De första veckorna var Zelda nästan alltid rädd när vi var ute. Jag tänkte ibland att hon hade mått bättre av att hamna på landet, eller i en lugn villförort, och fick dåligt samvete.
Det har jag inte längre. Idag har hon exempelvis träffat en PowderPuff/chihuahuakorsning, en Westie, en jämnårig Amstaff, en äldre Cockerspaniel. Hon har blivit klappad av ett tiotal nya personer. Hon har blivit utskälld av en Ridgeback. Vi har åkt buss och tunnelbana. Hon är glad, intresserad, positiv till nya hundar och nya människor. Stadshunder får automatiskt intressanta och utvecklande promenader - det händer nya saker hela tiden, och Zelda har blivit en cool ung dam som tar det mesta med ro.
Och om en liten stund kommer taxkompisen Vera på besök för att leka litet.
(Sagt om Zelda av en bekant som inte är så förtjust i hundar: "Hon är inte som en hund, hon är mer som ett litet väsen...")
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar