lördag 31 juli 2010

Ny Caspertävling!


Ja, här är veckans bild! Tävlingar är så kul att vi tar en till:

1. Vad väger han och hur hög är han idag?
2. Hitta på en slogan om varför en blivande hundägare ska välja just en tigrerad Grand Danois.

Välkomna med svar till söndag kl 24. Lycka till!

Prideparad!


Den här pudeln var med och representerade Kennelklubben på eftermiddagens Prideparad...

Vem är det som bestämmer i mitt liv?

I morse ställdes frågan på sin spets. Zelda tyckte att morgonpromenaden hade pågått tillräckigt länge, så hon ställde sig högst upp på trappan nerför Observatoriekullen och tittade uppfordrande på mig. Jag ropade på henne, min åsikt var att vi inte hade promenerat klart. Det struntade Zelda i och knallade iväg hemåt på egen hand. Nemi valde att stanna med mig. Jag väntade, hoppades att Zelda skulle komma tillbaka av sig själv, men det gjorde hon inte. Till slut hörde jag henne skälla, tillräckligt långt bort för att jag skulle bli orolig.
Jag fick gå och hämta henne, sedan gick vi tillbaka upp (jag tänker vara den som bestämmer över våra promenader).
Lite intressant är det med en hund som både tycker att det är belönade att bli kopplad, och att få gå hem...

fredag 30 juli 2010

Konsten att demolera ett kuvert:


Vitsen med en puffpäls...


Varför är vi många som lägger ner tid, energi och pengar på att vårda en puffpäls? Bland annat för att den är så vacker när hunden springer... Zelda illustrerar.
(Jag har fortfarande inte lärt mig att rotera videofilmer, ber om ursäkt!)

onsdag 28 juli 2010

Mer Cane Corso...



Idag har vi varit på hundcafé - Zelda parkerade sig ganska omgående i soffan efter att ha undersökt några små hundar som inte var så skräckinjagande. Nemi traskade runt och lät sig inte imponeras särskilt av Viktoria, en glänsande svart CaneCorsoskönhet på 16 månader...
Bilder:
En konstnärlig: Nemis tass, Viktorias tass och min fot - och en som visar en inte alls panikslagen Nemi och en lugn och vänlig Viktoria som var försiktigt intresserad. Zelda sitter i bakgrunden och verkar tycka att stora hundar borde ha ett eget café. (Fast det går oändligt mycket bättre nuförtiden, hon blir inte längre särskit rädd, verkar bara uppfatta hundar som är större än hon själv som onödiga...)
Bättre bilder blir det inte med min mobiltelefon...

tisdag 27 juli 2010

måndag 26 juli 2010

Puh!


Idag har Carro Ersenius hjälpt mig med positionsträningen som Zelda och jag påbörjade på grundutbildningslägret där Carro var medinstruktör. Målet är att Zelda ska kunna ställa sig rakt intill höger eller vänster knä. Vi har även tränat på att få henne att springa genom en slalomport - sedan lägger man till fler allteftersom, tror att detta är en metod som kommer att passa henne fint. Det blev tyvärr ingen video som planerat, återkommer!
Bild: Från lägret. Gudrun, Alfons matte har plåtat, tack igen. Det ser likadant ut nu... (frambenen på en platta, hunden ska placera bakkroppen så att den kommer i rätt position). Hade jag haft en video hade ni sett hur Zeldas svans svänger hela tiden - den här träningen gillar hon!

söndag 25 juli 2010

Avklippta tröjärmar :-(


Så här ska det se ut ;-)
"Mössan" kallas snood på engelska, det finns många olika modeller att beställa på internet för den som inte syr/virkar själv...

lördag 24 juli 2010

Och Casper...


Här leker Casper - 80,5cm hög och 51kg tung - med syster Lotta. Det ser på något sätt mer imponerande ut än när Zelda och Nemi gör samma sak...
Och om två veckor gör han utställningsdebut!

En stol, två hundar


Lunch igår. Nemi vill absolut ligga på samma stol som Zelda, trots att hon har en egen. Hon är (redan? Än så länge?) riktigt bra på att ligga still och ta det lugnt medan vi äter...
Och igår kväll fångade hon en liten förvirrad mus och blev så paff att hon genast släppte den. Då försökte den gömma sig bakom mina fötter, men kom snabbt på att det nog inte var så lyckat, så den rusade vidare med Nemi i hälarna och hann dyka in bakom ett plank.
Zelda tittade på med överseende min.

torsdag 22 juli 2010

Sloughigästspel:


Den här underbara bilden av Sloughin Elsa är dagens fynd... Mer om henne kan ni hitta på Olga da Polgas dogblog!
Med tillstånd.

onsdag 21 juli 2010

Fallit till föga...



Ibland tar det tid att komma över sina fördomar. När Zelda tuggar på ben/äter kyklingvingar händer det lätt att pälsen, särskilt den på öronen, hamnar i munnen. Så nu har jag gjort som så många andra med långhåriga hundar - trätt en avklippt tröjärm över huvudet på henne så att hon kan tugga utan att bita sönder pälsen. Hon verkar nöjd - hon har det tydligen lättare med acceptansen än jag...
Nemi behöver inget sådant än på ett tag.

tisdag 20 juli 2010

Morgonparkvistelse...


ska vi kanske säga, för den senaste tiden i värmen har det inte blivit så mycket av promenaden. Vi står, eller vandrar långsamt, långsamt fram medan hundarna mest strosar runt litet förstrött... Idag gav vi upp, köpte en kopp kaffe och och satte oss på en bänk. Zelda tyckte det var en bra idé och gjorde oss sällskap, och Poppan som ligger vid våra fötter med sin favoritboll hoppade också upp efter en liten stund. Nemi (den bruna pluppen längst t.v. i bilden) knallar runt och hittar pinnar, umgås med de andra hundarna och verkar nöjd.

Frukost på Sveavägen del 2


Här ser ni två hundar, två matskålar, två likadana frukostar (bortsett från att jag lägger Nemis torrfoder i blöt), två hundar som äter i lugn och ro.
Jag vill inte dra igång ytterligare en foderdiskussion, förstår att det är minerad mark, men berättar i alla fall att de dels får litet torrfoder, dels färskfoder. Båda äter tills de blir mätta (det blir alltid mat kvar). Just den här morgonen har Zelda ätit färskfodret och lämnat det mesta av torrfodret, medan Nemi har satsat mer på torrfodret och lämnat rätt mycket av det färska. Detta ser litet olika ut från dag till dag.
Zelda har alltid ätit som hon har velat och hållit sin idealvikt, och Nemi visar sig inte heller vara något matmonster, så jag hoppas kunna fortsätta såhär, med hundar som är mätta och belåtna och inte ständigt vill ha mer.

måndag 19 juli 2010

Ensamma hemma...

I kväll har Zelda och Nemi varit ensamma hemma i nästan tre timmar. De har varit i köket där Zelda brukar vara när jag inte är hemma, och det verkar ha gått hur bra som helst. Det lilla miraklet Nemi hade inte kissat, de hade druckit av sitt vatten, tuggat på sina tuggben, och det hördes ingenting vare sig när jag gick eller när jag kom hem.
Misstänker att det blir något helt annat när Nemi ska lära sig att vara helst ensam...

söndag 18 juli 2010

Om konsten att stacka en hund, och skrämma bort duvor...





Det finns märkliga specialuttryck i alla branscher, och här är ett från hundutställningsvärlden: stacka.
Svensk form av engelskans "stack" vilket betyder att ställa upp en hund, eller lära en hund att ställa upp sig, så att den visar sig på bästa sätt för en domare.
Här är dagens inte särskilt lyckade försök med Zelda o Nemi, tar med dem för att ni ska kunna se när vi gör framsteg o det blir bättre (och för att visa att Nemi just nu växer snabbt).
Sen har vi varit ute o ätit lunch som synes, på uteserveringen stod den gröna plastflaskan som jag bara måste visa!

Casper igen - nu med ljud (inte så mycket) och rörelse (inte heller så mycket)...

Grand Danoisdragkamp en varm dag...

lördag 17 juli 2010

Casper 6 månader.


Casper väger numera 50 kg och är 80 cm hög - här med Preston, labbevalp på 13 veckor...

fredag 16 juli 2010

Oj då...

Har fått ett mail med frågor från ledarna för freestylelägret vi ska på nästa månad:

1) Kan din hund de grundläggande rörelserna utan handhjälp? (snurr, slalom, hopp, positionsarbete, 2 ben)
2) Har du tidigare tränat en hund i freestyle, i så fall på vilken nivå?
3) Har du gjort ett freestyleprogram tidigare?
4) Har du tävlat i freestyle och vilken klass?
5) Kan din hund utföra konster på avstånd?
6) Kan din hund backa 8 meter själv?

Mina svar: Nej, nej, nej, nej, nej och nej.

Hur ska detta gå?? (Kursen vänder sig till folk på alla nivåer, så det blir säkert en nybörjargrupp, men ändå - 8 meter!)

torsdag 15 juli 2010

Grattis E!


Till min enorma överraskning har jag lyckats ta en bild av Nemis vomeronasala organ! Hon kan processa kemisk information från andra hundar genom de här två slitsarna - hormoner, feromoner och säkert mycket annat.
På den större bilden är det lättare att orientera sig: i underkanten mitt finger, som hon biter i, upptill underkanten av nostryffeln.
Till E: hör av dig!

Lägeruppdatering!




Nu ska ni få höra vad vi har hållit på med.
Vi började med själva grunden: belöningarna. Särskilt relevant för Zelda och mig är belöningsutveckling, jag behöver bli mycket bättre på att belöna henne, särskilt med lek.
Två citat:
Om agility och träning: ”Det ska inte kännas som om hunden egentligen vill något annat…”
Om koppelträning: ” Gå med mig, stanna med mig, vänd med mig…”

Vi har lärt oss en hel del om handling, vilket är att visa hunden vart den ska så tydligt att den aldrig behöver tveka – vart vill hon att jag ska ta vägen nu? Alla de moment som agilityhunden ska klara ska den dessutom klara oberoende av förarens position – något helt annat än den teknik jag använde på gamla hunden som jag ”drog” runt banan. Därför kunde han aldrig bli snabbare än jag, och det tempot kommer man inte långt med…

Det Zelda och jag framförallt måste lära oss är att springa snabbt tillsammans (hon släpar efter) och att skapa ett bättre engagemang i det vi gör i träningen. För att nå dit behöver Zeldas lek utvecklas så att den kan användas som belöning, och hon måste ha roligare när vi tränar.

Själv är jag kollosalt nöjd över att hon klarar att delta och träna i en miljö där många stora hundar rör sig oförutsebart och skäller, även om hennes energinivå varit tämligen låg. (Delvis beroende på att hon är litet nere som vanligt efter löpet). Och leken går faktiskt allt bättre, hon får en godisbit varje gång hon tar tag i leksaken, på det viset ska vi bygga upp en lek som hon så småningom kommer att uppskatta – så är i alla fall teorin.

Bild 1: Vi börjar träna på gungan för att lära oss att ha god teknik på kontaktfälten, dvs den gula biten som hunden måste beröra med minst en tass både på väg upp och på väg ner. Hindret är uppallat så att hon bara behöver springa (gå i hennes fall) över brädan. Sedan tar man bort mer och mer av ”stöden” för att successivt öka svårighetsgraden.
Bild 2: Socialisering av valp: Fanny (kursledare), och medarbetare Jennifer och Karine visar hur det ska gå till.

onsdag 14 juli 2010

Allt väl på agilitylägret!

Uppdatering kommer i morgon. Bättre semestersysselsättning än detta har jag svårt att tänka mig! Nyttigt, roligt, socialt och på landet... (Ren luft, rent gräs, rena grusvägar, tystnad, varken graffitti eller krossat glas där vi går). Zeldas trampdynor är rosa, inte grå som de brukar vara.)
Nemi hänger med, hon är en riktig liten tuffing!

tisdag 13 juli 2010

Hör och häpna!

