Vad önskar en CC av sin matte?

Hörde just att den frågan finns med i Härliga Hunds "Allt om valpar" nr 1 2010.
Ett av svaren: att hon vill ha mer än en CC...

Dagens inlägg: ett tänkvärt citat.

"When you correct a dog, you are actually punishing him for your poor training."
Susan Garrett
Bild: www.dogstardaily.com, värt ett besök.

Casper 19 veckor.

Det verkar var kul att ha en Grand Danois (GD) - idag har Casper varit på GD promenad. Visst ser det härligt ut!
Han är nu 69 cm hög och väger 35 kg - det går altså sju Zeldor på en Casper.
Jag blir lika glad varje gång vi springer på varandra i trappan eller i hissen, men min glädje delas inte av Zelda som mest visar tänderna när hon tycker att Casper är besvärlig, och det tycker hon så fort han vill umgås. Jag tycker litet synd om Caper som fått en så ointresserad, för att inte säga direkt otrevlig, grannhund...
Bild: Grandisar tränar slalom, Casper är tredje hunden från vänster. Caspers familj har fotat.

Stackars uppfödare...

Om jag vore uppfödare och hade en bländande vacker och trevlig hanhund, en utställningsmeriterad tik som dessutom var rolig och trevlig, en valp som var vacker som en dag och pigg och framåt så skulle jag förvänta mig att detta skulle duga för en valpspekulant.
Om jag även hade gjort vartenda hälsotest som finns och konstaterat att föräldrarna var friska rakt igenom så skulle jag nog undra hur en människa är funtad som sätter sig och leker med mina underbara valpar men sedan bara tackar för sig och går.
Det undrar jag med.
Jag har dåligt samvete för att jag besvärar de här vänliga människorna, jag hämtas vid pendeltågsstationer eller flygplatser, dricker deras kaffe, tittar på frukten av deras oftast långa och seriöst avelsarbete, men lämnar utan valp.
Hur står de ut? Men jag kan ju inte köpa en valp bara för att inte göra uppfödaren besviken...
I bild: möjlig valp.

Kinesisk kameleonthund.

Såhär såg Zelda ut när hon var ungefär 8 veckor. Hon hade alldeles rak päls, men den har ändå blivit litet vågig nu när hon är vuxen. En del valpar jag har tittat på har varit nästen lockiga, men tydligen säger inte det så mycket om hur pälsen kan bli senare.
Tror att jag ska börja kalla rasen för Kinesisk kameleonthund - en valp som är nästan svart kan bli vit senare i livet, en rosa nos kan mörkna och inget av detta går att förutse på något exakt sätt. Spännande!
Det var för övrigt något i blicken som gjorde att jag föll för just Zelda, och detta något har hon lyckligtvis kvar...

Varma kvällar, äntligen...

Igår var Zelda med på bolagsstämma och efterföljande middag. Här sitter vi på en uteservering i Gamla Stan. Den snälla servitrisen kom med vatten till oss alla, inklusive Zelda, som fick sitt i en fin liten skål...

Snabbare och snabbare...

Zelda har fått upp farten på åttan! Och blivit klappad av två nya personer som kände igen henne efter att ha läst boken...

Stängt hjärta?

Jag misstänker att mitt hjärta inte är tillräckligt öppet just nu. Hur skulle jag annars kunna titta på underbara valpar utan att falla handlöst? Jag tror att sökbilden fortfarande inte har klarnat, och att det är därför jag sätter ner valpen och åker hem…
Först var jag övertygad om att jag ville ha den mest aktiva valpen i kullen, vildingen i syskonskaran. Vildingarna var killar, och en vacker liten svartvit tik tittade på mig med förebrående blick medan jag förklarade för uppfödaren att jag nog hade slagit till om hon hade varit lika aktiv som brorsan.
Idag vill jag ha en social, trygg, nyfiken och engagerad valp. Hon får gärna vara åt det lugna hållet – hon ska ju bo ihop med Zelda som antagligen skulle trivas bäst med en kompis som inte var alltför fartfylld.
I morgon har jag kanske ändrat mig igen.
Det är nog därför jag inte kommer till skott…
Och i kväll fick jag ytterligare ett användbart tips: lägg en liten godisbit under en kopp och se hur länge valpen kan koncentrera sig på att försöka få ut den (eller om den överhuvudtaget försöker...)
Just det - det är ju detta jag är ute efter! I morgon är det dags igen - liten pp-tik söker nytt hem...

Kunskap lever när den rör sig mellan individer.

Därför kommer här några tänkvärdheter från kursen till den som är intresserad:

* Tränar du "fritt följ" och tänker på inkallningen som kommer efteråt så kommer det fria följet att gå dåligt.
Min kommentar: mindfulness i ett nötskal

* Viktigast: hunden ska vara engagerad och ha kul.
Min kommentar: hur ofta kör vi inte på fast hunden redan har tröttnat.

* Ha antingen kontroll över hunden (ha den i lina) eller kontroll över förstärkarna (ha en så fungerande belöning att hunden vill göra rätt).
Min kommentar: låter självklart, men värt att tänka på i olika situationer.

* Lägg tid och energi på att utveckla bra belöningar.
Min kommentar: vem vill jobba om och om igen med samma sak för samma lilla halvtorra bit pannkaka?

* Här är en höjdare för mig som är otålig till min natur: Om du inte får framgång på tre pass (3 x 1 minut) - byt strategi.

*Belöningarna är hundens enda informationskälla - lär dig att använda dem så lyhört som möjligt.
Min kommentar: här finns utrymme för kreativitet!

Bild: Kate Nichols och Gin som nog har koll på detta...

Burlek.

Här shapas ett nytt beteende: att gå in i buren, stanna där och vänta på "fri". Allt gjort med bara positiv förstärkning!
Bilder: Gudrun, Alfons matte. Tack!

Kurs!!

Tänk om alla hussar/mattar/hundar fick gå på kurs! Slår det mesta. Vi har träffat Alfons (Velouralfons som hälsat på i den här bloggen), vi har tränat burlekar och andra nyttigheter och haft alldeles oerhört kul! Var vi är? Utanför Örebro, hos Fanny Gott och Thomas Stokke.
Bild: Zelda och Alfons, Zelda vilar medan Thomas och Caroline undervisar.

Casperdag! 18 veckor.

Caper har varit på valpträff - här träffar han mormor Freyja. Och nu väger han 32,6 kg och är 67 cm hög...

Landet!

Igår eftermiddag var jag i Linköping, och Zelda blev utbjuden till landet. Här ligger hon och njuter!
I helgen ska vi på kurs för tävlingshundar (alla sorters utställning/tävling). Misstänker att det blir Zelda o jag, plus ett gäng ohyggligt duktiga lydnads/agility/spårhundar...
Ska bli spännande att se hur det går. I juli ska vi på agilityläger på samma ställe, så det kan ju vara bra att ha bekantat sig med miljön...
Bild: Komposition med ljus, mörker och vit hund, av Agneta.

Slut på klickerkursen...

Igår avslutade vi vår klickerkurs hos Denise Hundkonsult. Två små höglöpande tikar skulle försöka koncentrera sig på uppgiften vilket de bitvis klarade riktigt bra - Lookie bar bättre än någonsin (stannade inte på vägen, tuggade inte på leksaken hon städade), Zelda städade tre saker i rad, varav en hon inte hade tränat på. Bitvis var koncentrationen dock någon helt annanstans - av hänsyn till Lookie och Zelda lägger jag inte upp någon bild på detta (det hade f.ö. varit barnförbjudet, och vem vet när ett litet barn tittar in på bloggen...)
Istället kommer en bild på "Dog Body, Dog Mind" en bok jag just har läst. Författaren, Michael Fox är en veterinär som arbetat med hundar och vargar i hela sitt långa liv. Han anser att det bästa vi kan göra för våra hundar (utöver basics som mat, vatten, omsorg) är att se till att de är minst två!
Jag har nu tittat på ett antal kullar, talat med ett antal uppfödare.
Det klarnar, det kommer att bli alldeles utmärkt bra!

Tomt...

I natt sover Zelda borta (sen kväll för mig idag och tidig morgon i morgon). Det är tomt härhemma - det är häpnadsväckande hur mycket liv en mycket liten hund kan tillföra ett hem!
I bild: liten hund.

Tänk om det var en Vorsteh jag skulle ha...

Vorstehvalpar är bruna, eller brun/vita, och de påminner ganska mycket om varandra, utseendemässigt, i alla fall jämfört med kineser. Valpköparen slipper därmed mitt dilemma: ska jag ha en kritvit med brun nos? En helsvart? En svart/vit? En rödbrun (just nu) där inte ens uppfödaren kan säga säkert vilken färg hon får som vuxen?
Och är det ytligt att fastna på en sådan detalj som färgen, när det viktigaste ju ändå är temperamentet? Fast rasens enorma variationsrikedom är ju en del av charmen, då borde det väl vara OK att leta efter en valp man tycker ser vacker/rolig/speciell ut?

Men viktigast:
En Vorstehvalp som Asta på bilden kommer ganska säkert att ha de egenskaper som krävs av en jakthund: mod, uthållighet, samarbetsvilja, jaktlust m.m., m.m. därför att uppfödare har avlat på dessa egenskaper i generationer, vilket betyder att spridningen i en kull inte blir så stor. Hos en ras som CC som avlats framförallt på sällskapsegenskaper och skönhet blir däremot spridningen av egenskaper som arbetsvilja, motor, samarbetsvilja osv mycket större i en kull. Så hur hitta rätt valp? (Och säg inte att den som vill ha en träningsbar hund ska köpa en schäfer eller liknande).

Veterinärkompisen sa: "En fågelhund är en fågelhund, det är mycket större skillnad i temperamentet mellan småhundar av samma ras."

Snart blir jag så förvirrad att jag köper en katt.

Bild: Fjällspirans kennel, med tillstånd

Framsteg på städfronten:

Jag har nu lagt på kommandot "städa" på "plocka-upp-och-lägg-i-korgen".
Såhär ser det ut idag.
Nu gäller det bara att hon ska förstå vad som ska plockas upp tills på onsdag.

Casper - 17 veckor.

Det är obegripligt att denna jättehund är en bebis på 17 veckor - lite drygt fyra månader... Jag har sett studier som visar att barn som är stora för sin ålder ofta får det svårt eftersom det ställs för höga krav på dem. Om de är sju men se ut som nio kan de ständigt bli tillsagda för att de inte sitter still, inte kan förutse följderna av det de hittar på osv. vilket på sikt är nedbrytande för en liten individ. Motsatsen gäller för barn som ser yngre ut än de är - det ställs för låga krav på dem, vilket inte heller hjälper deras utveckling.
När Zelda var lika gammal som Casper var hon en vansinnigt söt desorienterad och okoordinerad dunboll som kissade där hon råkade befinna sig, sprang in i möbler och blev rädd när vi lekte med henne.
Casper har helt klart för sig att det är ute han ska kissa, även om han inte alltid hinner som han hade tänkt, han har en häpnadsväckande kontroll över sina långa ben, och han leker entusiastiskt och frimodigt även med människor han inte känner särskilt väl.
Så istället för att ta allt detta för givet - han är ju så stor - säger jag hurra för Casper som utvecklas så fint!
Växer gör han också: nu väger han 30 kg och är 66 cm hög.

PS: För eventuell nykomling till bloggen: Zelda är nu rumsren, hon kolliderar inte längre med omgivningen, och hon leker gärna fast bara med människor och hundar som hon känner.

Det var lättare förra gången...

