Det här är Stella som fortfarande sover fast jag har stigit upp och hämtat kameran. Ny överraskning - har aldrig tidigare varit med om att behöva väcka en hund på morgonen.
Antagligen beror det på hennes ålder, dagarna är händelserika, hjärnan behöver tid att hantera allt som hon varit med om...
Igår hade vi begravning, och Stella hade valpvakt för första gången. Hon var i kompetenta händer. Carro är van vid att hålla ordning på två Newfoundlands - varav en okarakteristiskt pigg och energisk. Allt gick förstås bra, Stella pep litet i början men lät sig snabbt distraheras, sedan blev det lek, bus, sömn, mat och vatten i omgångar. Dessemellan besök på tidningen!
Börjar förstå hur stor del av en liten hunds liv som måste gå åt till att blidka individer som upplevs som dominanta eller i alla fall potentiellt hotfulla. Stella blir ängslig när det dyker upp människor oväntat, särskilt om de tittar ner på henne (är väl som om ett tolvvåningshus vände en svårtydd blick mot dig eller mig). Den som sätter sig på huk, eller ännu bättre lägger sig på golvet, kan däremot räkna med att hon kommer farande och vill umgås.
Nestor verkade aldrig uppleva att han var i underläge - människor kunde vara hur stora som helst utan att det bekom honom. Men så riskerade han heller aldrig att bli upplyft eller gosad med om han inte själv hade lust. Nestor visade inte heller ngt intresse för joggare, cyklister eller barnvagnar, medan Stella skällde upprört på några joggare hon upptäckte igår utanför staketet, och väjde förskräckt när en enorm mörk barnvagn närmade sig med ett obehagligt rörelsemönster.
Så det blir nya fräscha utmaningar för den nyblivna hundägaren...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar