lördag 9 augusti 2008
Ledarskap? Lärarskap?
Intet är som dekonstruktionens fröjder... Har just läst "Alfasyndromet" där Anders Hallgren dekonstruerar begreppen dominans, ledarskap, och rangordning.
Andres H nämner inte Cesar Millan med namn, men som jag läser hans bok är den en replik/kommentar/protest mot Millans sätt att beskriva maktbalansen mellan människan och hunden.
Boken är ytterst läsvärd, och den får mig att tänka, igen, på Jan Eliassons kloka ord: "Använd den kunskap ni har - det finns alldeles för mycket oanvänd kunskap..."
Det finns mycket kunskap om inlärning, om hundars beteende, om vargars beteende (i den mån det är relevant). Den kunskapen finns på universiteten, vars vargforskare lever intill vargar, registrerar deras beteende och tolkar sina observationer utifrån vedertagna vetenskapliga metoder. Hundforskare belyser olika aspekter av hundars beteende. Det finns massor av kunskap hos uppfödare som har sett mängder av tikar och mängder av valpar. Kunskap finns inom psykologin där det ständigt forskas kring inlärning, eller inom psykiatrin/psykoterapin där vi har utvecklat metoder för att hjälpa patienter träna sig själva i att sluta med oönskade beteenden.
Problemet är att den här kunskapen är komplex, ibland svåråtkomlig, och den ger sällan något enkelt svar av typen: gör såhär. Det är alldeles för många faktorer som behöver vägas in. Med våra patienter kan det ta månader att göra en tillräckligt omfattande analys av exempelvis beteendet att skära sig för att det sedan ska gå att arbeta fram alternativ, hitta "stopp-punkter", och kunna bromsa sig. (Det betyder inte att vi inte försöker från dag ett, men det är många faktorer som påverkar ett beteende, och de kan dessutom variera i styrka över dygnet. De kan påverkas av mättnad och av nykterhetsgrad, av hur frisk eller sjuk individen är, av om hon har sovit eller legat vaken under natten, av om hon har rört på sig eller stannat i sängen hela dagen... Det var bara några faktorer vi kan behöva ha kläm på, det finns fler...)
Jag tyckte att det fanns mycket att hämta i Cesar Millans bok, särskilt uppskattade jag hans inställning att det är vi människor som skapar hundar som inte vet hur de ska bete sig, och att det därför är vårt ansvar att försöka hjälpa dem att komma rätt igen. Vidare hans betoning av vikten av att gå med sin hund. Jag gissar att hans betoning på hundens behov av fysisk aktivitet och av att komma ut och uppleva världen har varit till stor nytta för många hundar i USA där promenader uppenbarligen inte är något naturligt inslag i vardagen för många. Han är betydligt mer nyanserad i skrift än i de åskådarvänliga klipp vi ser i hans TV-program.
När det gäller rangordning och dominans är det dock bättre att läsa Anders Hallgrens bok om man vill bli uppdaterad...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar