Idag hade jag tagit med mig en pannkaka hem från brunchen på det närliggande cafeet - eftersom jag inte äter pannkakor själv tycker jag att jag med gott samvete kan ta med en till Zelda. Pannkakan brukar räcka till minst två träningspass och är mycket uppskattad.
Idag hade jag lagt pannkakan i en plastpåse i min träningsväska, och ställt väskan på hallgolvet, halvöppen. Jag hade inte tagit många steg in i våningen innan jag insåg att detta inte var så klokt, men då var det redan för sent. Zelda hade hunnit rota fram plastpåsen ur väskan, hittat öppningen, fått upp pannkakan och svalt den (hel?).
Hon verkade väldigt nöjd - jag tror att hon tror att detta är ett led i de aktiveringslekar vi har testat där jag ska gömma godis och hon ska hitta det.
På detta är hon alldeles fenomenalt bra.
Så nu får vi träna med något annat...
16 kommentarer:
Så kan det gå...pannkakor och våfflor står högt i kurs när Rudi ska belönas också. Problemet är att han har en matte som i sin tur älskar sån mat, så det är verkligen inte ofta något blir över till träningsgodis.
Heja Zelda!!! Det bästa som finns
är smarta hundar, även om det går åt lite då och då.
Min underbara Vorstehtik Pica,Pica
(skata på latin) gjorde en grej när
jag stog och stekte lövbiffar, jag
tog en biff från uppläggningsfatet
och skulle lägga den i stekpannan,
men den försvann på vägen. Nu har
jag lite knackiga artrosfingrar, så
jag tog för givet att jag hade
tappat den på vägen.
Tittade bakom mig och där stod
Pica med stängd mun men med saliven rinnande mungiporna, jag
öppnade munnen och där var biffen
hel och fin. Naturligtvis fick hon
äta upp den. Hennes mamma var inte
speciellt smart, henne skulle man
kunna sätta på en äng med koppel
och hon skulle tro att hon var
fastkopplad. Men hon var ljuvligt
snäll, bar omkring kattungar i
munnen och försökte få dom att dia
henne. Dom är underbara våra hundar.
Haha, klart att Zelda hittade den. De är snabba när de vill de små "odjuren". Ella är också väldigt kvicktänkt när hoon vill. Det kanske är ett släktdrag? Systrar som dom är. =D
Förresten, Zelda, jag hör av mig när jag ska guida nästa gång häromkring! Klart ni ska komma då! Här finns oanade möjligheter för en heldags turistande för en storstadshund som du!
Hej
Idag var jag och hälsade på ortens brukshundsklubb. Där lärde de mig en jättesmart sak. När de tränade sina hundar hade de kavliost på tub som de belönade hunden med. Inget kladd, bara att skruva igen korken. Detta ska jag prova.
Tack för tipset!
Jo, mjukost på tub är en väldigt praktisk och uppskattad belöning vid träning. Det gäller att variera sig så hunden får upp förväntan inför belöningen. Torkade blodpuddingstärningar är också kladdfritt och mycket uppskattat.
Det finns också leverpastej på tub, den uppskattas hos oss.
Och tack för tipset om väskor som gömställe!
OOO vad jag inte rekommenderar att lära hunden att söka igenom väskor... Zelda öppnar karborreknäppningar genom att ta tag med framtänderna, hålla emot med tassen och draaaa.
Ritsch och så är allt ätbart borta...
Detta har hon förstås lärt sig utan mödosamt klickande...
Ja, det är kanske inte så smart med väskor, gäster kan få sina väskor genomsökta och plundrade på diverse godis: vanlig choklad lär vara livsfarlig för hundar.
Såg någonstans en filt i babystorlek med flera lager att gömma godis i. En sådan kunde ge en stunds pyssel (men verkar tråkig...kan den vara kul efter tre, fyra gånger?)
Jag tycker att de flesta aktiveringsleksaker verkar rätt trista - hundarna lär sig ju mycket snabbt vad de ska göra, men å andra hand så har jag aldrig hört talas om en hund som nobbar att leta fram godiset, så kanske är det roligare än vi människor tror...
Du har rätt; hunden ser inte förnedrad ut när den lyfter på trähylsorna för n:te gången för att komma åt godisbitarna - men jag undrar om det är den intellektuella utmaning som man förespeglades vid investeringen?
Har någon testat godisfilten?
Första gången Zelda konfronterades med trähylsor som skulle lyftas upp varade den intellektuella utmaningen i ungefär 45 sekunder - sedan var ju problemet löst... för inge trior väl att hunden glömmer mellan varven och måste börja om med ny problemlösning varje gång???
Därför har Z inga sådana "leksaker". Lägger ibland en liten godisbit i en liten petflaska (flaskan måste vara helt torr, annars fastnar godisbiten), den kan hon pyssla med ett bra tag.
Hmmm... blir ju en utmaning för matte/husse också om man inte köper godisgömmarleksaker (som blir gammal/förbrukad så fort hunden löst problemet) utan i stället skapar/hittar egna gömställen i omgivningen...
"Anonym" som utmanar mattar och hussar att gömma godis är "ej hundägare". (Sådär vid sidan av är ju spelet lättare ;))
Tack för tipset om petflaskan!
Det är verkligen en utmaning att hitta på stimulerande lekar! Matte blir sannolikt tröttare än hunden...
Jag använder bl.a. toapappersrullar som knycklas ihop och tejpas fast, äggkartonger, alla rena askar och kartonger och papperspåsar.
"Riktigt anonym"
Skicka en kommentar