Tisdag, sen eftermiddag:
Jag underskattar min hund - det har gått hur bra som helst idag!

Tisdag morgon...


Något tränar vi, men vad?
Zelda vet antagligen inte att vi är på kurs – att våra upplevelser och intryck under vissa av dygnets timmar är noggrant planerade för att ge erfarenheter som ska göra oss bättre på agility.
Kursledaren är antagligen som flertalet lärare – övertygad om att vi efter dagens undervisning går hem och ägnar oss åt att läsa anteckningar och att fundera över det vi lärt oss i lugn och ro.

Verkligheten ser dock ut så här: vi bor tillsammans med 15 hundar varav tre riktigt stora hanar - en doberman, en flatte och en eurasier. Utöver det ett helt knippe fartfyllda bordercollies i olika åldrar och litet övrigt smått och gott (nej förresten inte smått – det är bara borderterriern Kajsa som är modell mindre).
Detta har inte varit helt okomplicerat, som ni som följt Zeldas utveckling säkert förstår.

Hursomhelat - i går kväll hade Zelda äntligen lugnat sig, hon låg i mitt knä ute i trädgåren utan att bry sig om de stora hundarna som for runt och som tittade förbi då och då.

Allt var frid och fröjd tills en kelpie och någon annan (såg inte vem i röran) rök ihop. Kelpien skrek, någon annan morrade, kelpien slängde sig iväg, skrikande, den andra hunden for efter och kom ikapp. Nya skrik, nu om möjligt ännu högre och gällare.

Jag utgår ifrån att Zelda har mycket välutvecklade spegelneuron, det är väl det som gör henne (och flertalet CC) så lyhörda och ”speglande”. Hursomhelst reagerade hon som om det var hon som blivit attackerad - jag lyckades hålla kvar henne, annars hade hon väl varit halvvägs till Stockholm nu på morgonen.

Efter detta gick det inte att sova på länge. Hon låg på helspänn, morrade ängsligt för varje ljud (kom ihåg att vi är ett femtontal hundar i ett lyhört tähus…).

Och nu på morgonen upptäcker hon att det hänt något på gräsmattan utanför huset. Ett okänt, stort, föremål har vuxit upp ur jorden (se bild).
Det måste betraktas som farligt tills motsatsen är bevisad. Hon sitter stel som en liten staty i mitt knä medan jag äter frukost och skriver blogginlägg.

Zelda har således drabbats av panik igår kväll, sovit uselt och ägnat morgontimmarna åt att hårdebevaka ett tält.
Och om en timme börjar kursen.

Jag vet redan vad kursledningen skulle säga om jag försöker förklara hennes bristande koncentration och entusiasm med hennes stressnivå: sådant måste en tävlingshund lära sig att hantera. Och de har förstås rätt, så här sitter jag och skriver medan Zelda stirrar på tältet.
Hon har i alla fall lagt sig ner, alltid något…

Och Nemi? Hon tar tält och snälla dobermanhannar med ro, försöker leka med bordercollievalpar, äter, sover, kissar på rätt ställe och är allmänt oproblematisk!

TÄVLING!


Ibland tar man en bild av en slump som man antagligen aldrig hade lyckats med ifall man hade försökt.
Här kommer en sådan bild - frågan är: Vad är detta?
Fint pris till den som först lämnar rätt svar! Ni har två dagar på er, litet förlängd tid pga av sommar och semester...

Agilitykurs!



Sedan igår (måndag) är vi på agilityläger i Fjugesta utanför Örebro, återkommer!
Bild: vi väntar på vår tur.

måndag 12 juli 2010

söndag 11 juli 2010

Casper på landet - 22v




Nu är det Caspers familj som får stå för foton - de är på landet. Det gick inte att välja, så här kommer Casper x 3. Han är 79 (!) cm hög, och väger 47 kg - tur att han är både snäll och lätthanterlig.
Ajajaj nu gick jag själv i fällan - det är inte alls tur att han är följsam och lydig, det är resultatet av hans familjs ihärdiga arbete.
Sorry!
Bildtext behövs väl inte, utom kanske för att berätta att labbevalpen är 11 v, som Nemi. På översta bilden sover Casper.

lördag 10 juli 2010

Valpkurs igen, utslagen valp igen...


