Jag har en liten hund, fyra månader gammal är hon, men redan nu börjar vi träffa andra hundar som är mindre. Zeldas ben har plötsligt förlängts, nästan som genom magi, så hon liknar ibland en hårig bläckfisk med litet för få tentakler när hon ligger på rygg med benen utsträckta åt alla håll. Enligt rasstandarden ska en CC tik mäta max 30, eller 32.5 cm vid manken (beroende på vilken man läser) och väga max 5, eller 5,5 kg.
Igår mätte jag Zelda för första gången: 30 cm! Vägde henne - 4 kg.
Min pyttehund håller på att bli jättestor (med CC mått mätt...).
Min första reaktion var lättnad - hade hon blivit "perfekt" hade det känts som en skyldighet att ställa ut henne, att så småningom få hjälp att hitta rätt linjer och att ta en eller två kullar...
Skulle hon nu bli i största laget släpper den pressen, och jag kan ägna mig åt att ha kul med henne på andra sätt. Och om jag fick välja så föredrar jag en hund som är litet större än hon "borde" vara, än en som är mindre. (Kanske rationaliserar jag nu - hade hon vuxit långsamt och blivit för liten hade jag antagligen tänkt att om jag ska ha en liten hund kan hon lika gärna vara pytteliten.)
Egentligen spelar det ingen som helst roll - Zelda är Zelda, några centimeter hit eller dit ändrar inte på det. Annars är det mest staus quo, bortsett från att det nästan aldrig händer några olyckor inomhus längre. Det beror delvis på att hennes kropp har mognat - hon behöver inte gå ut lika ofta, dels på att vi blivit riktigt bra på att se när det börjar bli dags...
Ska pröva att lära henne att "sitta vackert" - meningslöst men förhoppningsvis kul...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar