tisdag 28 februari 2012

Talanglös...

Det brukar ju sägas att ingen kan vara bra på allt. Jag är inte bra på hår/päls, hade aldrig kunnat försörja mig som frisör. Efter fyra år kan jag snodda upp hundarna hjälpligt men inte mer. Här ser ni Zelda bara någon kvart efter att jag satt i snoddarna - de har redan börjat ge sig på hennes högra sida... (Målet är att hon inte ska få hårstrån i ögonen, med snoddar kommer man åt de små hårstråna längst fram som inte fastnar i en klämma som man sätter högre på huvudet.)
När Maria, Zeldas uppfödare, sätter upp pälsen med snoddar sitter frisyren som berget. Länge.
Jag kämpar på.
(Fast jag har blivit rätt bra på att raka nosar, även det gick uselt i början.)

10 kommentarer:

Katarina sa...

Stiligt! Jag antar att hennes päls är glatt och fin i strukturen, så jag förstår problemet. Du blir säkert proffs på detta till slut!

Unknown sa...

Jo, den är glatt, fin, och så kliar hon sig eftersom det väl oftast blir något litet hårstrå som "drar". På pälskursen sa Catalina att man skulle lära hundarna att inte klia på snoddarna, då brast kursdeltagarna ut i ett kollektivt, litet uppgivet skratt...

desperat hemmafru sa...

Hm. Små hårstrån som drar är ju rena tortyren, så jag kan i alla fall förstå Zelda. Då bara måste man ju få klia och fixa till. Fattar ju vem som helst. Spontant tänker jag att ju färre snoddar, desto färre ställen det kan dra i fel hårstrån på. Och ju närmare skinnet du kan sätta snoddarna (ju tightare) desto bättre kanske de sitter? Detta är två funderingar från en som aldrig satt upp en tofs på en hund... ;-)

Arlo sa...

Kanske ett diadem vore lösningen :-)

ej hundägare sa...

Fler och mindre tofsar??

Anonym sa...

Fint foto.

Olga da Polga sa...

Fin frisyr! Så skulle jag vilja kunna göra på mig själv också. När jag hade en kungspudel så var han också tvungen att ha tofsar ibland men ju finare tofsarna blev desto fortare ramlade de av ...

Anonym sa...

Hm det är som at lära sig trimma airedaleterrier. Det tar tid att bli duktig. Jag har sett snoddarna som ni använder till hundar så jag förstår att det måste vara mycket svårt. Snodden är ju så liten

Anonym sa...

Lika hundtokig kollega måste svara . Har 4 (!!!) havanaiser. Resultatet av längtan efter en valpkull. Det föddes 6 st. 3 kunde vi inte slita oss ifrån. Allt har gått bra (nu 5 år sedan, mamman är 8). Måste erkänna att 4 havanaispälsar är mäktigt. Men nu till snoddarna - jag har tvingats avveckla dessa. Istället använder jag en effileringssax (heter det så?) och klipper pälsen tunn över ögonen. Fortfarande finns en gardin men ögonen syns utan att uttrycket förloras. Max-tid för en snodd här hemma var nog en timme.

Lyckopiller sa...

Men annars är du ju väldigt duktig på pälsvården.