Jodå, polletten trillade ner.

Några timmar senare är livet roligt igen, vi är sams igen, hon tuggar på sitt (mitt) grisöra. Om jag vill ha tillbaka det går det hur bra som helst, och när jag lämnar igen det sätter hon genast igång och leker med det/tuggar på det. Undrar om allt det här ordnade upp sig i hennes hjärna medan hon sov djupt en stund efter all dramatik...