I morse ställdes frågan på sin spets. Zelda tyckte att morgonpromenaden hade pågått tillräckigt länge, så hon ställde sig högst upp på trappan nerför Observatoriekullen och tittade uppfordrande på mig. Jag ropade på henne, min åsikt var att vi inte hade promenerat klart. Det struntade Zelda i och knallade iväg hemåt på egen hand. Nemi valde att stanna med mig. Jag väntade, hoppades att Zelda skulle komma tillbaka av sig själv, men det gjorde hon inte. Till slut hörde jag henne skälla, tillräckligt långt bort för att jag skulle bli orolig.
Jag fick gå och hämta henne, sedan gick vi tillbaka upp (jag tänker vara den som bestämmer över våra promenader).
Lite intressant är det med en hund som både tycker att det är belönade att bli kopplad, och att få gå hem...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Hon vet vad hon vill! : )
Jag tycker det är fascinerande att mina hundar blir lika glada när vi skall gå ut, som när vi vänder hemåt. Allt är kul, med andra ord.
Zelda är tydligen en hund med åsikter. Men Nemi stannade alltså hos matte, det var väl smickrande?
Rudi är väldigt kvällstrött, och ibland på sena promenaden börjar han längta hem till sängen och sackar efter. Då har jag som regel att under lite tjo och tjim få fart på honom om så bara några meter, då plötsligt bestämmer jag att nu vänder vi. Precis som du, vill jag vara den som bestämmer när det är dags att gå hem.
Hon mår väl inte dåligt på något sätt så det är därför hon vill gå hem? Min förra hund hade ett allvarligt hjärtfel som jag inte visste om, och jag gjorde allt för att få henne att följa med på promenad, tills jag fick veta. Det är säkert ingen fara med Zelda och man ska ju inte direkt tro det värsta, men den erfarenheten sitter som en mörk skugga i mitt medvetnade.
Var promenaden tillräckligt stimulerande för Zelda? Sprang du och gömde dig bakom träd och buskar? Gömde godis bakom träd och på bänkar etc? Fick Zelda tillräckligt med uppgifter (som att sitta stilla medan du gick ett varv runt henne)(sätta sig på en bänk)? Hade du leksaker? Boll? Att bara strosa är inte särskilt spännande för en hund...
Nej, skälet till hon ville gå hem var att en väluppfostrad schäfer som inte ens tittade åt hennes håll hade anslutit till småhundsgänget. Hon känner honom sedan länge och det går allt bättre, men idag tyckte hon tydligen att det räckte...
Annars är hon pigg...
Till anonym 2 - på morgonpromenaden som är den enda då vi träffar andra hundar som Zelda o Nemi får umgås med brukar vi visserligen kasta bollar, och träna litet inkallning och passivitet, men mest får hundarna umgås (eller avstå från att umgås) som de känner för just den morgonen. Ibland springer de efter bollarna, ibland får vi hämta dem själva. Ibland leker de, ibland inte. Dagsformen avgör.
Gömma godis som Z får leta upp och liknande gör jag när vi inte är omgivna av en hundflock som också vill leta godis, dvs på andra promenader...
Medan mina hundar just snurrade runt på omkullfallna träd och hoppade upp på stenar under vår skogspromenad (de jobbar ihop halva måltiden i skogen)kom jag att tänka på Zeldas hemlängtan - kanske det är hormonerna? Om hon är skendräktig och inte vill vara borta så länge från boet?
Det är svårt att tro att hon skulle demonstrera sin antipati mot schäfern genom att knalla hem och lämna både matte och lillsyrra i klistret?
Hälsn. A 2
A1 tror också på skendräktigheten. Min förra tik gick 2 meter bakom mig och gnällde när hon var skendräktig och vi gick på promenad. Hon blev senare kastrerad och då blev allt frid och fröjd.
Underbart - dagens skratt:)
Så är livet med en kines! Talar av erfarenhet...
så söt! *L*
Zelda är helt klart en liten cc i ett nötskal hon *S*
vilken tur att det gick bra med bilar och trafik och så!
// Nica
http://lyckaetthundliv.blogg.se
Skicka en kommentar