Därnere...

Idag var vi på Centralen, hålet i golvet var inte så spännande, hade hoppats få en bild av båda som tittade ner...

Talanglös...

Det brukar ju sägas att ingen kan vara bra på allt. Jag är inte bra på hår/päls, hade aldrig kunnat försörja mig som frisör. Efter fyra år kan jag snodda upp hundarna hjälpligt men inte mer. Här ser ni Zelda bara någon kvart efter att jag satt i snoddarna - de har redan börjat ge sig på hennes högra sida... (Målet är att hon inte ska få hårstrån i ögonen, med snoddar kommer man åt de små hårstråna längst fram som inte fastnar i en klämma som man sätter högre på huvudet.)
När Maria, Zeldas uppfödare, sätter upp pälsen med snoddar sitter frisyren som berget. Länge.
Jag kämpar på.
(Fast jag har blivit rätt bra på att raka nosar, även det gick uselt i början.)

Födelsedag del två.

Vi åt lunch på Hundudden, intill oss satt griffongen Sloop. I motsats till Zelda fick han ett märgben, och Zelda som satt på stolen på andra sidan av bordet gjorde en smygmanöver för att komma närmare... och närmare...

Sedan blev det en lång promenad i det ur pälssynpunkt perfekta vädret: det var soligt men marken var frusen, hundarna var lika rena när de kom hem som när vi gick ut.


Och så undrar jag om det räknas som nästan sanndröm att först drömma att jag hade skaffat en whippet, och sedan stöta på ett helt gäng som också var ute i solskenet?

Födelsedag!

Idag fyller Zelda 4! Såhär såg hon ut då,

och såhär ser hon ut idag...


Jag är så glad över min lilla hund. De här fyra åren som innehållit stora omställningar hade inte alls gått lika bra utan henne, det är jag övertygad om. Tack vare Zelda har jag kommit igång med en ny tävlingskarriär, skrivit en bok om en hund, träffat nya människor, lärt mig en oerhörd massa nytt, och blivit uppgraderad i största allmännhet.
Det sägs att det tar fem år innan en hund blir som en förlängning av ens egen kropp. Zelda och jag är på god väg, känns det som, vi läser av varandras minimala signaler, vi vet var vi har varandra, men samtidigt är hon fortfarande så outforskad att jag ständigt är nyfiken.
Tack Maria som fött upp henne, tack alla som hjälpt mig att komma underfund med henne och mig själv som hundägare/tränare/sambo.

Hemska tankar...

Sedan ögonoperationen tycker jag att Zelda har blivit mer aktiv. Plötsligt kan hon rusa runt med en leksak så att mattorna ryker, hon leker mer, och vildare, med Nemi.
Då slås jag av en hemsk tanke: tänk om hon varit lugn delvis därför att hon haft besvär av håren i ögonen?
Bild: Och igår tittade vi in en liten sväng hos Hannah på café Pärlan...

Pälshund light:

I en inredningsbutik hittade vi några mycket lättskötta hundar, inklusive en pudel. Nemi morrade, Zelda insåg genast att detta inte var något att hetsa upp sig över.

När det regnar

är jag SÅ glad att det finns overaller för små hundar...

Fler mysterier:

Här ser ni benen på två hundar som gått exakt samma koppelpromenad. Zelda (överst) måste raka vägen in i duschen, Nemi blir knappast smutsig alls.
Skumt!

Premiär för födelsedagströja:

Den här fick jag i födelsedagspresent av en av sönerna, idag ska den provköras!

Att undersöka sin omvärld.

I går fick jag hem en liten konstgjord magnoliabuske till Zeldas klass tre program. Jag ställde den på golvet så att hon skulle vänja sig, hon kan ju vara litet skeptisk mot sådant som hon aldrig har sett tidigare.

I morse testade Nemi om bladen var avtagbara. Det var de.

Liknande situationer diskuterar Bradshaw som anser att vi ofta har en helt orealistisk syn på hundens förmåga att förstå vår värld, och att vi därför blir arga alldeles i onödan.
"Hon borde väl förstå att hon inte ska bita sönder en alldeles ny (och inte helt gratis) plastbuske som vi just har köpt."
Nej, det kan vi inte begära att hunden ska förstå. Jag borde ha räknat ut att Nemi skulle bli nyfiken och förklarat för henne att hon inte fick demontera blomman, eller så borde jag inte ha ställt den på golvet.

Pälsnördsgnäll:

Icke-pälsnördar behöver inte läsa.
Badade nyss Zelda med det nya schampot som fungerade fint på Nemi. Finessen var ju att det kunde användas som det var, utan spädning. Men, ett spätt schampo ska man bara låta rinna genom pälsen, möjligen trycka igenom det litet, detta behövde spridas ut i pälsen, det blev som en lätt massage.
Jag tyckte att jag var försiktig, med bara detta lilla gjorde att stackars Zeldas päls tovade på hela kroppen (hon hade inga tovor innan badet).
AARGH eller liknande!
Det var ju inga besvärliga tovor, men det blev ändå ett pyssel, och så måste hon badas om i morgon... tur att vi båda tycker att det är rätt mysigt...
Ifall ni undrar så blev det riktigt bra, om vi nu bortser ifrån tovorna... Skulle kunna testa samma schampo, fast spätt...
Känner mig litet som en alkemist...

Boktips:

Idag har jag en bok att rekommendera: John Bradshaws "In Defence of Dogs". Författaren är biolog som forskat på relationen mellan hundar och deras ägare, och hans idé är att vi människor behöver mer kunskap om hundar för att vårt samliv ska kunna bli så ömsesidigt tillfredsställande som möjligt.
Jag kan bara instämma.
Han tar exempelvis upp frågan om varifrån valparna i en hundpopulation (t.ex. hundarna i Sverige) kommer. Bäst för en valp som ska leva med människor är att ha tillbringat sina första viktiga veckor i närheten av vänliga människor. Detta lägger han fram som ett faktum baserat på forskning, inte som en åsikt. Hans ideal: seriösa (hälsokontroller, vaccinationer osv) uppfödare med liten uppfödning i hemmiljö. Han skulle helst se att vi slapp sällskapshundar från uppfödare (i Sverige och utomlands) som låter tiken och valparna tillbringa hela dagarna instängda på en liten yta i ett uthus, i ett garage eller i hundgård.
Det låter självklart, men jag hör i alla fall av och till att folk säger, med viss stolthet i rösten, att de har "räddat" en valp från en usel uppväxtmiljö. Bradshaw menar att om vi uppmuntrar den oseriösa uppfödningen genom att höpa hundar på det sättet så ökar vi antalet hundar som får anpassningsproblem, och på sikt får vi en hundstam som inte längre fungerar så som vi vill: vi vill ha friska, glada, trygga, lättuppfostrade hundar i våra hem. Då, men han, måste vi se till att de hundar som flyttar in hos oss har bästa möjliga chans att utvecklas åt det hållet, och det börjar dels med att vi väljer rätt ras, dels med att vi väljer rätt uppfödare.
Återkommer i morgon med mer.
PS - Varken Bradshaw, eller jag, menar att en hund ínte ska få en andra (eller tredje eller fjärde) chans - själv har jag ju tidigare valt litet äldre omplaceringshundar med utmärkt resultat, bara att vi ska vara medvetna om att en sådan hund kan kräva betydligt mer tid, kunskap och tålamod för att komma till sin rätt. Många omplaceringshundar lämnas tillbaka efter ganska kort tid, oftast tydligen på grund av att den som tog hunden inte hade förstått vilka behov hunden hade, och sedan blev överväldigad. Dubbelt sorgligt för den stackars hunden som då har en ännu längre väg att gå i sitt nästa hem.

Den mörka sidan av mycket päls...

Igår var Zelda på kontroll hos veterinären efter ögonoperationen. Det såg fint ut, det växer inte längre hår in mot själva ögonbulben. Ögonen rinner fortfarande ibland, men inte alls lika mycket som tidigare. Fick även tipset att använda litet vaselin på pälsen ovanför ögonen för att förhindra att hon får hårstrån i ögonen den vägen.
Zelda måste med andra ord skyddas mot sin egen päls, inte underligt att det inte finns några vilda djur med så håriga ansikten.
Nåja, nu har jag gjort vad jag kan.

Och när hunden dör?

