Igår ägde vi Obsan!

Först töar det, sedan fryser det på, och till sist snöar det litet så det blir som pudersocker på en kaka. Resultatet blir så halt som det gärna kan bli.
Det var nog därför vi var ensamma i Obsan igår, vi gick först en sväng på förmiddagen, och eftersom det blev så lyckat gjorde vi om det på eftermiddagen.
Inte en enda hund träffade vi, Zelda var ostressad och Nemi var tyst, härligt.
Jag hade på mig mina Icebugs, kände mig som en bergsget av något slag, en som tar sig fram obehindrat i riktigt knepig terräng.

Isigt underlag...

Min fot och Zeldas svans.

Trapporna var istäckta, Nemi har sprungit i förväg.