Upptäcker att jag har valt en ras där det är lätt att vara sig själv. Alla färger är tillåtna på såväl päls som nos och klor. Vilken teckning som helst går också bra - här behöver man inte oroa sig för var prickarna sitter, eller hur stor del av pälsen som är vit respektive mörkare. Öronen kan stå upp eller hänga ner (som Borderlines). Hunden kan vara litet större eller litet mindre. I beskrivningen av temperamentet återkommer "glad". Det blir i så fall hennes kanske enda beröringspunkt med Nestor som gick före... I bild: halvsyster Athena med stående öron och mer utvuxen frisyr...
Det här är för övrigt första gången jag får en hund som inte har reats ut sedan jag var tio år - vår familj har haft en tradition av att ta sig an överblivna hundar, ofta litet äldre, ofta i behov av viss uppstyrning. Det känns märkligt ansvarsfullt att nu få börja från scratch.
Jag har bokat första träffen med Memea. Hennes råd tillsvidare: lek mycket med din valp.
Det är samma råd man skulle vilja ge till föräldrar: i din ettårings hjärna skapas cirka en miljon nya synapser i sekunden (jo, det är rätt rätt antal, det är rätt tidsintervall). Om de inte används så försvinner många av dem. Tala med ditt barn! Sjung för ditt barn! Lek!
Säkerligen är det likadant i lilla Borderlines hjärna. Vi vet att råttor får (behåller är nog ett bättre ord) fler synapser (och därmed en mer användbar hjärna) bara av att ha några leksaker i sina burar. Hur Borderlines hjärna uppfattar behovet av att uppmärksamma sin omgivning (där ingår jag) påverkar hur den organiserar sig. Därför ska jag se till att hon får använda hjärnan så mycket som möjligt under de kommande månaderna. Hon ska vara med, delta i det som sker, träffa människor och hundar. Vi ska gå i skogen, där blir hennes uppgift att hålla reda på mig. Vi ska se till att ha kul, även det sätter sina spår - en hjärna som är van vid att ha kul får lättare och lättare att tycka att saker o ting är roliga.
Jag är övertygad om att Borderline fått en god start: hon är uppvuxen med mamma och syskon, plus uppfödarens övriga hundar. Hon har fått röra sig fritt både inomhus och i en rymlig trädgård. Hon har dessutom delat allt detta med två små pojkar, 2 respektive 4 år gamla. Ingen risk att hon skulle vara understimulerad, såvitt jag kan se.
Mer om hennes uppfödare finns på www.kennelbrunius.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar