fredag 2 juli 2010

Konferens om människor och djur...



I Stockholm pågår just nu den 12 internationella IAHAIO (International Associationof Human-Animal Inetraction Organizations) konferensen.
I morse lyssnade jag på prof. Kerstin Uvnäs-Moberg som talade om oxytocin, och Adam Miklosi vars bok om hundars beteende, evolution och kognition har varit till så stor nytta för mig.
Vilken morgon!

Kerstin har visat att kroppskontakt (positiv) mellan människa och hund frisätter oxytocin både hos hunden och människan. Oxytocinmolekylen ser likadan ut hos alla däggdjur, så här förenas vi av att exakt samma kemiska budbärare aktiveras i våra respektive kroppar...
Och vad händer då? Vi blir mer nyfikna, våra sår läker snabbare, inflammatioon dämpas, blodtrycket går ner, vår önskan att vara sociala och umgås ökar, vår smärtkänslighet minskar...
Vår uppmärksamhet riktas utåt, vi blir öppna och tillgängliga.
Och allt detta av att ha närkontakt med en hund vi tycker om!

Adam Miklosi talade en hel del om vårt ansvar gentemot våra hundar. Han berättade att han var mest stolt över att ha visat att det inte behövs hundstallar och djurskötare för att forska på hundar. Han forskar på hundars sätt att uppfatta och förstå världen, och han använder frivilliga hundägare och deras hundar som rings in när det är dags för försök. Hans forskning är internationellt erkänd, han publicerar i högt ansedda tidskrifter, och han lyckas med detta utan att någonsin göra någonting som är smärtsamt eller skadligt för hundarna.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det är spännande att oxytocinet frigörs också i kontakt mellan människa och hund; och hos båda! Jag tycker ofta att mina hundar beter sig ungefär som barn...
All heder åt forskaren som klarar sig utan inhumana metoder!

Eva sa...

Tycker jag sett mycket av den (lugnande) effekten genom åren;många med djur är helt enkelt trevligare.Men man kan ju också se att hundägare som inte tar i/umgås så mycket med sina hundar inte får den effekten.Och de hundarna brukar också verka må sämre/vara nervösare.
Självklart mår vi bra av varandra!
(Och så'n forskning är det väl som bidragit till att hundar/katter nu ibland används i t.ex demensvård. Där gör de ju oerhörd nytta ofta!)