Jag börjar uppfatta Zeldas päls ungefär som en kronisk sjukdom: ibland är det bättre, ibland sämre. Varje gång det är bättre (inga tovor) tror man att alla problem är lösta, men sedan kommer återfallet... De senaste veckorna har Zelda päls tovat igen, kan det bero på planeterna? Luftfuktigheten? Mitt försök med nytt balsam? Onda ögat?
Hursomhelst kämpar vi på - igår badade hon, här ser ni den päls som fastnade i borsten... Målet, som ni kanske minns, är att det inte ska finnas mer än något udda hårstrå i borsten när allt är klart...
(Och ja, då ligger ribban högt, men varför ska den inte göra det?)
9 kommentarer:
Hmm... planeterna, onda ögat, osv. tycks mig bara vara yttre faktorer. Kan man tänka sig att det skulle kunna bero på matens näringsinehåll, typ...
prova royal canin för cocker spaniel. Min Springer spaniel har fått en helt otrolig pälskvalite.
DET ÄR VÅR!!!! HON FÄLLER!!!!!!!
Den tussen är inte alls mycket för
en så pass stor hund som
Zelda tvärtom. Det är DÖTT HÅR som
SKA bort annars kan en ny päls
växa ut.
Byta foder är ingen lösning då det
tar ca 2-3 veckor innan det har
bildats emzymer i magen som kan ta
emot det nya fodret.
Det som är bra vid fällning är att
ge extra animaliskt fett typ, smör
det fett som man annars skär bort
från det som man äter själv
entrecote, fettet från lamm är
kanonnyttigt och kan ges rått.
Om man kokar kött och låter spadet
stelna innan man t.ex gör sås, så
tar man det fett som bildas på
ytan och gottar till det på den
vanliga lite tråkiga maten.
Borsta på Åsa annars bildar det
gamla håret en kaka i botten som
på misskötta långhårskatter
ge lite extra fett, smör, rapsolja
kallpressad, animaliskt fett som
man skär bort från sin egen mat
typ entrecote-fett.
Zeldas päls har gått igenom lättskötta perioder och aningen mer svårskötta sådana utan att vi har ändrat på hennes foder - dessutom är detta ngt alla pp-ägare känner igen, så jag är inte orolig att det skulle vara ngt specieltt bekymmer just för Zelda.
För den som funderar på en nakenhund - enligt Catalina som är mästare på puffpälsar ska den ALDRIG vare sig kammas eller borstas utom i samband med bad för då slits de extremt tunna hårstråna av. Tydligen har de mer motståndskraft när de är blöta, rena och balsamerade...
Som sagt - det är ett hantverk att sköta en puffpäls... Och Zelda fick en särskild kommentar på utställningen i Örebro att hon hade bra päls, så jag är egentligen ganska nöjd med hur jag klarar den...
Jag är säker på att du lärt dig massor under tiden med Zelda om hur man sköter just den speciella pälsen. Och det verkar ju gå riktigt bra. Jag tycker det var intressant med Frejas kommentar angående Roya Canins rasfoder. Min Springer paniel har en påse Cocker-foder som vi fick köpa billigt och som vi späder ut hans vanliga mat med. Det är så gott, enligt Rudi, så han vill äta det som godis. Han har aldrig varit speciellt intresserad av mat tidigare. Synd att just det fodret är så vansinnigt dyrt.
Ja det finns ofta en något nedslående koppling mellan det man betalar och kvaliteten på det man får...
Och visst håller jag på att lära mig alltmer om puffpälsar, jag som inte ens fattade från början att det fanns ngt att lära...
:-) Hade Afghan innan de korthåriga vinthundarna jag har nu ... Ibland blev borsten fylld av hår ibland bara några få strån ... Framför allt märkes skillnad vid årstidsbyten eller löp. Jag sparade alla hårtussar och efter 14 års samlande blev det fantastiskt varma Afghantumvantar - en väninna till mig har en kappa av Afghanpäls ... vem vet vad det kan bli av Zeldas lilla hårtuss om kanske tio år ;-) Numera känns det skönt att slippa pälsvården och istället njuta av andra hundars välskötta pälsar! En fröjd för sinnet men jag vet vilket jobb det ligger bakom!
Att jag inte kommit på att samla och återanvända pälsen! Hur kommer man från hårboll till garn?
hihi jaa från hårboll till garn...? Ingen aning! Jag lämnade ifrån mig en påse hår till en kvinna och tillbaka kom det ett par vantar:-)!
Skicka en kommentar