönar för positiv uppmärksamhet (stadig blickkontakt, viftande svans) som jag försöker tänja lite tidmässigt. De har även fått ligga och vänta på ett varsågod med blicken på mig och inte på godiset som ligger och frestar.
Vore kul att få höra vilka kontaktövningar ni tycker är bra så att vi kan få lite inspiration till variation.

Bilder: 1 kontakt, 2 varsågoda



onsdag 11 december 2013

Om hundpensionat...

Det finns människor som avstår från att skaffa hund med motiveringen att de reser mycket. Det finns människor som avstår från att resa eftersom de inte vill lämna hunden. Det finns människor som har föräldrar eller barn eller goda vänner som med glädje tar hunden i dagar, veckor eller månader vid behov.
Andra - som jag - har hund, reser och saknar saknar reservhusse/matte. Vi klarar detta tack vare hundpensionaten.
Jag får ofta frågan vad jag gör med hundarna när jag reser. Nästa fråga blir nästan alltid: "Är det bra?"
Jag brukar säga att det fungerar fint, att hundarna verkar trivas, att jag inte känner någon oro för dem medan jag är borta. Att de brukar komma hem glada, friska och ostressade och falla in i sina vanliga rutiner omedelbart.

Vad är då ett "bra" pensionat? För min egen del hänger det på hunden. Gamle Nestor (schäfer/labbe/irländsk varghund) lämnade jag helst till en dam som bodde i ett hus mitt i skogen med sina två schäfertikar. Han fick flytta in i familjen, äldsta tiken satte honom på plats, sedan gick han runt lite som han ville. Han lät familjens hästar vara ifred, han varken rymde eller jagade, och han gjorde som han blev tillsagd. För honom var det det ideala pensionatet.

Damerna tar in på ett pensionat där de bor i en box (ibland tillsammans med ytterligare någon lämplig hund)  när de inte är ute på aktiviteter. Det finns även stora rastgårdar utomhus, men jag misstänker att damerna inte tillbringade särskilt mycket tid där med anledning av vädret.
Detta tycker jag är idealiskt för dem.
Varför det? Jo, därför att Nestor var en robust och klok hund som kunde hantera det mesta som kunde dyka upp. Det var i stort sett riskfritt att låta honom sköta sig själv.
Damerna däremot är små flykthundar, det vill säga att deras strategi om det händer något är att först skälla och sedan fly. I Zeldas fall kan det bli en panikrusning som gör att hon t.ex. springer in i staket och liknande. Det händer, som många av er vet, av och till att det dyker upp efterlysningar av kineser som blivit rädda, slitit sig och försvunnit. I bästa fall hittas de efter några timmar eller dygn. Jag vill med andra ord absolut inte att damerna ska promenera runt utan övervaking på ett ställe de inte känner till.
Nestor kunde bli trampad på eller påsprungen av andra stora hundar utan att ta skada, det kan man inte räkna med när det gäller damerna - de måste vara i en miljö där jag vet säkert att man tar hänsyn till deras relativa bräcklighet. Det betyder inte att de inte ska umgås med större hundar - de har dagligen promenerat tillsammans med en ung greyhound och pensionatets Dobermangäng, men detta sker under ordnade former (ingen fri lek där stora hundar blandas med små).

Vidare är det ingen som försöker sig på att testa hundarnas diverse freestyletrick, något som folk har svårt att låta bli, men som dels kan bli farligt om man inte vet hur man ska göra, dels kan påverka hundarnas syn på hur rörelsen ska utföras.

Så därför tycker jag att ett pensionat som hade varit mindre idealiskt för Nestor är perfekt för damerna. När vi kommer dit brukar de se glada ut (Tjoho, vi är här igen) och likaså blir de glada när de blir hämtade.

Så för min del tycker jag inte att det är problematiskt att förena hundägaransvar, resande och samvete.

En extra bonus är att de kommer hem badade, klippta i ansiktet och med fina klippta klor se bild.
Det är faktiskt pinsamt att inte kunna klippa klorna riktigt bra själv, men det kan jag fortfarande inte.
(Ryser fortfarande lite när jag påminns om sensate pulpamissödet med Nemi…)
Så här ska Zeldas framtass se ut, klomässigt, men det gör den inte alltid…


tisdag 10 december 2013

Äntligen hemma!!

Igår kom damerna hem - hurra!
Allt har gått bra, bortsett från att Zelda tydligt har visat att de lantliga promenader som har varit ett dagligt inslag inte har uppskattats.
Hon har sett ut som : "Va? Säg inte att vi måste ut i naturen idag igen?"

De har nu vilat från all form av träning i nästan tre veckor, de är nyfriserade och fina och det känns lite som en nystart. Jag har hunnit fundera mycket på hur vi ska leva och träna framöver, men mest av allt gläds jag åt mina vackra, glada små hundar som berikar vardagen i stort och i smått.

Här ett bildbevis på att de är hemma, pälsen på öronen börjar växa ut på båda.


Zelda ska få gå tillbaka till sina hängande öron, det blev aldrig någon riktig stadga i dem när de stod.

måndag 9 december 2013

Södra Etiopien

I södra Etiopien bor ett stort antal folkslag som levt ganska isolerade från resten av världen fram tills nu. De har egna språk, egna kulturer, och gifter sig inte med varandra med något undantag där riterna kring bröllop och vuxenhet sammanfaller.
Så här kunde det se ut när jag frågade ifall det fans valpar i byn - de här små tjejerna rusade iväg och hämtade varsin valp som de poserade med.

Intressant var att hos samtliga vi besökte fick jag samma svar när jag frågade vad hundarna åt: "Samma som vi". Det vill säga mjölk, kött, gröt eller bröd. 
Nu ska jag se om jag kan skriva ihop detta till en artikel i Hundsport, och om de i så fall vill ha den.
Och idag kommer damerna äntligen hem!

söndag 8 december 2013

Nu är jag tillbaka!

Landade igår morse, åkte hem och duschade, bytte kläder och kastade mig sedan ut till Älvsjömässan för att titta på SM i freestyle.
:-)
Grattis Sandra och Thyra som tog guld, och särskilt grattis Kerstin med Miles som tog silver! Kerstin har jag känt sedan vi gick på freestyleläger tillsammans för flera år sedan. Jag har sett hennes vinnande program utvecklas och falla på plats. Jag har sett hennes cirkustält blåsa bort på tävling, och jag har sett Miles titta överraskat på henne på träning: "Vaddå springa runt tältet, jag fattar verkligen inte vad du menar."
I somras tog Miles sitt championat, och nu silver på SM. Hur uppmuntrande är inte det! Har ingen bra bild, det får bli senare. Så bra jobbat!

Medan ni väntar får ni titta på den här:


tisdag 26 november 2013

Sista inlägget på ett tag.

I morgon drar vi ut i naturen, sover i tält och så. Det kommer säkert inte att finnas ngt internet, så ni får tåla er ett tag tills jag är tillbaka.
Tills dess får ni hålla tillgodo med en vänlig hund som anslöt till gårdagens picknick cirka två timmars bilresa söder om Addis.
Han väntade inte förgäves.


måndag 25 november 2013

När började jag sakna damerna?

Någon minut efter det att de hade gått ut genom dörren.
Hela lägenheten blir stum på något svårförklarligt men mycket påtagligt sätt. Jag tror att det är deras andning som ger luften liv.

söndag 24 november 2013

Riktigt otippat.

Idag kom jag till Addis Abeba. Något av det första jag såg på hotellet:


En liten tax! Han heter Holger och kommer från Danmark. Hans husse och matte ska arbeta i Etiopien i tre år, och Holger, som synes, har fått följa med. Här är torrt och varmt, damerna hade säkert uppskattat klimatet, men jag tror att de även är nöjda med att få vila upp sig på pensionat utanför Stockholm.



lördag 23 november 2013

Ny gissa-rasen-tävling!


Igår träffade jag Heidi, 10 månader.
Som vanligt blir det pris till den som först anger rätt ras, ett förslag per person.

torsdag 21 november 2013

Fel ras blir rätt ras...

Den som verkligen vill satsa på att träna och tävla med sin hund förväntas välja en klassisk brukshund eller en vallhund exempelvis en Bordercollie. Vi som tränar och tävlar med andra raser får finna oss i att betraktas som litet udda, vår träning som lite mer hobbybetonad. Våra hundar har ju ändå inte den kapacitet som krävs för att komma upp i elitnivå.
Sas det.

Sedan kom Vanda Gregorova och visade att det gick att få en topplacering i ett stort internationellt mästerskap med en Chihuahua.


Dags att rita om kartan!
Nu gick det inte längre att påstå att en liten hund aldrig skulle kunna vinna en stor tävling. Och sedan tog Richard Curtis en fjärdeplats på Crufts med Chihuahuakorsningen Betty.



Gissa vad som händer nu? Det dyker upp särskilda freestylekurser för oss som har små hundar! Två stycken nästa år, och jag har anmält mig till båda.
Nemi ska få gå en tvådagarskurs i februari med Ida Björkman, och Zelda ska få en dag med ovan nämnda Vanda som kommer till Sverige i maj.

Det är ju hur kul som helst!

Fotot av Richard taget av Allan Brown.

onsdag 20 november 2013

Låtförslag?

Jag tar tacksamt emot låtförslag till Nemis nya klass tre program. Vi fortsätter med gym-tema så den ska passa till skivstång och träningskläder. Den ska vara snabb så att den matchar Nemis röresleschema men helst även innehålla ett lite långsammare parti. Den ska inte kränka kvinnor eller andra människor, inte handla om sex och/eller alkohol.
Den kan vara hur ny eller gammal som helst.
Hoppas på roliga förslag!

tisdag 19 november 2013

Apropos kennelnamn:

De kan vara roliga. Här är några nya som jag hittade i senaste numret av Hundsport.

Afton Chi - Chihuahua
Moonlight Howling - Siberian Husky
Lessfurlessfuss - Mexikansk Nakenhund
Tiny Magic's - Chihuahua
Wowstaff - Staffordshire Bullterrrier
Somarros Pom - Pomeranian
Cuddling Staffords - Staffordshire Bullterrier
Klövvallarens - Border Collie
Lindegårdshunden - Dansk-Svensk Gårdshund

Min favorit: Lessfurlessfuss.

måndag 18 november 2013

Och så ökar vi avståndet på "åttan över stången", och gör svåra saker...

Nemi klarar nu att jag står ungefär en och en halv meter bort från stången.
Jag ser framför mig hur jag till slut kommer att kunna skicka fram henne tvärs över hela planen - det kommer att se jättefint ut, tror jag, och ge höga poäng!


Sedan har vi något som kineser ofta tycker är mycket svårt: att hålla i föremål. Därför tränar vi det, med olika saker varje gång.


söndag 17 november 2013

Skogspromenad och efterarbete...

Gårdagens skogspromenad blev som vanligt:  Nemi sprang runt och undersökte allt möjligt, Zelda höll sig mest på stigen där hon spanade ängsligt efter farligheter.



Efter gårdagens skogspromenad spolade jag av åtta tassar. Schamponerade åtta tassar. Sköljde åtta tassar. Hällde balsamblandning över åtta tassar. Sköljde åtta tassar igen. Handdukstorkade åtta tassar. Kammade igenom åtta tassar och plockade loss de sista resterna av löv, barr och små kvistar. Fönade åtta tassar.
Det är rätt ansträngande att ha gått i skogen. 
Om inte den långa pälsen på tassarna förstärkte benrörelserna så vackert i Zeldas fall, och bidrog positivt till Nemis scenpersonlighet, hade jag rationaliserat bort den med omedelbar verkan.

lördag 16 november 2013

Roliga lilla Nemi!

Hon är så kul att träna med!
Nu kan vi äntligen koncentrera oss på att hitta på nya saker - här kommer det som antagligen ska bli vår nya slutpose, och ett nytt bentrick som vi har hittat på själva. Jag har i alla fall inte sett någon annan göra det…




fredag 15 november 2013

Va? En ängel på hundcafeet?


Nej, en Chihuahua med improviserat skvättskydd. Nemi visste inte riktigt vad hon skulle tro ...


torsdag 14 november 2013

Vissa dagar älskar jag att bo mitt i staden.

Igår på förmiddagen gick vi en sväng i Bellevueparken där hundar får vara lösa. Nemi gillar att gå dit, Zelda verkar ta det som ett straff, eller i alla fall som en prövning.


Resultatet blev två rejält leriga hundar, så jag passade på att bada dem när vi kom hem. Nu kommer det fina:  vi kunde vi välja att hålla oss till torra trottoarer under resten av dagen.


Det behöver inte vara tråkigt - vi var exempelvis inne i en butik där det låg en Bichon på disken. Det tog en evighet innan damerna hittade henne, nästan som att leta upp något i skogen. 


Och sedan var vi och fikade på café. Damerna kopplade av.


Så efter en händelserik eftermiddag var båda hundarna fortfarande (nästan) lika rena som de var innan vi gick ut - inte dåligt i dessa lervällingstider!





onsdag 13 november 2013

Vilsamt!

På danslektionen igår tränade vi inför elevshowen i december:
Charlestonsteg - ett två tre fyra fem sex sju åtta. Vänster fot fram, bak, upp, bak, fram, bak, upp, bak. Plötlsligt kom jag på hur obeskrivligt vilsamt det var att bara behöva hålla reda mig själv och inte försöka att samtidigt lotsa fram en liten hund vars rörelser är mer komplicerade än mina egna… :-)

tisdag 12 november 2013

Citat ur Ulysses.

Idag blir det ett citat. Det handlar visserligen om en katt men jag tycker att det lika gärna kunnat handla om en hund.

"Mr Bloom betraktade ingående och ömt den slanka svarta gestalten. En prydlig anblick: glansen i hennes släta päls, den vita fläcken under svansroten, de lysande gröna ögonen. Han böjde sig ner mot henne, satta händerna på knäna. "Mjölk till missen", sa han. "Mrkgnau!" Gnydde katten. Sägs vara dumma. De förstår bättre vad vi säger än vi förstår dem."

James Joyce.

måndag 11 november 2013

Söndagens tävling :-)

Nemi avslutade året i stor stil med ett till uppflytt, för två andra domare än på lördagen vilket känns betryggande :-)
Zelda slog till med årsbästa på 22,70 trots att första halvan av programmet segade betänkligt.
Sammanfattningsvis en helg att vara mycket nöjd med!

Så här såg det ut på förmiddagen när Zelda och jag drog till närmaste hotellobby där vi väntade på vår tur istället för att trängas med alla andra tävlande i den ganska trånga hundhallen:


Och så här såg det när vi pausade på hemvägen:





söndag 10 november 2013

Hurra! Tredje freestyleuppflyttet för Nemi!

Igår tog Nemi sitt efterlängtade tredje uppflytt i klass 2!
Nu kan vi skicka in en ansökan om diplom så att även hon kan tituleras FS 2. Hon fick 23,95 poäng vilket jag tror är årsbästa. Hon blir allt säkrare, bland annat skickade jag fram henne över stången från ett större avstånd än tidigare, och det fungerade fint.
Ur domarkommentarerna: fint självständigt arbete :-).
På kvällen var hon som synes helt utslagen:



Zelda tvekade en del i starten men kom igång allteftersom. Det blev 22,05 poäng vilket vi inte skäms för.

Intressant detalj:



Här ser ni tävlingsplanen. Av en del andra hundars överraskade (och ibland något förskräckta) uttryck när de fick se sin spegelbild drar vi slutsatsen att de mest (eller bara) har tränat utomhus. Så nu vet vi att vi har ägnat oss åt tävlingsrelevant störningsträning, inte bara flykt undan regn och kyla, när vi tränat inne…

lördag 9 november 2013

Biofåtöljer är inte anpassade till små hundar.

Igår var vi på Mellqvist kaffebar på Hornsgatan för första gången. Där kunde man sitta i biofåtöljer, så det gjorde vi. Zelda som är tyngst fick ligga i fåtöljen, Nemi tog jag i knäet.
Det fungerade ända tills Zelda flyttade sig aningen bakåt på sitsen, som då började fälla upp sig.
Vilken hemsk hundfälla!
Hon tog ett jätteskutt upp knäet och tittade misstänksamt på den illasinnande stolen som hade försökt mosa henne. Vägrade sedan bestämt att sätta så mycket som en tass på den.
Så då fick Nemi ligga där istället, jag försökte hålla ner sitsen med benet, men den rörde sig ändå en del. Det brydde Nemi sig inte om, varför skulle det vara ett problem?


Idag och i morgon är vi i Karlstad och tävlar för sista gången i år, bara Freestyle den här gången.

fredag 8 november 2013

Fult ord

hade jag velat ha som rubrik.
Klippte Nemi rejält i pulpan igår kväll, ett och ett halvt dygn innan årets sista tävling. Jag som brukar vara så extremt harig att jag måste låta någon annnan klippa klorna ibland…
Nytt fult ord.
Besparar er bild på blodig liten tass :-(

En liten tröst är att hon själv inte verkade tycka att det var något att bry sig om - hon sa ingenting, haltade inte, tog mina försök att få stopp på blödandet med ro.

torsdag 7 november 2013

Benställning hos överlevande små hundar.

När Zelda sitter vackert har hon baktassarna prydligt samlade under sig.
När Nemi sitter vackert sticker baktassarna ut som på en tecknad kanin.


Här tränar vi stadga.


onsdag 6 november 2013

Som att nästan ha blivit påkörd av en buss … fast värre. HU!

Igår arbetade jag en stund på förmiddagen. Kom sedan hem, tog ut hundarna, tänkte äta lunch hemma för ovanlighetens skull eftersom jag hade varit borta på förmiddagen. Värmde mat, drog stekpannan till en sval del av hällen, stängde av värmen.
Upptäckte att det luktade lite bränt.
Kollade om jag hade spillt på hällen, det hade jag inte, satte på fläkten.
Röklukten blev starkare, inte svagare.
Jag kollade hällen igen.
Ingenting.
Köket började fyllas av rök.
Plötsligt upptäckte jag var den kom ifrån: det brann i brödrosten som ingen hade använt sedan frukosten.
Stora lågor slog upp ur den, och slickade underdelen av det billiga träskåpet ovanför.
Hugga!
Jag drog ur sladden och bar ut den brinnande brödrosten på balkongen. Undersökte skåpet som lyckligtvis inte hade hunnit ta eld, torkade överallt där jag kom åt med en fuktig trasa.

Om jag inte hade varit hemma, eller till och med om jag inte hade varit i köket, hade elden som fortsatte att brinna ett bra tag på balkongen antagligen lätt kunnat sprida sig till skåpet som är från sjuttiotalet och byggt av spånskivor. Inuti finns det papperspåsar och små kartonger med olika sorters te.

I köket: två små hundar som inte kan ta sig ut.

Så om jag hade gått ut och ätit som jag brukar hade jag kunnat komma hem till en utbränd lägenhet. Jag hade kunnat komma hem till två föredetta hundar, döda av rökförgiftning eller av värmen.

Lite chockad är jag nog.

Enda förklaringen jag kan komma på är att rosten fastnat i "rosta"- läget, att ingen märkt det, och att brödsmulorna i botten till slut tagit eld. Men det var överraskande höga lågor, och den brann överraskande (och skrämmande) länge.

