Ifall ni undrar så är detta en Cane Corsovalp. Rasen är en mastiff av relativt lätt typ, den kan användas till allt möjligt. De är vackra att se på, de har en oerhörd utstrålning, men jag ångrar inte att jag motstod frestelsen...
(Det enda tillfälle när jag ser framför mig att jag skulle önska att jag tagit mastiffen istället skulle väl vara ifall jag blev överfallen på gatan, eller upptäckte en inbrottstjuv härhemma)... Och hur ofta händer det?
Jag satt faktiskt en söndagskväll då min väska blivit stulen (med nycklar, körkort osv.) och väntade för att se ifall någon skulle smyga in en nyckel i låset och se vad som kunde finnas att ta. Med mig hade jag Nestor, min gamla varghundskorsning, och jag tänkte litet skadeglatt att de ju kunde komma, då skulle de se hur kul det skulle bli...
Ingen kom, och nästa dag bytte jag låset.
Det går inte att komma ifrån att det kändes ganska bra. Men mycket annat kommer att kännas utmärkt med lilla Stella (Stjärna?)
1 kommentar:
Hejsan,jag fick länken till din blogg av min fd kollega å vän.Jag kikade in direkt å är nu såld på ännu en blogg=)Snart kommer jag inte ha tid med ngt annat än att läsa hundbloggar,haha!
Om du gillar att kika in på andras hundbloggisar så har jag en oxå där jag skriver om mina två boxrar http://vinchiwoo.wordpress.com
Ps:jag skrattade gott åt den "lilla" förstörelsen!Vinchi tog en tugga i vår betongvägg i hallen för ett tag sedan,ngt större omfattning...Ds.
Skicka en kommentar