torsdag 26 april 2012
Vad pågår?
När Nemi hälsar på en människa hon känner väl tar hon gärna handen i ett löst grepp (samtidigt som hon hoppar och piper och dansar runt)(altså hon släpper, dansar runt, tar ett nytt tag, som ni säkert förstår).
Enligt ett intressant blogginlägg om "muzzlegrabbing" skulle detta vara ett dominansrelaterat beteende som huvudsakligen riktas mot individer som är yngre eller lägre i hierarkin. En annan tolkning får vi av vargforskaren Jane Packard som sägs uppfatta beteendet som huvudsakligen sammanhållande och prosocialt (vilket i och för sig inte är oförenligt med den tidigare tolkningen, men som ändå har en annan valör).
Tar era hundar tag i er när ni kommer hem? Vad uppfattar ni att de säger med det?
Jag har bara tänkt att det är hennes sätt att hälsa på, inte att hon försöker göra sig stor...
Är det kanske könet på observatören som avgör tolkningen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
16 kommentarer:
åh intressant! Mina hundar gör så ofta men mest på varandra, ibland på oss när de är extra glada och upprymda. Det är ingen skillnad i ålder eller mellan vem, utan "alla håller i alla" kors och tvärs, "valparna" som de vuxna. Jag uppfattar det som att de visar att de hör ihop... Ibland kan först den ena hålla om, sedan släpper den och då tar den andre som just blev hållen ett tag runt den som nyss höll...Då blir det som en slags dans ett "munspel" dem emellan. Ibland helt ljudlöst ibland med gurgelljud. Ibland verkar det också som att de lugnar varandra eller sig själva genom att hålla så ... Helt vänskapligt men ändå ett sätt att sätta stopp för, eller inleda något nytt med ...
Alfons gör så med mig och det skulle förvåna mig om det skulle ha något med dominans att göra. Jag blir faktiskt väldigt full i skratt vid blotta tanken... Andra apporterande raser hämtar gärna en grej och går runt med i munnen när de hälsar, t ex min systers Lagotto. Det är nog bara en instinkt som dyker upp när hunden blir upprymd och glad.
Min Lucky håller gärna fast mig om jag klappar på honom & kan göra likadant på andra som hälsar på honom. Han viker "handlederna" runt min/personens arm & håller nästan fast på ett mänskligt sätt. Jag upplever han inte som det minsta dominant, tvärtom så är han väldigt mild & visar med kroppsspråket att han bara är vänligt sinnad.
Min äldsta tik är däremot ganska dominant & hon kan klämma fast andra hundar mellan framtassarna men det är mycket mer burdust & liknar inte alls Luckys milda sätt att hålla fast.
Mycket intressant Åsa.. läste just hans blogginlägg.. man lär sig mycket genom att följa din blogg.
Vår collie Maurice är en mycket lugn herre,men ser han mig eller husse när vi hämtar honom tex från dagis, blir han helt till sig, reser sig på bakbenen och nyper/smånafsar än här än där och "råmar" under tiden.. Med andra hundar gör han detta "munspel", bra uttryck Olga, enbart vid lek, och helt tyst... Ohh dessa fantastiska hundar. Kika på Fredrik Steens blogg idag, där finns ett klipp från You Tube där en hund lärs att balansera på lina.... de klarar det mesta med rätt motivation!
Som Gudrun nämner i sitt inlägg så beter sig Rudi när någon av oss kommer hem. Alltså hämtar någonting, vad som helst faktiskt, och svansar sen omkring med det i munnen under hela hälsningsproceduren. Men sen är han ju apportör också!
Mina båda tikar gör, De gör det tydligen av pur glädje. De kan göra det ibland när de varit länge ute på gården och jag kommer ut för att t.ex. föra hö till hästarna. Då är det inte alltid så trevligt för mig, när jag händerna fulla med annat. De hoppar och skuttar runt mig medan jag försöker balansera med balarna och när de inte får tag i mina händer, hänger de i koftan eller snören på gummistövlarna.
Jag uppfattar detta inte som någon slags dominansbeteende. Närmast lek och glädje. Eftersom de är relativt stora (ca. 75 kg styck) kan de ibland vara lite hårdhänta av sig, men släpper direkt när jag låter om mig.
Och de leker ju med varandra med att tag fast i varandras nosar eller hänger i pälsen. Och mina tösar är inga valpar mera - de är båda sju år fyllda.
Måste tillägga ännu att detta av flera hundägare skulle förmodligen tolkas som respektlöst beteende och bristande uppfostran.
Airedaleterriern gör så och Asta i synnerhet. Jag har tolkat det som ett uttryck för glädje men har fått lära mig nu att hoppandet är respektlöshet. I så fall kanske detta också är det. Men tänk att koma hem till två hundar som går fram med låg svansföring och lågt huvud. Det skulle ju kännas som att det var två förtryckta individer som levde här med mig då.
Aya tar tag i min handled speciellt, när hon varit ensam hemma ett tag. Hunden i beduinlägret jag bodde i nyligen tog också tag i handleden när den verkade extra upprymd.
Jag blir naggad i handen (det nyps) av vår magyar och det är bara av glädje och vänlighet
Men vad bra att jag läste inlägget ordentligt innan jag kommenterade, såg att jag svarat nåt helt annat än vad inlägget handlade om ;) Ingen av mina hundar håller fast nån med munnen :P
Inlägget fick mig att tänka på Frans de Waal
http://www.youtube.com/watch?v=GcJxRqTs5nk
Intressant!!!
Jag tror mer på den andra teorin...
Brio blir galet glad när jag kommer och biter gärna i både byxben och händer. Jag tolkar det mer som att han helt enkelt inte vet var han ska göra av sig. Se'n är det ett oskick, javisst...
Min numera nakenklippta puff, låter och nafsar mig lätt i byxbenen när jag hämtar honom på dagis. Jag tolkar det som ren å skär glädje.
Penny svansar runt en och vill bli klappad och lägger sig på golvet på rygg och vill bli klappad länge länge, som en reparation av saknaden. Vår bonuslabrador springer och hämtar en leksak och visar upp sig av pur glädje och vill bli beundrad, bekräftad och klappad - som små barn som visar upp sina saker och säger titta vad jag har - alltså före jaget. Leksaken som en förlängning av ett litet litet jag.
Qvittra har gjort så sen hon var valp. Inte just i hälsningsceremonin men som ett umgängesbeteende. Det är uppenbart för mig att det handlar om samhörighet och glädje. Hela hon spritter av förtjusning när hon gör det och jag behöver bara grymta till lite så släpper hon blixtsnabbt.
Rikki har bott hos oss lite drygt 4 månader och nu har han också börjat med detta. Så nu har jag två hundars käkar över mina händer :-)
Det märks på Rikki att han är lite ovan och inte alltid vet hur hårt han får ta i. Men han är mycket signalkänslig och lär sig snabbt.
Jag är så glad över de här underbara hundarna. De sprider värme och glädje i mitt hus :-)
Skicka en kommentar