Casper - 17 veckor.

Det är obegripligt att denna jättehund är en bebis på 17 veckor - lite drygt fyra månader... Jag har sett studier som visar att barn som är stora för sin ålder ofta får det svårt eftersom det ställs för höga krav på dem. Om de är sju men se ut som nio kan de ständigt bli tillsagda för att de inte sitter still, inte kan förutse följderna av det de hittar på osv. vilket på sikt är nedbrytande för en liten individ. Motsatsen gäller för barn som ser yngre ut än de är - det ställs för låga krav på dem, vilket inte heller hjälper deras utveckling.
När Zelda var lika gammal som Casper var hon en vansinnigt söt desorienterad och okoordinerad dunboll som kissade där hon råkade befinna sig, sprang in i möbler och blev rädd när vi lekte med henne.
Casper har helt klart för sig att det är ute han ska kissa, även om han inte alltid hinner som han hade tänkt, han har en häpnadsväckande kontroll över sina långa ben, och han leker entusiastiskt och frimodigt även med människor han inte känner särskilt väl.
Så istället för att ta allt detta för givet - han är ju så stor - säger jag hurra för Casper som utvecklas så fint!
Växer gör han också: nu väger han 30 kg och är 66 cm hög.

PS: För eventuell nykomling till bloggen: Zelda är nu rumsren, hon kolliderar inte längre med omgivningen, och hon leker gärna fast bara med människor och hundar som hon känner.