När jag skaffade Zelda visste jag precis vad jag ville ha: en hund. Jag letade på Hundstallet eftersom jag gärna hade tagit en omplaceringshund, jag hade ingen egentlig åsikt om vare sig kön eller ras/blandras. Jag hittade Zelda, valde mellan henne och de två bröder som fanns kvar i kullen, och föll som en fura för denna söta och egensinniga lilla hund.
Den här gången vet jag exakt vad jag vill ha: en till pp-tik med hälsotestade föräldrar och hög energinivå. Konstigt nog är det mycket svårare nu. Det är häpnadsväckande hur mycket uppfödare skiljer sig åt, och hur olika små valpar kan vara... Och hur många pp som finns på marknaden...
Bild: Valp.

Tävling - osteologi

Det verkar vara kul med bloggtävlingar så därför kommer en här. Zelda, som flertalet hundar, har ett uttalat intresse för osteologi. Här undersöker hon en skalle, och frågan är - av vad?
Den som först kommer på vad detta är vinner ett pris! Max tre förslag per person.
Bild: Song

Och nu, sista rycket på klickerkursen:

Tills på onsdag när vi har kursavslutning ska Zelda lära sig ett besynnerligt men mycket praktiskt mänskligt beteende: att namnge föremål. Hon ska kunna plocka upp rätt sak med ledning av vad jag säger.
Här ser ni hur vi börjar träna det. Hon ska markera föremålet med nosen, och jag säger då vad vad det heter och belönar. Så småningom ska detta leda till att hon kan hålla isär ormen, valpen och bollen. Jag har även slutat ha handen i lådan, så framstegen kommer just nu tätt...
PS: Badade henne igår för att se om det skulle bli någon bestående effekt (skada?) av produkt X, men hon var helt tovfri på vänster sida, hade två mycket små på höger sida. Så nästa gång blir det produkt X på hela hunden.

Tisdag - och vi är ikapp!

Idag är det klickerkurs igen, och här får ni se hur långt vi kommit med att plocka upp en leksak och lägga den i lådan. Lägger även upp "åttan" som den ser ut idag, nu behövs ingen styrning med händerna längre.
Skulle CC vara dumma/svårlärda?
(Just nu har jag glömt att det tog en evighet innan hon kom på att hon skulle lyfta upp leksaken - hon bara puttade på den med nosen, om och om och om igen...)

Zeldas patellor/knäskålar:

Idag har vi varit och kollat hur det är med Zeldas knäskålar. De sitter där de ska, visar det sig.
Bild: Veterinär Kristina Lilja undersöker Zelda, och svart på vitt att hennes knän är helt normala. Det syns inte så bra, men det viktiga är att kryssen sitter i de översta rutorna.

Det var ett tag sedan...

jag hade en "vanlig" bild på Zelda här i bloggen. Den här kom just från Caspers familj - måste få dela med mig! (Den är från igår). Tack!

Pannkaka...

Idag hade jag tagit med mig en pannkaka hem från brunchen på det närliggande cafeet - eftersom jag inte äter pannkakor själv tycker jag att jag med gott samvete kan ta med en till Zelda. Pannkakan brukar räcka till minst två träningspass och är mycket uppskattad.
Idag hade jag lagt pannkakan i en plastpåse i min träningsväska, och ställt väskan på hallgolvet, halvöppen. Jag hade inte tagit många steg in i våningen innan jag insåg att detta inte var så klokt, men då var det redan för sent. Zelda hade hunnit rota fram plastpåsen ur väskan, hittat öppningen, fått upp pannkakan och svalt den (hel?).
Hon verkade väldigt nöjd - jag tror att hon tror att detta är ett led i de aktiveringslekar vi har testat där jag ska gömma godis och hon ska hitta det.
På detta är hon alldeles fenomenalt bra.
Så nu får vi träna med något annat...

Casperdax - 16 veckor.

Här ser ni Casper och Zelda på vår gård.
Den saknar lyckligtvis ömtåliga gräsmattor och rabatter så hundarna kan springa runt som de vill.
Den unge mannen väger nu 28 kg och är 64 cm hög. Trots de långa benen är han inte särskilt snabb än, det verkar vara arbetsamt att koordinera dem när det ska gå fort. Hans soliga humör är sig likt!