Idag var det valpkurs del 2. Några av de andra valparna hade vuxit påtagligt på denna vecka - inte som Casper, men ganska häpnadsväckande ändå.
Vi fick berätta hur vi hade arbetet under veckan, det var intressant och imponerande att höra och se hur valparna hade utvecklas - önskar att alla valpar fick gå på den här sortens kurs med sina människor! Idag fortsatte vi med kontaktövningar, passivitet, inkallning och annat nyttigt.
I bild: utslagen något större valp än för en vecka sedan... Obs de röda benen.

Inget mönster...


I morse försvann Nemi efter frukosten - hon hade travat iväg till leksakslådan och lyckats plocka ut ett antal diverse leksaker. Hon har spridit ut dem och sig själv på mattan, dock utan att skapa något uppenbart mönster...

fredag 9 juli 2010

Sitt!

Jag hade inte tänkt lära Nemi "sitt" innan hon kunde "stå", men har ändrat mig. Hon bjuder så fint på "sitt" att det verkar lika bra att börja där. Vi kan ju träna "stå" på bordet, så blandar hon nog inte ihop alltsammans....
Voilá - en del av hemuppgiften till lördagen är klar, som synes...

torsdag 8 juli 2010

Känner någon igen sig/sin hund?


Vi har varit på besök hos uppfödare Gerd - Nemi fick träffa mamma Peggy (bild) och kvarvarande bröder - lycka! Trevligt på alla sätt, men nu ska ni höra: i trädgården finns leksaker och ben, och någon hund hade ordnat benen prydligt i ett T med ungefär lika långt mellan varje ben. Detta var något nytt, berättade Gerd, det har börjat dyka upp något som liknar genomtänkta mönster. Jag kom på ett program jag har sett med en Doberman som gör likadant. Se videon här.
Har någon annan en hund som arrangerar föremål på det här sättet?
Vad ska man tro om detta?

onsdag 7 juli 2010

Zelda som mentor, forts...


Sommarlyx: fotvård! Och hur beter man sig medan matte sitter med fötterna i en balja (t.v. i bilden)? Jo man lägger sig på golvet och slappnar av. Zelda visar, Nemi gör likadant.

tisdag 6 juli 2010

Klappfri zon.


"Viiilken söööt valp!"
Händer kommer farande mot Nemi när jag har henne i famnen - stora händer, små händer, händer med ringar och händer med långa naglar.
Flertalet frågar inte om de får klappa, och frågar sig inte heller om Nemi vill bli klappad.
Det vill hon inte.
Jämfört med Zelda i ungefär samma ålder är hon mer bekväm med andra hundar, och mindre bekväm med okända människor.
Så nu utropar jag en klappfri zon runt oss båda när jag bär henne.
Jag har dessutom hittat en bra replik:
Jag drar mig bakåt så att klapparen inte kommer åt, och säger:
"Vänta så ska vi se om hon vill hälsa på dig."
Sedan sätter jag ner Nemi, och så får de försöka locka henne att komma fram och hälsa. Ibland vill hon, oftast vill hon inte.
Hon ska i alla fall aldrig behöva bli tvångsklappad för att jag håller fast henne.
Och jag skulle kanske pröva med att själv se surare ut...

måndag 5 juli 2010

Från i morse...



Frukost på Sveavägen.

Vi har problem, eller kanske ska vi säga en intressant utmaning.
Finnes: Zelda, Nemi, en matskål, torrfoder, råttköttmedmerafoder och jag.
Plan: Jag toppar Zeldas matskål med köttblandningen för rättvisans skull, och ger Nemi hennes frukost (köttblandning) ur handen. Idén är att utnyttja måltiden för att bygga upp kontakt - hon tittar på mig - får en tugga mat. Tittar på mig igen, får nästa, osv.

Vad händer?
Nemi vill inte ha köttblandningen, hon vill ha Zeldas torrfoder som ligger längst ner i Zeldas matskål. Zelda vill inte dela med sig, morrar. Nemi kommer motvilligt till mig och tar litet mat, men är mest fokuserad på Zelda som äter med god aptit. Ganska snart har Zelda ätit upp toppingen, och kommer för att se om hon kan få mer. Nemi kastar sig då över matskålen och fiskar upp några kulor som hon snabbt tuggar i sig. Jag ställer undan matskålen.
Nu har jag två hungriga hundar, en matskål som står på köksbänken, och kletig köttblandning på händerna.
Nemi inser att torrfodret är borta, så hon börjar äta sin planerade frukost. Zelda står bredvid och ser anklagande ut, så jag får ge henne också. När Nemi är mätt är Zelda fortfarande hungrig, så jag ställer ner hennes matskål igen och hon börjar knapra i sig torrfodret. Då kommer Nemi på att hon inte alls har ätit färdigt utan vill ha mer.
Hon försöker smyga fram, misslyckas förstås och får sig en åthutning, men Zeldas sätt att äta leder till problem. Zelda brukar välja ut en kula, lägga den på golvet, begrunda den, och sedan tugga sönder den omsorgsfullt och omständligt innan hon tar itu med nästa. Detta lämnar en lucka i försvaret (fotbolls VM sätter sina spår) så att Nemi kan komma åt matskålen medan Zelda ägnar sig åt den utvalda kulan, eller till och med sno åt sig en halv kula medan Zelda tuggar på den andra halvan.

Jag vill inte sära på dem när de ska äta, tycker att vi alla måste kunna hitta en fungerande måltidsordning, men vi kan väl lugnt säga att vi inte riktigt har nått ända fram...

söndag 4 juli 2010

Kan inte låta bli...



Kameleonthundarna Zelda, nyfödd mot gulbrun bakgrund, och Nemi 2 v mot blåvitrandig bakgrund.
Apropos Zokkas kommentar...

Och hjärtat?


Vad händer i hjärtat när hund nummer två gör entré i våra liv? När jag skaffade Zelda var jag svårt hundabstinent - Gamle Nestor hade varit död i nio månader, och jag gick runt och kände mig ständigt som om en väsentlig del av mig saknades.
När Zelda kom återupprättade hon ordningen. Hon andades, och det räckte för att ge liv åt varje rum hon var i. Jag kände hur hennes lilla hjärta och mitt stora kopplades samman och påverkade varandra genom sina slag. Allt hon gjorde var intressant och nytt.
Nu när Nemi flyttar in har jag redan en hund som lyser upp mitt liv. En hund som jag känner väl och som jag är mycket nöjd med. Kanske var det därför det var så svårt att välja valp - när jag skaffade Zelda var jag som en utsvulten människa som hittar en restaurang: ge mig vad som helst bara det går att äta och portionen är stor. Nu var jag som en person som redan är ganska mätt, men som ändå vill ha en riktigt smarrig liten dessert - man sitter och väljer vällustigt bland utbudet, det är ingen brådska, och det ska vara GOTT.
Annorlunda uttryckt behövde jag Zelda, men inte Nemi. Nemi valde jag för att jag ville ha henne.
Och vad betyder det för hjärtat?
Det vet jag inte ännu.
Nemi håller i alla fall på att erövra sin alldeles egna plats i mitt hjärta, inte för att hon är hund, utan för att hon är just Nemi.
Bild: Zelda ungefär lika gammal som Nemi är nu.

lördag 3 juli 2010

Och Casper?

45 kilo och 77 cm!

Valpkurs!


Idag har vi varit på valpkurs på Eva Bodfäldt Education, kursldare var Carina Persson. Detta var första dagen av två, nästa lördag är det dags igen.
Nemi - yngsta valpen - deltog med liv och lust de första timmarna, sedan kollapsade hon och sov sig igenom andra halvan av dagen...

Hemuppgifter:
* Belöna spontana kontakter
* Leka i olika miljöer och situationer
* "Geniövning" med kommando - dvs förstärk ett beteende, vilket som helst som Nemi bjuder på, och lägg på ett kommando
* Koppelträning
* Ryggsäcken (passivitetsövning)
* Variera belöningarna

Det är kul och inspirerande att gå på kurs - mest anvädbart för mig just nu tror jag var en övning som syftar till att hunden ska bli mer intresserad av verbal belöning. Varken Zelda eller Nemi blir vilda av förtjusning när jag säger "Duuuktig hund", hur mycket energi jag än försöker lägga in i rösten..
Och Zelda? Hon var valpledig och sov hela dagen. I kväll ska hon med på fest, utan Nemi som får vila härhemma...
Bild: Nemi sover medan de andra valparna tränar...

fredag 2 juli 2010

Konferens om människor och djur...



I Stockholm pågår just nu den 12 internationella IAHAIO (International Associationof Human-Animal Inetraction Organizations) konferensen.
I morse lyssnade jag på prof. Kerstin Uvnäs-Moberg som talade om oxytocin, och Adam Miklosi vars bok om hundars beteende, evolution och kognition har varit till så stor nytta för mig.
Vilken morgon!

Kerstin har visat att kroppskontakt (positiv) mellan människa och hund frisätter oxytocin både hos hunden och människan. Oxytocinmolekylen ser likadan ut hos alla däggdjur, så här förenas vi av att exakt samma kemiska budbärare aktiveras i våra respektive kroppar...
Och vad händer då? Vi blir mer nyfikna, våra sår läker snabbare, inflammatioon dämpas, blodtrycket går ner, vår önskan att vara sociala och umgås ökar, vår smärtkänslighet minskar...
Vår uppmärksamhet riktas utåt, vi blir öppna och tillgängliga.
Och allt detta av att ha närkontakt med en hund vi tycker om!

Adam Miklosi talade en hel del om vårt ansvar gentemot våra hundar. Han berättade att han var mest stolt över att ha visat att det inte behövs hundstallar och djurskötare för att forska på hundar. Han forskar på hundars sätt att uppfatta och förstå världen, och han använder frivilliga hundägare och deras hundar som rings in när det är dags för försök. Hans forskning är internationellt erkänd, han publicerar i högt ansedda tidskrifter, och han lyckas med detta utan att någonsin göra någonting som är smärtsamt eller skadligt för hundarna.

Apropos elände, dubbelolyckor och missförstånd... (se inlägg från 29/6)

Så här skriver uppfödare Gerd:
"Läste i din blogg om dubbelolyckan - det var nog ännu enklare än att säga adjö tydligt - hon var helt enkelt nödig.
Så gjorde hon ju redan här, var dörren stängd blev det ett himla oväsen. Hon måste ha tyckt att din Hjalmar var oerhört trögtänkt..."

Inte bara Hjalmar (sonen) var trögtänkt. Ingen av oss trodde att hon skulle säga ifrån när hon behövde gå ut, så därför förstod vi inte hennes egentligen rätt tydliga signal (krafsa på dörren och skälla). Eller rättare sagt feltolkade vi den - trodde att hon plötsligt klagade på att vara lämnad med sonen, fast det aldrig bekymrat henne tidigare.

Vi får be om ursäkt för att vi har underskattat henne. Hon verkar som tur är ha förlåtit oss. Hoppas att hon säger till igen när det behövs...

Om nyttan av en mentor II.

Så här såg det ut för några dagar sedan - det ser ungefär likadant ut nu:

torsdag 1 juli 2010

Hört på stan:

Idag har Nemi promenerat i koppel vilket gick utmärkt för att vara andra gången. Plötsligt hör jag en man säga till sin kompis: "Kolla - en afghan och en chihuahua..."
Zeldas päls har förresten börjat dra åt guld i färgen (syns inte på bild), tycker att den är vackrare än någonsin...