Samoyed igen!

Idag blev det repris - den vita Samoyeden kom farande mot oss, husse var utom synhåll. Den här gången var jag bättre förberedd. Jag lyfte upp Zelda, haffade hunden, och släpade iväg med honom i den riktning han kommit ifrån.
Mycket riktigt, där var husse.
De som känner mig kommer att bli överraskade att höra att jag hotade honom med att ringa polisen nästa gång, med mera.
Så går det när man har hetsat upp sig som jag hade gjort, och inte har sett till att lugna ner sig.
Han blev till slut arg (mycket begripligt, jag var inte trevlig). Han påpekade att han redan hade hört vad jag ansåg om honom och hans hund, trettiosju gånger. Att han hade bett om ursäkt. Att även jag hade ett problem med min hund: att hon drabbades av panik.
Poppys husse drog sig diplomatiskt (och klokt) undan, hundarna som nu var mycket lugnare än vi ägare vandrade runt litet förstrött.
Till slut bad jag om ursäkt för att jag varit så otrevlig, vi blev sams, och så småningom gick Samoyed o husse vidare.
Nu först började jag fundera på hur situationen kan lösas. Kanske kan vi träna Samoyeden att komma till mig i stället för att intressera sig för Zelda. Kanske kan vi änja Zelda vid att han kommer farande så att hon inte blir rädd när det sker. Eller så...
Ser nu fram emot att träffa dem nästa gång för att se hur vi kan komma vidare!