Igår såg vi den här lilla hjorden Walia Ibex som är en slags vild get som bara finns i Norra Etiopien. Populationen är liten, så det var extra roligt att fått se dem.
Vi såg även klippspringare (klipspringer) som jag inte lyckades få ngn bra bild av, små, mycket söta dvärgantiloper som finns ner genom stora delar av Afrika. Foto hittat på nätet utan uppgift om fotograf:
Sedan stannade vi till en stund i närheten av en del av parkens personalbostäder - den här lille killen kom utspringande och ville hålla vår scout i handen. Vi undrade om det var hans son, men så var det inte, han var son till en kollega. Det verkar vara som jag minns det från min barndom, en "alla barn är allas barn" mentalitet som gör att barnen tyr sig till många vuxna, och de tas kärleksfullt emot.
Vi orkar mer och mer - här har vi klättrat upp till en utsiktsplats som ligger ovanför personalbostäderna. Som sagt var detta ingen idealisk resa för höjdrädda...
På eftermiddagen tog vi bilarna och körde österut mot Jinbar vattenfallet. Sista biten får man gå, vilket gick bra eftersom det inte var så mycket uppför. Stigen var smal ("så vackert att det nästan gör ont"), mest på skrådden utefter bergssidan genom en bitvis frodig grönska. Promenaden avslutades med en passage över en liten stenbro som var spännande som en attraktion på Gröna Lund: smal, och med ett lååångt fall på båda sidorna. Inga räcken.
Några kröp över, några tog scouten till hjälp, över kom vi alla.
Vattenfallet är minst 500 meter högt, av någon anledning är det svårt att få fram en siffra som alla är överens om, några hävdar ett det är 800 meter från topp till botten. Runtom är klipporna branta, branta, här bor gamarna på nätterna i hålor i bergväggen. Där måste de vara säkra från allt utom möjligen spindelmannen.
När vi sitter på klippkanten mittemot fallet ser vi gamarna uppfrån, de verkar leka i uppvindarna, flyger i formationer som stridspiloter under uppvisning, dyker, lyfter. Solen får deras ryggar att lysa.
Damerna hade kanske blivit otåliga efter ett tag. Själv hade jag kunnat sitta i timmar...
Sedan tillbaka över spången/bron, vandra tillbaka till bilen, äta middag (tre rätter) och stupa i säng. Vi var så trötta på kvällarna att vi sällan orkade sitta uppe till 9... Men så steg vi ju upp halv sex, sex på mornarna, så det var inte så konstigt.
2 kommentarer:
Den dagsturen hade nog inte varit något för mig. Jag tror att jag ska trilla ner när jag kliver upp på en stol... Och hade jag överhuvudtaget tagit mig över var det nog gråtandes och krypande skulle jag tro. Fast ibland är jag tuffare än jag tror. Framför allt om många andra tittar på. Så kanske, kanske hade jag fått se det underbara vattenfallet i alla fall?
Buzz hade nog bara knatat med på utflykten. Han skäller inte på andra djur utan är bara tyst och iakttar. Dessutom balanserar han ALLTID på trottoarkanten när vi är ute och går. Vet inte varför och jag har inte lyckats få honom att sluta. Så att ta sig över passagen hade han absolut gillat!
härliga bilder :)
Skicka en kommentar