Idag för tre månader sedan hämtade jag en okoordinerad liten dunboll med sylvassa mjölktänder hos Maria och Henrik utanför Norrköping. Idag har jag en hund som i stort sett ska vara färdigvuxen. Hon har vackra vita permaneneta tänder i ett perfekt bett, god kontroll över sina långa ben, och hon har lärt sig massor om den svåra konsten att umgås med människor. Hon förstår en del människospråk, fast det är fortfarande svårt att höra skillnaden mellan många ord (sitt och ligg, t.ex.). Hon har lärt sig var och när hon ska kissa m.m..
Det är det ena. Det andra är att hon har blivit skräddarsydd till sin miljö - hon reagerar inte längre på alla de höga ljud som finns i hennes vardag, hon är van vid att umgås med nya människor och ser positivt på möten med människor hon inte känner. Detsamma gäller hundar, utom just nu när hon fått ett litet återfall i skygghet efter skräckupplevelsen med Samoyeden.
I eftermiddag ska vi träffa Ulla Montan igen för fotografering nr 4, det ser ut som om det ska regna, vi får anpassa oss...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar