Om Cane Corso står det ofta att hundarna, trots sin storlek, är känsliga och att de helst ska tränas med positiv förstärkning. Jag skulle rekommendera att den som vill lyckas med en Cane Corso börjar med att skaffa sig en Chinese Crested. Bättre lärare kan man inte få!
Zelda förstärker mig varje gång jag håller träningen helt positiv (går det bra får hon en belöning, får hon hjärnsläpp och gör något annat än det jag vill att hon ska göra så kommer ingen belöning). Hon deltar då med stor entusiasm, viftar på svansen, försöker lista ut vad jag vill att hon ska göra. Ibland är det jag som får hjärnsläpp och säger "nej!" när hon inte gör som jag hade tänkt (t.ex. att hon kommer fast jag hade sagt att hon skulle stanna). Nejet tolkar hon som att nu, av någon obegriplig anledning, får hon inte träna längre. Svansen sjunker ner och hon blir osäker, och därmed oemmottaglig för ytterligare träning för en stund. På det sättet blir jag omedelbart bestraffad om jag tappar mitt fokus på att arbeta med positiv förstärkning. Bättre lärare kan man nog inte få, jag har i stort sett slutat helt! I motsats till sin ägare är hon totalt konsekvent - varenda gång jag reagerar negativt slutar hon samarbeta. Tack Zelda - jag vet ju dessutom att negativa konsekvenser är helt meningslösa - det är uppenbart att hon gör så gott hon kan. Lika uppenbart att hon glömmer, eller att jag är otydlig. Det blir ju inte bätter av bestraffning.
Det är ju så att grunderna behöver nötas in om och om igen. Jag känner så väl igen detta från terapin - när en patient lyckats med någonting som är svårt för henne två eller tre gånger börjar både hon och terapeuten förvänta sig att hon ska klara liknande svårigheter utan några större problem i framtiden. Det gör hon nästan aldrig, och den som inte inser detta blir lätt besviken, arg och uppgiven. Det för inte terapin framåt. Det gäller istället att låta de första lyckade gångerna ge hopp inför det fortsatta arbetet, då är det lättare att jobba på, konsekvent och med tillförsikt.
Foto: Göran Kåver
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar