En av de sakerna jag uppskattar mest med Zelda är hennes alldeles egna sätt att ta ansvar för sitt liv (faktiskt även när det yttrar sig som en vägran att lämna buren på tävling när det inte känns rätt). I förrgår var vi och tränade på Hundudden, det regnade när vi skulle dit så vi åkte hela vägen. När vi skulle hem hade vädret klarnat, vi promenerade hemåt, längs med Gärdet där gräset nu är så högt att en mindre hund inte ser tassen framför ansiktet så vi höll oss till promenadvägen. Plötsligt börjar Zelda dra framåt i kopplet vilket hon sällan gör. Hon vill till en busskur, och jag undrar om någon tappat sin skinkmacka eller sin korv där. Nemi som brukar vara väldigt bra på att hitta tappade korvar, pizzakanter och liknande är dock inte intresserad. Vid nästa busskur händer samma sak. Zelda vill dit, Nemi är ointresserad. Inte förrän vi kom till tredje busskuren förstod jag vad Zelda försökte säga:
"Nu räcker det med allt promenerande. Jag tycker att vi ska vänta här på bussen."
Så vi gick in, Zelda hoppade omedelbart upp och satte sig på bänken, medan hon spanade åt det håll som bussen kommer ifrån. Sedan kastade hon sig ombord.
Vad säger ni om det?
Bild: Zelda väntar på bussen. Nemi undrar varför vi har stannat och sysselsätter sig så gott hon kan.
20 kommentarer:
Fantastiskt!
Man kan inte annat än älska deras personligheter och små egenheter :)
finaste Zelda ♥ och vilken tur att hon fick prata till punkt och att du förstod vad hon ville säga
jag älskar sådana hundar och blir så glad och tacksam varje gång de "tar ansvar för sitt liv"
Haha, detta gjorde min morgon, underbara Zelda :)
Jag säger bara det, HUNDAR, vad vore livet utan dem!
Soliga hälsningar från oss i Tyresö!
Härligt att du förstod henne! Så förstärkande för er båda!
1-0 till Zelda som fick dig att förstå till slut och som fick åka buss hem!
Liknande händer då och då när vi promenerar omkring, nämligen att Rudi är oerhört tydlig med vilken av alla otaliga rundor vi ska gå just den gången och pekar med hela kroppen.
Det är en så häftig upplevelse när man känner att man förstår varandra! Igår kunde jag "se" och förstå att Buzz hade ont efter operationen, utan att det egentligen gick att peka på något specifikt. När jag så åkte ett extra varv till veterinären för att få extra smärtstillande undrade jag om jag var för larvig. Men efter en smärtstillande spruta i låret gick jag ut med en dansande glad hund! Och då kände jag den där värmen i bröstet - jag hade förstått min hund rätt! Det är en fantastisk känsla att få uppleva.
Tusen tack för alla uppmuntrande ord på min blogg. Det känns skönt att få skriva av sig och samtidig få "cyberstöd" från alla vänliga själar. Jag känner mig så ledsen över alla tumörer, men vet samtidigt att jag gjort mitt bästa hela tiden. Nu hoppas jag bara att vi får en toppensommar tillsammans familjen och hunden. :-)
Verkligen helt fantastiskt ♥ Jag blir så glad när jag förstår min hund när han försöker tala om liknande saker för mig. När man inser att man förstått varandra tycker jag det är ren lycka.
Är hon ovanligt smart för att vara kines?
Att Zelda märker att du tolkar henne rätt måste nog öka hennes förtroende för dig ytterligare och uppmuntra henne att kommunicera ännu mer med dig.
Älskar sådana här berättelser om när vi tolkar hundens språk till oss rätt.Jag tror verkligen att förstärkningen skapar ännu mera distinkta kommunikationsmönster. Det är ju denna medvetna kommunikation vi vill uppleva med våra hundar!!!!
Tryckte på fel knapp för jag fick inte med avsändaren.
Fin berättelse.
jag har en mellanpudel, Flisan, som jag inte förstår mig på när hon ibland tittar på mig, som om jag borde begripa vad hon menar.
Till Flisans matte: det där är Zelda specialist på, fast med åren har det blivit bättre, tror att hon har fattat att hon måste bli tydligare. När hon var yngre kunde hon sätta sig och bara stirra på mig, rätt otåligt, kanske skickade hon kemiska signaler som jag inte kunde uppfatta - helt klart var att hon ville något, och att jag inte fattade någonting...
Till Anonym: det finns en uppfattning om att det inte går att lära kineser någonting, vilket stämmer om man försöker med hårda metoder. Flertalet kineser är känsliga små själar som fungerar bäst om man uppmuntrar och samarbetar. Kinesägare brukar beskriva dem som roliga, påhittiga och inte på något sätt dummare än någon annan hund...
Det gäller att vara tydlig om man vill kommunicera med så enkla och tröga varelser som människor. Detta har jag förstått att också mina små vänner har tagit till sig när de insett att jag tydligen fattar lite trögt ibland.
Speciellt Lilla Diva har med tiden försökt få mig förstå telepatiska signaler just med att sitta och stirra på mig, men jag har väl en klar handikapp när jag inte lärt mig trots den intensiva träningen.
Det är härligt att läsa på denna sida och just texten och kommentarerna till "Mitt lilla Zeldahjärta" värmer. Vi gör vad vi kan för att förstå våra hundar, dock inte alltid så lätt.
Kloka, kloka Zelda, ja jag säger då det, hundar slutar aldrig att förvåna en. Så himla gulligt, tur att matte förstod vad hon ville!!!
Underbart!
Mötte igår en mellanstor pudel med matte i släptåg på väg från parkeringen till Zoo-affären i ett affärsområde här i U-a. Jag log väl åt det hela när han utan tvekan vek av och travade in i affären, för matte log tillbaka och sa: Han vet var maten finns!
Skicka en kommentar