Igår hade jag en alldeles ovanligt spännade kväll: jag samtalade med Jon Kabat-Zinn om mindfulness på ABF i Stockholm. Under middagen som följde berättade han att han ibland tog hand om dotterns lilla Coton De Tulear som heter Lola. Han beskrev Lola, litet skämtsamt, som en bodhisattwa, det vill säga en individ som börjar närma sig upplysning (eller Buddastatus). Han talade särskilt om Lolas förmåga att vara både uppmärksam och kärleksfull, så där har vi det igen: hundens andliga laddning, eller kraft, som jag ibland upplever så starkt hos Zelda...
I bild: inte Lola, men en annan kotte som gissningsvis ser snarlik ut...
1 kommentar:
Att befinna sig bortom/utanför människolivets nedbrytande sidor och närvara i livets kraft??(fullbokat när jag anmälde mig till samtalsstunden)
Skicka en kommentar