Om det hade hänt på natten hade vi kanske inte kunnat ta oss ut - köket med oljat trägolv och många fler liknande skåp ligger mellan sovrummet och ytterdörren. I hallen rakt utanför hänger ytterkläder, på hallgolvet ligger en matta …

Som sagt: Hu!

Nu vet jag även att hundarna inte uppfattar att det är deras uppgift att larma ifall det börjar brinna.

tisdag 5 november 2013

Varning!

Många hundar som marknadsförs som hittehundar eller gathundar är i själva verket uppfödda under bedrövliga omständigheter för att sedan "adopteras" bort till snälla människor som vill göra en god gärning. I värsta fall blir resultatet att man stöder ett avancerat djuplågeri, eftersom "adoptionen" i själva verket är ett köp, och lönsam för den som säljer hunden.
BBC har gjort ett reportage, det kan ni läsa här.

måndag 4 november 2013

Hur märker vi att det har blivit höst?

Busskurerna har börjat få en magnetisk dragningskraft på Zelda.
Nemi verkar fortfarande inte förstå varför.


söndag 3 november 2013

Hur märker vi att vi kan mer än vi kunde tidigare?

I mitt fall, just nu när jag tittat på Nordiska Mästerskapen i Freestyle och HtM,  genom att upptäcka att jag förstår hur de riktigt svåra momenten kan läras in, och att jag även tror att vi skulle kunna klara många av dem om vi bara får några år på oss att träna ...

lördag 2 november 2013

NM i Freestyle o HtM

går av stapeln just nu! Livestreamas här.
Och nu kom resultaten för dagens lagtävling:

Freestyle
1. Denmark – 77,43 points
2. Sweden – 75,27 points
3. Finland – 70,13 points
4. Norway – 47,06 points

HTM
1. Denmark – 78,43 points
2. Finland – 73,33 points
3. Sweden – 71,13 points
4. Norway – 59,83 points
Grattis!


Individuella freestyleresultaten:

1 Sofie Eggerth Hjort with Fæhunden’s Quincy Lad DK
2 Sandra Kagevik with Hostgladjens Golden Dream S
3 Emmy Marie Simonsen with Littlethorn Feet Of Flames DK
4 Marianne Aas with Memory of Sara av Sea Perto N
5 Linnea Vejde with Force Galaxie’s Furst Wolf S
6 Johanna Allanach with Kojima’s E-Physical Graffiti DK
7 Carina Persson with Obettets Pop S

Ny gissa-rasen tävling!

Igår träffade jag den här vänliga lilla damen, 4 månader gammal:


Hon heter Donna Summer, men vilken sorts hund är hon? Ett svar per person, första som svarar rätt får ett fint pris!

fredag 1 november 2013

Om att underskatta hundar, stora och små.

Vi har som sagt en glad labbefröken med mycket kraft och energi i huset, och jag har inte trott att det skulle fungera så bra att ha damerna plus Pepper tillsammans.
Där hade jag fel.
Igår var jag i Uppsala på eftermiddagen, och Agneta, Peppers matte, lovade att ta ut damerna en stund. Vi kom även överens om att hon skulle pröva att ta upp damerna till sig för att se hur det skulle gå.
Och, hör och häpna, det gick hur bra som helst. Pepper var lugn, damerna likaså, och säkert blev eftermiddagen extra trevlig för samtliga. Dessutom uppförde Nem sig sig fint på promenaderna.
Vilken höjdare.
Nu blir nästa steg att testa att ha Pepper här, rolig utveckling!
Bildbeviset:
Tre damer väntar på att få någonting att äta…

torsdag 31 oktober 2013

Inget gratisnöje...

