Igår träffade vi Adam, Cane Corso på drygt fyra år, på hundcafeet Himmelska Hundar. Han har ungefär samma teckning som Casper, väger 50 kg, och gick runt på det där speciella godmodiga sättet som harmoniska stora hundar kan ha - en fröjd att se!
Zelda (i motsats till en liten Yorkshireterrier) höll sig litet på sin kant. Tror dock att hon hade hälsat om inte flera svarta labradorer/flattar hade varit i vägen. Hon verkar mest vara orolig för att bli påsprungen av någon ivrig och okoordinerad unghund. Lugna hundar som Adam brukar hon så småningom våga sig fram till, även om de är riktigt stora.
Adam var dagens ena highlight.
Den andra var att vi äntligen kom igång med vår fortsättningsklickerkurs hos Denise, tillsammans med Lookie. Bilder kommer nästa gång, om två veckor. Både Zelda och Lookie har vuxit till sig och blivit snabba på att förstå hur en matte/husse med klicker ska behandlas för att det ska trilla ut godis, väldigt kul att se! När kursen är klar ska hundarna bland annat kunna hämta namngivna föremål och lägga dem i en korg. Vi människor ska kunna använda klickern i många olika sammanhang - till nästa gång ska vi träna på att belöna önskvärda beteenden ute på promenad, målet är att öva dagligen. Vi ska även träna på apporteringen där båda Lookie och Zelda behöver bli bättre på sista steget, att lägga föremålet i handen. Jag ska även använda klickern för att förbättra Zeldas "utställningssstå".
Bild: Adam och ett rätt misslyckat försök att få med både Adam och Zelda på samma bild
11 kommentarer:
Adam är verkligen en rejäl kille! Jag känner ingen Cane Corso personligen, men jag håller med om att de är maffiga hundar att titta på. Klickertäning är ju verkligen såååå kul för både matte och hund. Jag använder klickern i de freestylemoment jag tränar med Rudi. Men även korvapporteringen som vi tränar hårt på utförs med klickerns hjälp. Det gäller att ge upp den delikata korven vid klicket för att i stället få en bit köttbulle. Det är ett jobbigt beslut för en hundhjärna att ta!
I studien i tidigare inlägg visas att hundar inte (sannolikt inte?)gör skillnad mellan godare (korv) och mindre god (mörkt bröd) belöning. Kanske är jag ute och cyklar... Men man skulle utifrån det alltså kunna byta ut köttbullen (supergod?) mot en brödbit... Vore det inte häftigt att ha en hund som apporterar korv (mums!) mot en bit bröd (åtminstone ätbart)...
Dock... skulle mänsko-matte-hjärnan klara det utan att få dåligt samvete... tänka att jag ju faktiskt snuvar sin älskling på den riktigt mumsiga belöning och ger en futtig brödbit i stället...
Nja, man får nog ta det lite långsamt i början. Det blir dyrt om för många korvar slinker ner innan man hinner byta till annat gottis! Fast, bröd är också en omtyckt belöning när det gäller Rudi. Jag ska prova i kväll!
Jag har svarat ej hundägare på min blogg idag! Voff Rudi
Rudi, hälsa matte och tacka henne för försöket. Hon kommer aldrig att göra om det! Jag lovar!
Anonym ovan är alltså ej hundägare. (Men OM jag hade en vore det nog en vardagsklippt mellanpudel...)
Nu behärskar Rudi korvapporteringen svåra konst. Ett par korta filmer finns på hans blogg. (Ursäkta Åsa, att Zeldas blogg används i den här diskussionen, men "ej hundägare" har ju ingen egen blogg).
Ni är så välkomna att diskutera här!
Självklart får du använda Rudis nya övningar på bloggen. Smickrande, tycker vi.
Hej! vad roligt att få se Adam på din blogg! Han hälsar och tackar så mycket för att han fick vara med.
Ser att du tränar klicker. Det gör vi med, både roliga trix och nyttig skvallerträning.
Hur har du tränat in apportering?
Det är något vi har kämpat med en längre tid, har läst allt jag kommit över i ämnet men adam spottar ut den al. tuggar på föremålet. vad sjutton jag än gör..
/Isabella
(isabellalipski@hotmail.com)
Tycks mig som det skulle vara obekvämt att bära föremål med så nerhängande överläppar (heter det överläppar??), men det spelar kanske ingen roll?
Skicka en kommentar