Onödigt?

Om några veckor ska Zelda och jag gå på "burkurs".
Detta för att hon absolut inte gillar att sitta/ligga/vara i sin transportbur, och eftersom vi ska på både agilty- och freestyleläger i sommar tänkte jag att hon behöver lära sig att koppla av i sin bur.
Så nu har jag inköpt stadig bur (och rosa fäll). Det första som hände när jag hade fällt upp buren och lagt i fällen var att hon promenerade in och la sig ner.
Så kanske är den kommande burkursen inte så nödvändig som jag trodde ...

Badexperiment:

Någon som ser skillnad mellan höger och vänster sida? Den högra är tvättad med hundschampo modell dyrare, den vänstra med produkt X (ínte YES). Sedan har jag använt vardagsbalsam på hela hunden.
Det första som märktes var ett pälsen var lättare att borsta ut på vänster sida, och jag tycker att den ser alldeles ovanligt fin ut (rak, glansig och "swishy").
Detta var min alldeles egna idé, får se hur hon ser ut de kommande dagarna...

Nu vet jag vad en varulv är!

I bild: pigg varulv och vanlig människa (för skalan). Varulv kallas en CC som är genetiskt naken men som ändå har päls. Valpen i fråga har en blank päls som måste rakas av ifall han ska ställas ut (kallas ibland "hairy hairless"). Jag uppfattade honom som puff, som Zelda, tills uppfödaren visade mig skillnaden i pälsens utseende. Han saknar de små flygiga hårstråna, och pälsen växer litet glesare när man tittar i hårbotten. Den blir tydligen mycket lättskött om den får växa ut.
Alldeles ovanligt charmig valp!
Rasen upphör inte att överraska...
Valpen och hans fina syskon finns på Tasselitens Kennel, i Sandviken.

Jon Kabat-Zinn och Lola...

Igår hade jag en alldeles ovanligt spännade kväll: jag samtalade med Jon Kabat-Zinn om mindfulness på ABF i Stockholm. Under middagen som följde berättade han att han ibland tog hand om dotterns lilla Coton De Tulear som heter Lola. Han beskrev Lola, litet skämtsamt, som en bodhisattwa, det vill säga en individ som börjar närma sig upplysning (eller Buddastatus). Han talade särskilt om Lolas förmåga att vara både uppmärksam och kärleksfull, så där har vi det igen: hundens andliga laddning, eller kraft, som jag ibland upplever så starkt hos Zelda...
I bild: inte Lola, men en annan kotte som gissningsvis ser snarlik ut...

Eller....

Nu har jag fått mer perspektiv på Zeldas saknade tand: de uppfödare jag har talat med tycker inte att det är något att bekymra sig för, och enligt dem är det ovanligt att domare anser att en saknad premolar är ett allvarligt fel. Jag har således en hund med ett vackert huvud, både enligt mig och de domare som har tittat på henne. Hon är snäll och lättlärd, hon har utmärkt päls, bra storlek, fina rörelser och ett bra temperament. De tänder hon har sitter helt perfekt. Hon är ögonlyst ua, har friska föräldrar och syskon som är framgångsrika på utställningar.
Jag tycker själv att hon är mycket vacker, vackrare än de flesta andra hundar jag ser, och i dagsläget mer hanterlig (går fint i koppel, låter sig parkeras utan protester, lägger sig lugnt på sin fäll när hon ska vara ensam hemma).
Så kanske skulle jag ändå satsa på en stor upplevelse för oss båda: att låta henne bli mamma och eventuellt behålla en valp?
Jag är inte van vid att vara såhär velig. Hur ska detta gå?
PS skulle då förstås välja hane i samråd med kunniga personer, och självklart en som är häsotestad på bredden och på tvären, och som är trevlig att ha att göra med.
Bild: Zelda nyfödd.

Annat som går bättre...

Här tränar vi "åttan" som vi just börjat med - jag visar med handen/godis istället för att klicka eftersom det gick så bra att lära henne slalom på det sättet....

Det skaa gå...

Såhär ser det ut när vi klickertränar. Zelda ska ta upp leksaken och släppa den i korgen. För att göra det ska hon kombinera två beteenden som vi tränat separat:
1. Plocka upp leksaken
2. Lägga hakan i min hand

Än är vi inte riktigt i mål, som synes, men det går faktiskt framåt... (om än med litet fusk från min sida...)
Till nästa tisdag måste det sitta.

Bara liitet försenad... Casper 15 veckor.

Idag kan vi rapportera att Casper mäter 58 cm (två cm mer än förra veckan), och att han tillbringar helgen på landet bland vitsippor och träd.
Här kommer en huvudstudie. Varsågod och njut!

Okunniga valpköpare som jag och oseriös avel...

I senare numret (5/2010) av Härliga Hund intervjuas Ninni Lindgren som sitter i avelskommittén för CC.
Rubriken är illavarslande: "Se upp! Nu är kinesen i fara ... det enorma suget efter valpar har fått uppfödningen att skena vilt..."
Artikeln är mycket läsvärd och jag hoppas att den kommer att få stor spridning. Därför är jag nu med och sprider den...

Utdrag:
- Jag tror att hälften av de drygt 1000 valpar som registrerades förra året kommer från parningar som är gjorda helt utan tanke på rasens framtid.

Vad menar hon med det? Jo, att varje person som tar en valpkull är med och skulpterar rasen, dvs påverkar hur hundarna kommer att se ut och bete sig i framtiden (det är ju valparna och deras avkommor som är framtiden...)

-Patellaluxation och ögonsjukdomar är de största fysiska hoten, mentalt är det tillgängligheten ... problemet är att ägaren inte kan se skillnaden mellan en rädd och en sunt avvaktande hund.

En seriös uppfödare avlar bara på hundar med friska knän (bedömda av veterinär), undersöker om hunden har anlag för ögonsjukdomar, och avlar inte på mycket skygga hundar, hur vackra de än är... Det finns nämligen stor risk att skyggheten går i arv, och vem hade tänkt sig en hund som kryper längs med husväggarna och får panik om någon vill hälsa på den?

Slutsats: köp valp av en uppfödare som har genomgått uppfödarutbildning och som förstår sitt ansvar.
Jag skulle inte vilja åka taxi med en chaufför som inte har körkort, och jag tänker inte köpa en valp av någon som inte har de kunskaper som krävs för att valparna ska bli så sunda, glada och friska som möjligt!

Hemma hos Zeldas uppfödare tittade jag litet på hennes kurslitteratur - Kennelklubbens uppfödarutbildning är ambitiöst upplagd och tar över ett år.
Innan dess hade jag ingen aning om det fanns uppfödarutbildning, och att den är en kvalitetsgaranti. Jag hade ingen aning om vilka svagheter och vilka styrkor som finns i rasen, och jag hade ingen aning om att det går att "läsa" en stamtavla. Nu vet jag bättre, tur för mig att jag råkade snubbla över en seriös uppfödare, jag hade precis lika gärna kunnat få med mig en valp vars föräldrar inte var hälsotestade, och vars temperament inte var så bra att man önskar fler likadana hundar...

Den här gången kommer bara valpar från genomtänkta kombinationer i fråga. Detta för min trygghet och för rasens framtid - vi valpköpare har ju det största ansvaret när det gäller att premiera uppfödare som tar sig tid att utbilda sig, bekostar hälsoundersökningar av sina hundar, och som vill föda upp glada, friska hundar!

Jag hoppas och tror att Ninnis artikel kommer att bidra till att göra valpköpare till mer medvetna konsumenter!

Bild: Knä med patella (knäskålen) på rätt ställe (1) och en knäskål som kommit ur led (5). Detta vill vi inte att hunden ska behöva drabbas av.