Så. Det var "resultatet" igår.
Ett annat resultat av gårdagens tävling var att jag inser att Zelda, i motsats till Nemi, inte är riktigt mogen för detta, än.
Det var nämligen rätt läskigt på SSBK, trots att vi var där i lördags på freestyletävling, och då var det inte läskigt alls.
Min tolkning: jag tror att Zelda nu har vant sig vid freestyletävlingsmiljön. Hon är alldeles säker på att det inte kommer någon hund rusande mot henne medan vi tävlar (det märker jag på att hon vågar fokusera på mig och strunta i hundarna runtomkring), och därmed kan hon koppla av.
Igår fanns det inga tält, ingen musik, däremot en massa stora ibland lite högljudda hundar. Och så fick vi gå till en plan vi inte hade varit på tidigare, på en liten (hu) skogsstig.
Så det var en aningen skärrad liten hund som påbörjade platsliggningen. Intill henne låg en Briard (tror jag) med mycket päls. Inget ont om Briarden, den skötte sig exemplariskt, men Zelda tappade självförtroendet efter ungefär en minut och lommade försiktigt fram till mig (jag är SÅ glad att hon inte drog åt något annat håll i hög fart) och ville att jag skulle lyfta upp henne.
Vi hade startnummer ett, så sedan var det bara att värma upp lite ytterligare så gott det gick. Lilla prinsessan tog faktiskt poäng i alla momenten. Inte alltid så många, men vi fick inte en enda nolla. En särskild eloge till SSBK för apporten - den var liten (den Nemi fick orkade hon inte riktigt hålla, fast hon försökte), och vi fick faktiskt 7,5 poäng av tio för apporteringsmomentet. :-)
Zeldas enda tia blev som väntat tandvisningen. I de övriga momenten fick vi en hel del neddrag, inte för Zeldas beteende, men för mitt. Jag var rädd att tappa henne och vågade inte riktigt släppa henne med blicken. Det blev även alldeles för mycket kroppshjälper, som om jag trodde att hon skulle bli mindre ängslig av det...
Plötsligt kom jag ihåg hur det var i början av vår freestylekarriär - jag hade en orolig, lättskrämd liten hund som försökte hålla koll på alla farligheter som fladdrande plastband, hundar, obekanta ljud osv.
Så ett annat resultat av gårdagens övning var att jag inser hur långt vi har kommit med den miljöträningen - alla freestyletävlingar som har gått halvbra har i alla fall byggt upp Zeldas förtroende för situationen, nuförtiden är hon glad och frimodig både på och utanför tävlingsplanen :-).
Så vad ska jag göra nu?
Om Zelda ska fungera i lydnadssammanhang måste vi antagligen lägga mycket energi på att träna i brukshundklubbmiljö. Vi måste nöta platsliggningen med många olika hundar, kanske delta i träningstävlingar så att själva processen blir bekant för henne.
Så jag måste bestämma mig för om det är värt det besväret, eftersom lydnadsträningen mest har syftat till att vi ska bli duktigare på freestylen, och det målet har vi redan nått.
Medan jag funderar kan jag börja med att ta med Zelda när Nemi ska tävla. För Nemi var ju miljön inte problematisk alls, så vi startar igen den 26 i Uppsala. Då får Zelda lite "gratis" miljöträning, och vi kan även passa på att träna lite medan vi är på plats, bland alla Schäfrar, Mallar och Briarder...
Och så visar det sig att titeln man kan få är "Lp", inte "LK" som jag trodde.... (Tack Jeanett)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Bra jobbat tycker vi. Mkt intressant o givande, att läsa hur mkt jobb som man faktiskt behöver ägna sig åt o anpassa efter hunden för att vidareutvecklas!
För mig är det imponerande höra. Själv kommer jag inte långt med rapporten, vi har fastnat där.
Instämmer, bra jobbat! Zelda verkar ju vara lite ängslig och det är fantastiskt att du gradvis lyckas bygga upp hennes självförtroende. Jag har snarare problem på andra hållet! Lycka till i fortsättningen.
Heja, säger jag! Ni är så duktiga! Förstår precis hur du har det med Zelda. Hon och Alfons är såååå lika (inuti)! Man får vara väldigt varsam med en sådan här typ av själ för allt man byggt upp kan raseras väldigt snabbt. Man kan ju aldrig veta om en annan hund får för sig att göra något och så får man börja om...
Heja, heja! Tänk vad mycket man lär sig varenda gång, även om man kanske inte placerar sig i topp. Kul när du analyserar vad som hänt och spännande när du planerar för nästa strategiska drag.
Var i Uppsala blir det?
Än en gång grattis till den fina debuten med Zelda! Att hon får åka med och miljöträna när Nemi tävlar låter väl som en bra lösning just nu. En gång i lydnadsettan kom Rudi lomandes precis som du beskriver, han tyckte allt att jag stod oerhört långt bort och kände sig övergiven, tror jag.
Tävlingen i Uppsala (med 24 anmälda i klass 1!) går av stapeln på Uppsala Brukshundklubb.
Vad roligt att ni kommer till Uppsala! Jag och Cassi är förhoppningsvis på plats som glad publik :)
Bravo!
Skicka en kommentar