lördag 29 maj 2010

Stackars uppfödare...


Om jag vore uppfödare och hade en bländande vacker och trevlig hanhund, en utställningsmeriterad tik som dessutom var rolig och trevlig, en valp som var vacker som en dag och pigg och framåt så skulle jag förvänta mig att detta skulle duga för en valpspekulant.
Om jag även hade gjort vartenda hälsotest som finns och konstaterat att föräldrarna var friska rakt igenom så skulle jag nog undra hur en människa är funtad som sätter sig och leker med mina underbara valpar men sedan bara tackar för sig och går.
Det undrar jag med.
Jag har dåligt samvete för att jag besvärar de här vänliga människorna, jag hämtas vid pendeltågsstationer eller flygplatser, dricker deras kaffe, tittar på frukten av deras oftast långa och seriöst avelsarbete, men lämnar utan valp.
Hur står de ut? Men jag kan ju inte köpa en valp bara för att inte göra uppfödaren besviken...
I bild: möjlig valp.

17 kommentarer:

ej hundägare sa...

Ack ja, det är ju det där med hjärtat... Och är inte det förtröstansfullt att det krävs något andligare än det iögonfallande perfekta?

Britt Marie sa...

Åh, jag känner så väl igen det där, med besvikna kennelägare som inte förstår att just deras valp inte "duger". Men ett, tu, tre så faller allt på plats!

Unknown sa...

Nu vet jag i alla fall att det inte är min hjärna det är fel på - köpte en ny diskmaskin i morse (den gamla har vattenlekar med disken nuförtiden, men diskar inte...). Det tog 10 minuter.
Det är bara valpköpet som har blivit så svårt...

Lyckopiller sa...

Kanske beror på att du verkligen ville ha en diskmaskin...är du säker på att du vill ha en kines till?

Britt Marie sa...

Kanske Cruellas matte just slog huvudet på spiken?

ej hundägare sa...

Kanske är det mer som att köpa skor än en diskmaskin... :)

Unknown sa...

Mer som att förlova sig. Det är en levande, kännande varelse som ska flytta in i ens hjärta och liv (och som inte kan returneras som en diskmaskin ifall man blir missnöjd). Det är en relation som kommer att påverka alla andra relationer, särskilt den med Zelda och alla snälla människor som delar på hundansvaret. Det är en ny dörr att träda in genom, kanske är det den dimensionen som just nu verkar mest betydelsefull. Litet känns det som att vara i ett äventyrsspel där man står i ett stort rum och måste välja mellan ett antal stängda dörrar, och man får int tjuvkika, och får bara öppna en. Den väg man då har valt måste man följa... Något ditåt...
Och så vet jag att det finns hundar som nästan får mitt hjärta att stanna, men när jag går tillbaka och tittar på hur de såg ut som valpar, ja då såg de ut som alla andra valpar - små, tjocka och allmänt söta...
Och ja, jag har också undrat om problemet är att jag egentligen inte vill ha en valp, men jag tror inte det, det verkar finnas ett valpformat hål i vardagen.

Britt Marie o Rudi sa...

....ett valpformat hål i vardagen...
bra uttryckt!

Anonym sa...

Din ambivalens är sund, du vet ju att ditt och Zeldas förhållande aldrig mer blir det samma efter att ni får hem gökungen...
Och visst var det för Zeldas skull du egentligen ville ha en valp? För att hon skulle ha sällskap? Men är du säker på att hon har ett valpformat hål? (jag tror att hon inte saknar något annat än mattes sällskap!)

Lyckopiller sa...

Jag hoppas ju att alla förstår att jag inte jämför att köpa en valp med att köpa en diskmaskin....tanken snuddade mig bara att det kanske är en annan ras än just kines som borde bli din nästa hund....

Anonym sa...

Var glad att någon uppfödare inte
har hittat något som inte har stämt
mellan er och bett att ni skall
tänka på varsitt håll några dagar.
Nu är du så himla gullig så det
kommer inte att hända, men det är
inte en kul sits det heller.

Unknown sa...

Jag tror att det skulle vara väldigt befriande för Zelda att leva tillsammans med någon som talade hennes språk - som förstår vad hon menar, och som kan uttrycka sig så att Zelda inte behöver fundera så att det knakar för att begripa vad som uttrycks.
Jag tror också att det skulle förskjuta maktbalansen till hundarnas fördel, vilket antagligen också skulle vara positivt, på det hela taget.
Dessutom tror jag att Zelda skulle ha kul med en hundkompis - det handlar inte alls om att ge henne sällskap, det har hon redan, men att även ge henne det högkvalitativa sällskapet hon bara kan få av en annan hund... Och kineser verka trivas extra bra med att vara flera, sägs det...
Till Jeanita - tyvärr är det köparens marknad just nu - det finns mängder av valpar som inte är tingade vid 8-9 veckor. Eftersom jag bevisligen kan sköta en puffpäls och inte tänker lämna hunden ensam hela dagarna verkar uppfödarna tycka att jag duger... Fast fortsätter jag att titta på valpar utan att komma till skott blir jag kanske svartlistad, vem vet...
Vi får se vad som händer...

Unknown sa...

PS till Anonym. När hjag väntade barn nr 2 oroade jag mig för att jag inte skulle kunna älska det barnet lika mycket som det jag redan hade. När jag väntade nummer tre visste jag ätt kärleken växer så att den räcker till alla.
Det måste vara likadant med hundar - den nya valpen kommer att öppna nya sidor av Zelda som jag kommer att kunna utforska och glädjas åt, det kommer att bli en mer komplex och därmed mer intressant dynamik härhemma.
Så den lilla är ingen gökunge, utan en tillgång och resurs (i alla fall tror jag det just nu...)

Lyckopiller sa...

Åh vad jag känner igen mig i din rädsla att inte älska sina barn lika mycket. Och vad man märker att man har mycket kärlek att ge. jag tvivlar inte en sekund på att du har kärlek, tid och engagemang till en valp till.

Anonym sa...

Ja, jag hoppas att du blir sannspådd och att minstingen blir till glädje! (Men om, OM, den växer sig till en tuffing blir Zelda "mobbad". Det kan inte du ändra på.)
(Eller om den är krävande på något sätt; då behöver den mera tid och uppmärksamhet, så att det blir svårt att vara "rättvis".)
Du har haft sådan tur med milda Zelda!

Unknown sa...

Memea hade ett bra tips just för mig och Zelda: ta inte en valp som hela tiden är på syskonen och brottar ner dem.
Sedan kan även milda Zelda förklara vad andra hundar får eller inte får göra med henne - jag tror att det är vistelserna hos uppfödaren där hon levt flockliv som vässat hennes färdigheter, så hon kan säkert ta kommandot över situationen.
(Hon har visserligen en hög Barbiefaktor men är inte alls så hjälplös som man kunde tro...)

Anonym sa...

Känner mig något lugnad av Memeas tips! Det betyder att man kan se om en valp blir dominant och ranghög som vuxen? Och undvika risken att Zelda blir överkörd...
Kör i vind!