Utbildningsplan för mycket liten valp...

Idag tror jag att vi har klarat av vårt första mål: de två senaste nätterna har Stella (så får det bli) sovit i sin korg utan protester, och utan att väcka mig under nattens gång.
Fler aktuella mål:
Positiva: att lära sig "kom", "sitt" och "stopp". Att lära sig att gå i koppel.
Negativa: Att inte bita på sladdar, att inte skälla när hon blir osäker (eller kanske att inte bli osäker).

Under de första dagarna har jag inte velat skrämma henne med några egentliga tillsägelser, men nu i morse prövade jag med att morra åt henne för första gången när hon visade för stort intresse för min frukostmacka. (Tack Maria och Henrik för att hon inte tigger - hon uppfattar inte våra måltider som tillfällen att få en godbit, och så ska det förbli.)
Hursomhelst sträckte hon sin lilla nos mot mackan, jag morrade litet. Alldeles för litet, hon regerade inte alls. När jag sedan tog i litet mer blev hon alldeles ställd, släppte sitt fokus på mackan och flyttade det till mig. So far so good.
Men jag måste hitta en bättre ljudnivå - hon blev så förskräckt att det tog ett litet tag att lugna ner henne, sedan tvärsomnade hon av den emotionella utmattningen.

Hursomhelst - hon måste klara att ligga stilla i mitt knä även om jag har ställt fram en lockande ostmacka, ska bli intressant att se hur många gånger jag måste påminna om att min mat är min, bara min...

(Och ja, jag har övervägt alternativet att inte ha henne i knäet medan jag äter, men jag tycker att det verkar uppgivet. Jag småäter ofta medan jag skriver. Jag dricker kaffe, tar ett kex med ost... Ska hunden ner bara för att jag tuggar på ett äpple? Nej, det måste vara bättre att hon lär sig att min mat inte angår henne, då kommer hon att kunna ligga i mitt knä - vilket hon gillar - oftare och mer på sina egna villkor.)

I skrivande stund ville hon upp igen, hon har redan lärt sig att jag lyfter upp henne när hon sitter, inte när hon står på bakbenen och krafsar på mitt ben. Den här gången la hon sig tillrätta utan så mycket som en blick mot tallriken...
Undrar hur detta scenario hade utspelat sig med en Cane Corsovalp. Antagligen vid soffbordet, annars hade det nog inte varit ngn skillnad. Det kan ju inte gärna vara så att en större valp kräver en större tillsägelse bara för att det är fler kilo som ska förstå hur de ska bete sig. Gissningsvis är det individuellt - en del individer är mer känsliga för tillsägelser, andra mindre. Vore kul ifall ngn med erfarenhet av mastiffer hade en kommentar...



Klippet: en som lyckas bättre och bättre... Hunden heter Gizmo, en Chinese Crested precis som Stella, mer vet jag inte.
Inspirerande YouTubefynd!