Igår var jag på middag efter ett seminarium. En kollega som jag inte känner sedan tidigare berättade att han mycket gärna skulle vilja ha en hund, men att han trodde att vetskapen om att den lilla valpen skulle dö ifrån honom en dag skulle bli så outhärdlig att han avstod. Så kom vi att tala om hur de tre av oss som hade hund hanterade det faktum att vi vet att vår tid tillsammans är begränsad, det blev en riktigt spännade bordskonversation.

Bild: hundkyrkogården på Drottningholm, Wikimedia

Indoor dog?

Jag har alltid trott att en indoor dog är en hund som får komma in i huset, i motsats till en outdoor dog som bor i en hundgård eller hundkoja. Nu visar det sig att en indoor dog även kan vara motsvarigheten till en innekatt: en hund som aldrig går ut. Man skaffar en liten hundlåda och sedan är det klart. Tack Desperat Hemmafru för tematipset.
Som lämpliga innehundar föreslås bland andra kineser...

Bild: Detta ska de små liven inte behöva uppleva (om ni klickar på bilden så syns Nemi tydligare).

Får jag presentera:

Årets freestylekines 2011:

Visserligen i nästan obefintlig konkurrens, men vi är stolta ändå!

Aha!

Den som badar sin(a) puff(ar) minst en gång i veckan har sällan hundhår på kläderna, i möblerna eller på golvet. Då kan man ju fråga sig vart alla uttjänta små hårstrån tar vägen.
Jag hittade just massor, under den här:

Och Nemi?

Ifall ni undrar hur det går för Nemi så har hon äntligen börjat förstå att detta inte handlar om att göra så många små hopp som möjligt på kortast möjliga tid. Det är snart dags att lägga på kommandot, vill gärna se ett enda hopp, och sedan inga steg bakåt.
Hon börjar hämta sig efter skendräktigheten, hennes små juver har svullnat av fast det är en bit kvar till normalläget, och hon ligger inte längre under soffan och "pratar".

Mer om ord och kontext...

När "stå" antagligen betyder "sitt"...

En stackars freestylehund som även tränar lydnad kan ju inte bli annat än förvirrad. Måste komma på ett sätt att göra det begripligt för henne vilket vi håller på med. Vore ju lätt katastrofalt om hon satte sig vid min vänstra sida varje gång vi stannade i freestylen...
Och så måste jag förklara att hon inte behöver komma fram till mig först, vilket hon tror eftersom vi tränade in hoppet med handtarget, vilket gjorde att hon av nödvändighet var alldeles nära mina fötter...
Det är så intressant att träna sin hund!

Det är mycket man ska kunna för att få till ett freestyleprogram...

Igår var jag hos Dud Muurmand i Köpenhamn för att lära mig mer om koreografi.
Här ser ni första utkastet till Nemis klass 2 koreografi, nedbruten i takter (!!!). Till detta följer en analys av musiken, även den med takter, tempoväxlingar osv utskrivna. Vi tränade utan hund vilket gick riktigt bra, men vis av erfarenheten inser jag att när jag lägger till hundarna kommer mycket (det mesta) att få tänkas om...

Inget inlägg i morgon.

Jag kommer att vara i Köpenhamn hela dagen i morgon (hundarna ska vara hemma) och jag tänker inte ta med datorn. Flyget går kl 07, så det blir inget inägg. Kan istället berätta redan nu att vi fortsätter att nöta "stå", jag vill att hundarna ska älska att hoppstå, att de ska bli glada varje gång jag säger "stå!", att de ska smälla ner tassarna i marken och sedan stå blickstill, förväntansdfullt...
Ser redan framför mig ett antal roliga saker man kan göra i ett freestyleprogram om hunden kan tvärstanna...

Alert konsument eller korkad impulsköpare?

Igår kom jag förbi ett skyltfönster som jag inte hade passerat på länge. Där fanns diverse hårvårdsprodukter för människor plus ditto för hund, av samma märke. Hundprodukterna var nedsatta med 50% (men fortfarande dyra).
Köpte förstås ett schampo och en conditioner och gick hem och testade på Nemi.
Resultat? Helt godkänt, intressant skillnad jämfört med flertalet hundschampon att de inte skulle spädas utan bara tjoffas på.
Kul detalj: på flaskorna står det att produkten först har testas på människa...

