Boktips:

Idag har jag en bok att rekommendera: John Bradshaws "In Defence of Dogs". Författaren är biolog som forskat på relationen mellan hundar och deras ägare, och hans idé är att vi människor behöver mer kunskap om hundar för att vårt samliv ska kunna bli så ömsesidigt tillfredsställande som möjligt.
Jag kan bara instämma.
Han tar exempelvis upp frågan om varifrån valparna i en hundpopulation (t.ex. hundarna i Sverige) kommer. Bäst för en valp som ska leva med människor är att ha tillbringat sina första viktiga veckor i närheten av vänliga människor. Detta lägger han fram som ett faktum baserat på forskning, inte som en åsikt. Hans ideal: seriösa (hälsokontroller, vaccinationer osv) uppfödare med liten uppfödning i hemmiljö. Han skulle helst se att vi slapp sällskapshundar från uppfödare (i Sverige och utomlands) som låter tiken och valparna tillbringa hela dagarna instängda på en liten yta i ett uthus, i ett garage eller i hundgård.
Det låter självklart, men jag hör i alla fall av och till att folk säger, med viss stolthet i rösten, att de har "räddat" en valp från en usel uppväxtmiljö. Bradshaw menar att om vi uppmuntrar den oseriösa uppfödningen genom att höpa hundar på det sättet så ökar vi antalet hundar som får anpassningsproblem, och på sikt får vi en hundstam som inte längre fungerar så som vi vill: vi vill ha friska, glada, trygga, lättuppfostrade hundar i våra hem. Då, men han, måste vi se till att de hundar som flyttar in hos oss har bästa möjliga chans att utvecklas åt det hållet, och det börjar dels med att vi väljer rätt ras, dels med att vi väljer rätt uppfödare.
Återkommer i morgon med mer.
PS - Varken Bradshaw, eller jag, menar att en hund ínte ska få en andra (eller tredje eller fjärde) chans - själv har jag ju tidigare valt litet äldre omplaceringshundar med utmärkt resultat, bara att vi ska vara medvetna om att en sådan hund kan kräva betydligt mer tid, kunskap och tålamod för att komma till sin rätt. Många omplaceringshundar lämnas tillbaka efter ganska kort tid, oftast tydligen på grund av att den som tog hunden inte hade förstått vilka behov hunden hade, och sedan blev överväldigad. Dubbelt sorgligt för den stackars hunden som då har en ännu längre väg att gå i sitt nästa hem.