Nu närmar sig vår sista tävling för året, den går av stapeln i Karlstad den 9 och 10 november.
Så här ser budgeten ut.
4 starter per hund (FS och HTM båda dagarna) á 170 kronor: 1360 kronor. Två hotellnätter, hyrbil fredag-söndag. Diverse.
Jag försöker trösta mig med att det hade varit mycket dyrare att tävla med en häst eller en segelbåt modell större, men eftersom ingendera har varit aktuellt tröstar det inte så mycket. Eller så kan jag tänka att eftersom jag varken röker eller lägger några större summor på öl eller vin har jag ett överskott på nöjeskontot. Det övertygar inte heller.
Till slut får jag landa i att det visserligen inte är gratis att träna och tävla, men att det är mitt fria val att prioritera en aktivitet som ger ett rejält tillskott till både min och hundarnas livskvalitet och som inte går ut över någon annan.
Varför skulle jag behöva rättfärdiga det?

onsdag 30 oktober 2013

Cirneco dell Etna. En plats? En maträtt? Nej, en hund!




Efterlysning!
Jag skulle så himla gärna vilja nå några Freestyle/Agility/Lydnads (osv) -intresserade med min ras Cirneco dell Etna.
Jag tror att många ser CdE'n som en ren vinthund och inte vet att den är otroligt lättmotiverad, snabb, spänstig, smart och supertrevlig. Passar ju sååå bra som agilityhund, eller freestyle... Eller både och, och mer därtill! Allround ut i klospetsarna! ;)
Snälla, hjälp mig sprida detta, särskilt om ni vet någon som är i valpköpartankar och som kan tänkas vara rätt personer. ♥ Tack! ♥

Så skriver Maria Weinehall och vi hjälper gärna till, därav dagens inlägg.





tisdag 29 oktober 2013

Bättre strategier för att lära sig att backa i position.

Nu har jag börjat belöna Nemi framåt eftersom hon drog sig för långt bak under backandet, plus att jag har en targetstick för att visa henne var hon ska vara. Det fungerar mycket bättre, som synes. När hon väl har hittat var hon ska vara kan vi nog utöka antalet steg ganska snabbt. Hoppas jag.


Även Zelda börjar förstå att det går att gå fot baklänges - jag arbetar just nu mest på att få henne att hålla sig nära mig under pytteförflyttningar bakåt.
Som synes verkar hon tycka att det är kul :-).




måndag 28 oktober 2013

Och en träningsvideo.

Här tränar Zelda och jag i den fina hallen i Arninge på ett moment som vi fortfarande inte lyckats sätta någon gång på tävling. Nästa försök blir Karlstad den 9 och 10 november, det blir årets sista tävling för vår del. Oroa er inte, videon är inte felvänd, det tar bara några sekunder innan det blir rätt…


I mitten springer hon iväg med bananen innan jag har sagt till, därför får hon ingen belöning.
Underbart att träna inne!!!
Tack Linda som bistod med bil, kloka kommentarer, roligt sällskap och film.

lördag 26 oktober 2013

Hafla!

Tänk er en dansstudio med stämningsbelysning. Tänk er att det sitter publik runt tre av de fyra väggarna, de sitter på stolar och på kuddar på golvet. Tänk er hög musik. Tänk er dansare som ... ja ... dansar. Mycket nära publiken. Tänk er att publiken applåderar, ropar, låter.
Så var miljön igår.
Tänk nu in en liten hund i studion.
Hur ska det gå? Det undrade jag, och facit blev väl att jo, det gick att arbeta tillsammans (hon tvärvägrade inte, sprang inte och gömde sig) men vi har en bit kvar innan vi kan börja uppträda på nattklubb ...
Jag hoppas få bilder så småningom, under tiden får ni nöja er med en avspänd Zelda som inte hetsar upp sig i den nya miljön.
Ifall ni undrar var Nemi på herrmiddag under tiden - hon hade fått med sig ett ben att pyssla med och det sysselsatte henne i stort sett hela kvällen.
Om vi får någon ordning på fjäderboaprogrammet så testar vi nog igen, det är en hafla per termin. Apropos kul saker man göra med en liten hund ...


Och så fick Zelda en ny kompis ända från Egypten: dansläraren Ibrahim el Suezi som är här och håller kurser i helgen. Han saknade sin egen lilla hund som var kvar därhemma och klappade sådär varsamt som Zelda gillar bäst.