Det händer att Zelda väcker mig på natten och vill ut. I morse kom hon vid kvart över fyra.
Då är det väldigt skönt att veta att hon faktiskt behöver gå ut, och inte bara blivit nyfiken på att se Stockholm by night.
När detta händer har jag oftast givit med mig och bara gått en kortkortkort promenad (10 meter) på kvällen. Uppenbarligen räcker inte det, fast hon skyndar sig att göra det hon ska och sedan tittar hon längtansfullt mot porten - kan vi gå in nu? Om jag ändå fortsätter att gå så står hon länge och tvekar - följa med eller inte följa med?
Det är naturligtvis inte alltid såhär - ofta har vi det riktigt trivsamt på våra kvällspromenader. Jag misstänker att hon fortfarande inte riktigt kommit över ungdomarna som kastade smällare efter oss en kväll - det är framförallt åt det hållet hon inte vill gå.
Bild; Sveavägen på natten.
2 kommentarer:
Tänk vad olika händelser kan ge för konsekvenser. Sedan känns det skönt att få höra att alla promenader inte alltid är så långa...
Vad är det för fel på sådana undomar som kastar smällare efter hundar! Det har hänt Olgas pappa med! Idioter!
Skicka en kommentar