Nu har jag äntligen kommit fram! Eftersom de små damerna inte är med får jag väl blogga om hur jag tror att det hade varit att ha med dem.
Till att börja med så hade jag varit orolig under resan - flyget från Stockholm var rejält försenat, anslutningen i Addis Abeba snärjig. Jag hade antagligen målat upp det ena hemska scenariot efter det andra (hundarna ivägskickade till fel flygplats där ingen hade tagit hand om dem osv).
Nu kom baggaget fram som det skulle, så säkert hade jag tagit ut två glada små hundar ut buren här i Zanzibar.
Här är varmt, uppemot 30 grader, vilket de tveklöst hade gillat. Sedan hade vi fått hitta nya sovrutiner - hur sover en människa och två små hundar under myggnät?
Återkommer i morgon!
3 kommentarer:
Vad roligt att du låter oss få läsa lite om dina upplevelser i Zanzibar. Det var nog trots allt bäst att låta damerna stanna hemma i höstrusket i Sth i alla fall.
Skulle gärna ta med Aya på någon vandringsresa inom Europa, men längre bort skulle jag nog inte våga. Nu får du tillfälle att studera hundlivet lite på ön, men jag kan tänka att det finns annat som också lockar.Njut och lägg gärna ut någon bild.
Om jag hade tagit med hundarna hit hade jag antingen fått stanna kvar här, eller lämna dem när jag reste hem - det är nästan omöjligt att ta in hundar från Afrika till Sverige, fast det finns Bassenjiuppfödare som lyckats göra det...
Nej, damerna får finna sig i höstrusk. På pluskontot är att de får vara del av en större flock vilket jag tror att de uppskattar...
min dotter provade ligga under ett "prinsessnät" och några hundar, det slutade med att alla var intrasslade och det snarare såg ut som de låg infångade i spindelnät ;-)
Skicka en kommentar