Efter missödet med apportbocken (som åkte i trägolvet och skrämde Zelda så att hon sedan vägrade att ens titta på den) (tack förresten alla som berättade om liknande händelser, skönt att veta att man inte är ensam) har vi fått börja om från början.
Nu försöker jag att få litet fart i Zeldas gripande, och vill att hon ska hålla fast, inte bara låta föremålet vila i munnen.
Detta, plus att ligga på obekväma underlag, lär vara de överlägset svåraste momenten för många kineser, så Zelda är tydligen inte ensam om att vara ointresserad av att gripa, bära och dra... (Nemi däremot har huggit som en bulldogg sedan hon var valp, och det fortsätter hon med).
Obs att Zelda nu tycker att det här är kul, vilket hon inte tyckte tidigare... (kolla svansen).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Vad duktiga de är och vad härligt att se Zeldas glada svans :) Man blir verkligen inspirerad till att träna när man ser alla små filmklipp som du laddar upp här på bloggen.
Det är som trolleri...Har du fått proffshjälp eller har du själv kommit på hur du ska göra apporten mer intressant för Zelda?
Till Anonym: både och - jag är svag för proffshjälp i alla lägen, men jag försöker tänka själv också, det är ju jag som känner Zelda bäst.
Just med Zelda som alltid varit svårmotiverad har jag fått testa mig fram för att hitta former för vår träning som hon är bekväm med. Sedan har hon allteftersom börjat tycka att det är kul, bäst gillar hon sådant som hon vet att hon kan, medan Nemi blir piggast av att göra nytt...
Jättekul att se, de ser glada ut, lyckliga hundar :-)
Nemi är ju en riktig talang :D Vad duktig hon är.
Zelda har med gjort stora framsteg förståss! ;)
Vilka framsteg! Bravo!
hej, vad använder du som apportbock eg? tycker inte det ser ut som en vanlig träapport?!
Till Hana Caena: just där använder jag en liten plastleksak. växlar med olika föremål (pennor, träbitar, då och då den läskiga apportbocken, men bara någon enstaka gång...)
Skicka en kommentar