Lunch igår. Nemi vill absolut ligga på samma stol som Zelda, trots att hon har en egen. Hon är (redan? Än så länge?) riktigt bra på att ligga still och ta det lugnt medan vi äter...
Och igår kväll fångade hon en liten förvirrad mus och blev så paff att hon genast släppte den. Då försökte den gömma sig bakom mina fötter, men kom snabbt på att det nog inte var så lyckat, så den rusade vidare med Nemi i hälarna och hann dyka in bakom ett plank.
Zelda tittade på med överseende min.
5 kommentarer:
Att fånga en mus, om än förvirrad, är inte det lättaste. Fast det kan ju vara svårt att veta vad man ska göra med den sedan, så att låta den komma undan var nog den smartaste lösningen för alla.
Vilket äventyr!
Har Zelda ingen jaktinstinkt eller har du medvetet låtit den slumra?
Zeldas intresse för jakt har alltid varit i nästintill obefintligt - det händer att hon smyger på duvor om hon inte har något annat för sig, och någon enstaka gång springer hon även fram och jagar iväg dem några meter.
De kaniner och råttor som vi stöter på så gott som varenda kväll bryr hon sig inte om alls.
Till Britt Marie - musen sprang nästan in i hennes mun, hon behövde inte göra så mycket mer än att gapa...
Det måtte vara underbart att ha en hund som inte sätter av efter allt som rör sig - från löv till rådjur...
Så mycket roligare man kan ha på promenader när man slippa hålla koll på alla tänkbara "byten"!
Skicka en kommentar