Jag har just sett hur ett beteendeprogram aktiveras - nämligen det som hundar använder sig av när de ska hantera ben.
Idag fick Zelda ett ben för första gången, ett sådant som Nestor först skalade med framtänderna, sedan krossade med de bakre tänderna.
Zeldas första strategi var ett behandla benet som en glass. Hon slickade, och slickade litet till. Det hände inte så mycket, förstås, det lilla kött som fanns på benet gick inte att slicka bort. Jag satt bredvid, tänkte "du måste ju använda tänderna, det är det du har dem till".
Zelda slickade vidare.
Efter en ganska lång stund började hon använda kindtänderna till att bita litet ofokuserat på en kant av benet, men så småningom blev hennes ansträngningar alltmer metodiska. Hon gnagde, började hålla emot med tassarna, använde de sprillans nya framtänderna för att få loss köttbitarna. Ju längre hon höll på ju mer flyt fick hon, och till slut hade hon hittat det rytmiska tugget som uppenbarligen fanns inprogrammerat i hennes hjärna, men som behövde springas (tuggas) igång...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar