Tyst liten hund, gillar inte att busa...

På nätet hittar jag en CC som söker ett nytt hem. Han beskrivs som en tyst liten hund som inte gillar att busa, vare sig med människor eller andra hundar. Efter tre månader tillsammans med Zelda förstår jag precis hur han är, och hur det kan bli på det sättet. Det är nog rätt ovanligt att behöva jobba hårt för att få en valp att våga leka, men så har det varit med Zelda. Nu för tiden kan vi ha dragkamp om hennes leksaker, och busa runt i största allmännhet, men det har krävt mycket träning och tålamod. I början släppte hon omedelbart taget om det vi intresserade oss för: "Jaha, vill du ha den? Varsågod!". Sedan ville hon inte leka mer.

Memeas råd var LEK LEK LEK! Låt henne vinna ofta, håll bara på en liten stund i taget, ge inte upp. Leta efter nya lekar som kan vara kul, odla den försiktiga leklust hon har.

Igår insåg jag hur mycket hon har utvecklats. En kompis till en av sönerna försökte lära Zelda "puss". Hon skulle slicka kompisen på munnen, och då bli belönad. Kompisen lutade sig fram över Zelda för att bli "pussad". Zelda la sig inte på rygg, gick inte undan, utan var helt bekväm med att en ny och trevlig människa ville umgås på det sättet. Hon "pussade", fick en bit skinka, verkade tycka att övningen var riktigt kul.

Och kul måste ju livet vara för en liten hund!