Var sitter begränsningarna?

Kineser gillar inte regn. Det är en Sanning. Kineser gillar verkligen inte det de verkligen inte gillar. Det är också en Sanning. Kineser rusar ut, kissar i raketfart och rusar in igen om de riskerar att bli blöta. Det gör de.
Alltså, har jag  tänkt, går det varken att träna eller tävla i regn.
Igår eftermiddag skulle vi arbeta vidare med belöningsutveckling, något jag tycker att jag är dålig på. Det går ut på att lära sig många olika sätt att belöna hunden så att träning och tävling och även livet självt blir roligare för både hundarna och mig.
Hursomhelst regnade det. Och åskade. Och vi skulle vara ute.
Jag funderade på att ställa in, men tänkte att vi ju kunde försöka och åkte ändå iväg, det kunde ju bli uppehåll.
Det blev inte uppehåll, och vet ni vad? Båda hundarna var helt beredda att jobba litet fast det blev en aning blött. Och Zelda tappade fokus litet precis medan det åskade, men sedan fortsatte hon om inte glatt så i alla alla fall samarbetsvilligt. Vi tog det lugnt, tränade i mycket korta pass, hade en liten bas under ett lummigt träd som inte hade hunnit bli genomblött.

Jag har varit så övertygad om att detta inte skulle gå att jag inte ens har försökt tidigare. Det är faktiskt sant att kineser inte gillar regn. Det är däremot inte sant att det inte går att träna i regn, i själva verket är det ju fantastiskt bra att träna när det är blött ute så att man kan klara en eventuell regnskur på tävling.
Begränsningen har suttit i mitt huvud, inte i hundarnas. Som vanligt.