Nu tränar vi loss - det har inte riktigt gått tidigare eftersom Zelda mestadels har släppt det hon haft i munnen så snart jag har tittat på henne. Nu är hon morskare, och hon har börjat springa iväg med sådant hon vill behålla.
Så nu beväpnar jag mig med något riktigt gott, och går fram till henne medan hon t.ex. gnager på ett tuggben och säger "loss". Hon släpper tuggbenet och tar ostbiten. Duktig hund! Osv.
Sedan har vi haft ett genombrott: för första gången sa hon till att hon ville gå ut i morse. Vi satt i köket med dörren till resten av våningen stängd. Hon gick mot dörren, gnällde litet. Ner på gården i ilfart (jag hoppades att det var dit hon ville, det hade lika gärna kunnat vara att hon var sugen på en leksak som låg i något annat rum.) Men mirakulöst nog rusade hon till hörnet som blivit utedass för valp och gjorde det hon skulle. Tänk att man kan bli så uppmuntrad för en sådan sak!
Sedan har vi börjat med "tass". Igår höll jag en bit godis i handen och gav den inte till henne förränn hon la sin tass på min hand. Efter några minuter hade hon räknat ut hur hon skulle göra för att få handen att öppna sig som genom magi - innan hon kom på hur hon skulle göra la hon sig och tittade intensivt på mig - "Jag ligger. Ser du inte att jag ligger? Varför kommer det inget godis?" Jag var ståndaktig och väntade utan att göra någonting. Då började hon testa andra sätt att komma åt godiset, och efter en liten stund försökte hon krafsa upp handen. Bingo - godis och beröm. Idag kommer hon ihåg precis vad vi gjorde igår, och lägger tassen på min hand direkt.
Det är väldigt kul att se hur hon problemlöser. CC beskrivs ofta som mycket lättlärd, men svårstyrd. Det är lätt för dem att förstå vad de ska göra, men inte alltid lätt att få dem att göra det...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar