Vad händer i hjärtat när hund nummer två gör entré i våra liv? När jag skaffade Zelda var jag svårt hundabstinent - Gamle Nestor hade varit död i nio månader, och jag gick runt och kände mig ständigt som om en väsentlig del av mig saknades.
När Zelda kom återupprättade hon ordningen. Hon andades, och det räckte för att ge liv åt varje rum hon var i. Jag kände hur hennes lilla hjärta och mitt stora kopplades samman och påverkade varandra genom sina slag. Allt hon gjorde var intressant och nytt.
Nu när Nemi flyttar in har jag redan en hund som lyser upp mitt liv. En hund som jag känner väl och som jag är mycket nöjd med. Kanske var det därför det var så svårt att välja valp - när jag skaffade Zelda var jag som en utsvulten människa som hittar en restaurang: ge mig vad som helst bara det går att äta och portionen är stor. Nu var jag som en person som redan är ganska mätt, men som ändå vill ha en riktigt smarrig liten dessert - man sitter och väljer vällustigt bland utbudet, det är ingen brådska, och det ska vara GOTT.
Annorlunda uttryckt behövde jag Zelda, men inte Nemi. Nemi valde jag för att jag ville ha henne.
Och vad betyder det för hjärtat?
Det vet jag inte ännu.
Nemi håller i alla fall på att erövra sin alldeles egna plats i mitt hjärta, inte för att hon är hund, utan för att hon är just Nemi.
Bild: Zelda ungefär lika gammal som Nemi är nu.
8 kommentarer:
åh vad fint du beskriver din relation till dina hundar. Om fem dagar ska jag hämta min valp nr 2. En airedaleterier tik som är 8 veckor. Denna ras har varit en livsdröm för mig att få äga och jag funderar på hur det kommer kännas att få en livsdröm uppfylld. Det är nog första gången det händer. Blir det bra eller blir det tomt?
Det var inte anonym som skrev inlägget ovan utan Freja
Grattis Freja till att du kan och vågar ta steget att låta drömmen bli verklighet.
Jag har aldrig förstått tanken att drömmar ska förbli drömmar eftersom verkligheten blir en besvikelse. Min upplevelse är den motsatta - verkligheten blir så mycket rikare och mer spännande än jag kunnat föreställa mig.
Säker kommer din lilla valp att överraska dig om och om igen, drömmen kommer att få färg och form och du kommer att njuta av den lilla oavsett om ni för stunden är överens eller ej...
Lycka till och titta gärna in och berätta hur det går!
Jag håller verkligen med Frejas matte (som absolut måste starta blogg nu när Freja får lillasyster), ang Åsas beskrivning! Och jag som har EN hund och inte har planer på flera, känner så väl igen hungern efter hund nr ett! 25 års drömmande efter att min gamla collie dött blev det för mig. Där kan man prata om utsvulten:-). Så blev Rudi ett femstjärnigt impulsköp när jag äntligen bestämt mig för att göra verklighet av av min livsdröm! Att jag äntligen trotsade alla förståsigpåare som hävdat att jag inte kan ha hund när vi båda jobbar heltid och pendlar ett par timmar till jobbet varje dag. Klart det går! Man får trixa och fixa och avstå en del, gå ner lite i tid, hitta ett bra dogis och lägga i stort sett all fritid på relationen med hunden. Klart det går att förverkliga livsdrömmar! Och du, Frejas matte, det blir inte tomt efteråt, det blir livfullt och lugn och ro på samma gång.
Till all lycka är hjärtat töjbart! Men det lär gälla att alltid ge den äldre hunden förtur (jag kan glömma det och tycker att den äldre då drar sig undan i stället för att hålla sig framme - vilket inte känns bra.
Oj! Är det där Zelda? Då kanske lilla Qvittra blir vit också som vuxen... ?!
Så fint du skriver, känner igen mig precis!
jag var oxå rädd för tomheten när drömmen skulle bli verkligehen,
tack och lov var den rädslan helt obefogad. det blev en obeskrivligt stor lycka när drömmen äntligen blev sann
//Nica
http://lyckaetthundliv.blogg.se
Skicka en kommentar