Hos mig den här gången. Memea talade om att lära valpen att hejda sig när något lockande dyker upp, att gå förbi i stället för att försöka dra sig fram till det som fångat hans/hennes intresse, och att sedan, när valpen har gått förbi få vända tillbaka och nosa, hälsa, äta...
Jag förstod inte riktigt - Zelda går snällt i koppel, när hon har stannat har jag kallat litet på henne och så har hon fortsatt framåt tämligen direkt. Det verkade svårt, tyckte jag, men idag förstod jag plötsligt vad Memea hade sagt. Varje gång Zelda vill stanna och nosa, stanna och titta, stanna och plocka upp ngn kul grej hon hittar - så ska hon först gå förbi med uppmärksamheten på mig, sedan ska jag (oftast) ge klartecken att gå tillbaka och hälsa eller vad det nu var hon ville göra. Det ska löna sig för henne att inte dra iväg direkt mot det hon vill göra.
Aha!
Idag tränade vi på att hälsa (två trevliga kvinnor ställde upp), att först gå förbi men sedan få äta en halv jordgubbe, att gå förbi och sedan plocka upp och leka med en blå plastkapsyl, att gå förbi ställen som luktade intressant, och att sedan gå tillbaka och nosa i lugn och ro.
Det är svårt, man måste hålla järnkoll på hunden, men när vi har lärt oss det här så kommer promenaderna att både ge utrymme för det Zelda vill (äta upphittade jordgubbar och leka med kapsyler) och det som jag vill: att ha en hund som inte drar i kopplet.
I bild: Zelda ligger gärna under min stol när jag sitter och skriver/arbetar. Foto: Ulla Montan (detalj).
(Vi såg en liten hund idag som inte invigts i koppelträningens mysterier. Först drog han med full kraft i vår riktning. Sedan gick de förbi, och då blev han släpad efter sin ägare, trots att han fortfarande försökte ta sig fram till oss. Det såg väldigt obekvämt ut. Så ska Zelda aldrig behöva ha det.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar