"Tre och fem."
"Och de har inte fått tänderna sanerade tidigare?"
"Nej." Ett dåligt samvete började växa...
Veterinären tyckte att det var lika bra att de kom fastande. Det brukar vara en hel del att göra på småhundar, sa han, och då är det bäst att söva.
Så igår var vi där, två hungriga små damer och jag.
"Men," sa veterinären aningen överraskat lät det som, "Det här ser ju väldigt fint ut."
Han hittade pyttelite tandsten som gick lätt att skrapa bort, och Nemis lösa tand (som var den egentliga orsaken till besöket) lossnade när han drog lite i den, så damerna slapp sövas, och jag fick bekräftat att vår tandskötsel här hemma fungerar fint.
Sammanfattningsvis består den av en hel del ben i dieten, och att jag skrapar jag lite på hörntänderna vid behov.
Det är Zelda i bild.
Nemi har haft en liten tand som "hängt löst" sedan hon var valp (mjölktand som aldrig blivit avbytt?), och det är den som nu är borta (ungefär där jag har fingrarna på fotot.)
4 kommentarer:
Vilket härligt besked från veterinären! Dels att damernas tänder är friska dels att de slapp sövning.
Vi kör tandborstning varje dag här och det är så kul så vi måste oftast borsta två gånger på raken :-)
PS Sherlock är också såld nu, det var han mellan honom och Arlo det stod och vägde...
Så klart du ska ha en springer någon gång i livet!
Ben är bra. Sedan Maurice gått över till färskfoder finns ingen tandsten värd namnet!
Snyggt!
Åh vad bra!
Skicka en kommentar