söndag 13 juni 2010

Och här kommer facit från Avesta!



Idag sken solen på hundar och människor och hästsläpen som stod runt ringen där de Irlänska varghundarna visades - ja hur ska man annars transportera mer än en hund av ponnystorlek?
Kineserna var som vanligt många, 64 anmälda. Det blir bara roligare och roligare att se dem - nuförtiden händer det att jag vet vem som är släkt med vem, och att jag känner igen storstjärnorna utan att titta i programmet. Kul!
Jag minns Zeldas först utställning - hon hade pratbubblor ovanför huvudet av ungefär den här typen: "Himmel vilken jättehund. Hjälp!" "Och där var en till, ännu större!" "Hoppas verkligen att ingen förväntar sig att jag ska gå därnere på golvet" "Rädda mig! Den där måste vara livsfarlig!"
Idag kryssar hon obesvärat mellan varghundar och bulldoggar, bryr sig varken om skall eller gnäll om de inte kommer från någon som är riktigt nära.
Hon låter sig snällt undersökas - domareleven som tog över efter den ordinarie domaren Jan Törnblom kommenterade att Z verkade gilla det hela.
Bild: 1. Zelda kopplar av på lånat trimbord. 2. Vår tur.
Och hur det gick?
"Fina ögon. Välpigmenterad. Bra bett, ngt kort hals, ngt knappa vinklar fram o bak, välver över ryggen under rörelse, passande benstomme, kunde röra sig mer effektivt, fin slöja."
Vilket mynnade ut i ytterligare en tvåa, på grund av ryggen... Men skam den som ger sig, det ska gå!!!

4 kommentarer:

Marie Christine sa...

Låter som om ni haft en fin dag i Avesta. Glöm inte att din hund alltid får utmärkelsen BIF även om det inte syns i protokollet. Jag håller tummarna för ettan nästa gång :-)

Britt Marie o Rudi sa...

Det är väl som inom våra grenar lydnad och bruks...bara att ta nya tag och komma igen!

Lyckopiller sa...

Zelda verkar väldigt lugn och trygg på trimbordet. Vilka fina bilder på "lillsyrran". När flyttar hon hem hos er?

Unknown sa...

Det gör egentligen ingenting om vi aldrig får en etta - vi har kul och Zelda får strålande träning inför agility o freestyle, hon har ju tidigare varit rädd och distraherad när okända stora hundar rört sig i närheten. Så är det inte lägre. Nu kopplar hon av, hälsar vänligt (men avmätt) på domare, andra människor och hundar. Hon verkar trivas i miljön. Det är värt mer än alla ettor i världen...
Och på lördag hämtar vi den lilla!