Vår gård...

Just nu är jag extra glad över vår gård. Det är så mycket salt på trottoarer och gator att hundarna knappast vill gå alls. Ibland bär jag dem till närmaste lilla park, men där har Zelda svårt att koppla av eftersom det ofta dyker upp andra hundar.
På gården däremot, där springer hon.
Nemi springer överallt.

Ögonblicket innan poletten trillar ner:

Vi fortsätter med "hoppstå", nu ser det hyfsat bra ut, men i morse hade Zelda fortfarande inte förstått att det hela heter "stå".
Utan kommando hoppade hon och stod, jag har sagt "stå" när frambenen tagit i golvet.
Så vad tror hon att "stå" betyder?
En snurr, kanske?
Märkligt nog trillade poletten ner precis när vi tagit filmen nu på morgonen, jag körde litet till med att låta henne hoppa och höra "stå", sedan testade jag kommandot igen. Och då hoppade hon! Tre gånger i rad!
Jag ser framför mig hur vi äntligen, efter alla år, får till ett snitsigt "stå", det blir ju hur användbart som helst i ett freestyleprogram, och ingår även i lydnaden.
Vi jobbar på!
Nemis "stå" har försinkats av hennes bristande koncentration senaste veckorna. Hon har svårt att förstå att hon ska stå still när hon har hoppat...

Tjoho!! Kvällspromenad i -15°

Och idag blev det ben till frukost...

Golvrelativ grammatik.

Grammatiken ska hjälpa oss att förstå det talade språket.
Jag tycker mig se en spännande skillnad mellan hundar och små barn: barn, om de väl har lärt sig ord - vinka, hoppa, sätt dig - så förstår de att de att orden betyder samma sak oavsett var de är. För hundar verkar det inte vara så. Freestylerörelser har högre svårighetsgrad (och ger därmed högre poäng) när det är nivåskillnad mellan hund och människa.
När man tränar förstår man varför.
En hund - Zelda till exempel - som kan en rörelse - "buga" till exempel - när hon står på golvet, kan se ut som ett frågetecken om hon får samma kommando i ett annat läge.
Jag har tänkt avsluta Zeldas nya program med att ha henne på ryggen, vi vänder oss mot domarna, hon bugar, och jag gör också någon bugningsliknande rörelse.

För att träna in detta har jag börjat med att låta henne stå på en pall och buga, så småningom ska jag kunna stå framför pallen med ryggen mot henne när jag ber henne buga, och sedan är det dags att testa med henne uppe på ryggen.
Zelda hade stora svårigheter att förstå vad "buga" kunde tänkas betyda när man inte står på golvet, jag fick gå tillbaka till targetsticken och lära in rörelsen på nytt på pallen (fast det gick oerhört mycket fortare den här gången).
Vore kul att höra hur era hundar reagerar.
PS -ögonen rinner fortfarande som ni ser :-(

Mer hört:

Hört ett:
I går träffade vi en riktigt tovig liten hund. "Vart går du och får dina kammade?" frågade matten.
"Jag gör det själv", svarade jag.
Det var fel svar.

Hört två:
Såhär låter Nemi just nu, under soffan. Jag bad Memea lyssna, via telefonen, hon tyckte att det lät som om Nemi läxade upp sina obefintliga valpar. Det var likadant förra gången Nemi var skendräktig, fast jag tycker att det är mer intensivt den här gången.

Viktchock...

Ställde Zelda på vågen hos veterinären i måndags och fick en chock - den velade obeslutsamt mellan 7,8 och 8 kg en stund innan den bestämde sig för 8. I morse, innan frukost och på vågen härhemma, väger hon 7,8.
Hennes idealvikt ligger mellan 6,5 och 7.
Hur gick detta till? Innan operationen vägde hon 7,4, redan det i överkant. Jag misstänker att det är träningsgodiset som är boven i dramat, så nu får vi tänka om. Lyckligtvis gillar båda hundarna röd paprika, så nu blir det paprikaträning den närmaste tiden, och läbngre promenader, vi börjar så. Övrig mat ska hon få som vanligt, det är ju aldrig nyttigt att panikbanta.
Bild: träningsgodis.


Film: paprika in action.