Om att bada en hund...

Första gången jag skulle bada Nestor (förra hunden, omplacerad varghundskorsning) var som en smärre militärmanöver. Jag hade med mig en kompis som är psykolog och beteendeteapeut, jag hade laddat med handdukar (för riktigt stora hundar går det åt flera), hundschampo som inte skulle göra ont ifall han fick det i ögonen (mycket dyrt), små korvbitar att belöna honom med när han (eventuellt) stod still.
Vi lyckades locka in honom i vår lilla dusch - han anade oråd, ville inte alls. När jag satte på handduschen blev han rädd och vräkte sig mot dörren, kompisen blockerade, försökte tala lugnande till honom. "Det är viktigt", påminde hon oss båda med svag röst, "att han inte lär sig att det går att avbryta en dusch genom att rymma."
När vattnet hade blivit lagom varmt började jag försiktigt att blöta igenom pälsen. Nestor reagerade som om vattnet varit saltsyra.
AJ! HJÄLP!
Till slut stod han intryckt i ett hörn. Han skakade i hela kroppen och gav mig så anklagande blickar att jag nog hade förlikat mig med ett liv med en allt smutsigare hund om inte kompisen hejat på. Sedan schamponering.
Tortyr.
Han försökte ibland dra sig mot dörren (han hade inga problem med handtag). Kompisen var i vägen. Elände.
Ganska snart var hela duschrummet, kompisen och jag genomblöta. Det fanns hundhår på golvet, på väggarna, på handfat och spegel.
När vi äntligen släppte ut Nestor for han runt som en komet. Han hade överlevt! Det var fantastiskt!
Så småningom vande han sig, klev resignerat in i duschen och stod still därinne, men han lät mig alltid förstå att det jag utsatte honom för på var på gränsen till djurplågeri (trots att han alltid fick en belöning när allt var klart).

Så idag tänkte jag ta tjuren vid hornen och bada lilla Stella (?), hon behöver vänja sig, hon ska ju badas ngn gång i veckan under resten av sitt liv. Med en så liten hund behövs inga hjälptrupper, bara en handduk.
Jag tog in henne i badrummet, vred på vattnet. Hon kom genast fram, intresserat. Vad pågår? Vatten? Det verkar kul! Hon slickade litet på duschmunstycket, slog litet efter vattnet med tassarna, verkade glad och nöjd.
Stackars valp, tänkte jag, nu kommer snart den stora chocken.
Men det blev ingen stor chock. Hon verkade knappt märka att hon blev blöt, lekte bara vidare med vattnet. Och så fortsatte det. Badet var klart på några konfliktfria minuter. Tala om överraskning!
Vad kan man säga! Tack Maria och Henrik för denna välsocialiserade valp!!!