Det blev Nemi. Hon är nu nio veckor och två dagar gammal..

I morgon eftermiddag har vi bott tillsammans i en vecka.
Följande har hänt:
Zelda har blivit befordrad - nu finns det en i familjen som hon får bestämma över och som behöver hennes vägledning. När vi är ute tittar Nemi kontinuerligt på Zelda för att få hjälp att bedöma om lastbilen, dagisgruppen eller Weimaranern är något att oroa sig för. Zelda har regler för vad Nemi får och inte får göra - hon får inte äta ur Zeldas matskål medan Zelda själv äter, får inte ta ett ben som Zelda tuggar på, får inte bitas för hårt. Z säger till genom att först morra dovt, sedan fräsa ifrån. Nemi backar, intar en undergiven ställning i två sekunder, och ger sig sedan iväg på andra äventyr.
Uppfödare Gerds råd var att låta hundarna sköta allt detta på egen hand (hon hade ju träffat Zelda och kunnat bilda sig en uppfattning om hur hon fungerar med andra hundar). Det var bra att ha fått höra det, annars hade jag nog försökt att "rädda" Nemi när Zelda var missnöjd. Nu får Nemi själv ta ansvaret för att inte göra sådant som Zelda blir irriterad av, och det har fungerat perfekt.
Nemi har lärt sig massor under de här dagarna, mest dramatiskt är att hon nu har accepterat att sova i sin säng, vilket hon gör hela nätterna utan att vakna och utan att behöva kissa. Sedan stiger hon upp kl 7 tillsammans med resten av familjen, då är det inte bara svansen som viftar, hela hennes lilla kropp går i vågor...
Hon kissar ute, äter och leker. Jag hoppas att hon är lika nöjd med oss som vi är med henne.
Tack Gerd!