Hund? Häst?

Zelda går som en häst igen på kvällen - långsamt ut, snabbt hem. Hon verkar vara litet mörkrädd (hon behöver vänja sig vid att gå i mörker).
I kväll blev jag irriterad. På vägen ut gick hon lugnt, men på väg hem rusade hon framåt, jag stannade och sa dessutom nej när hon drog. Två steg senare var det likadant igen. Och igen. Om jag vände och gick tillbaka (bort) så gick hon hur fint som helst, men så snart vi vände hemåt så var vi där igen.
Konflikt.
Hon drar framåt för att hon tycker att det är skrämmande att vara ute i mörkret. Hennes oro blir inte bättre av att jag bråkar med henne. Dessutom känns det extremt fånigt (dömande tanke, jag vet) att bråka med en pytteliten hund som inte kan ta till sig det man säger. Till slut tappade jag humöret och ryckte till i kopplet.
(Jo, jag skäms, men så var det).
I det läget gav jag upp, och bar henne sista biten.
Det här påminner också om hur hon har utvecklats - första veckorna var det såhär varenda gång vi gick ut...
Det kan inte var lätt att väga 4 kg och att ha en vuxen människa i andra änden av kopplet...