Igår köpte jag en ny trimmer. Den klipper inte lika tätt som den gamla, på gott och ont. Fördelen är att den kan anslutas till nätet, batteriet i den gamla räckte till en hund men inte till två.
Bild: Zeldas nytrimmade nos.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag har inte vågat mig på att klippa Chalis nos ännu. Har lämnat in honom till en hundfrisör. Inser att jag måste lära mig snarast. Men det känns lite läskigt.
Till Anna: jämfört med kloklippning är ju riskerna att det händer något hemskt mycket små. Mina hundar lägger nosen i min vänstra hand, och så trimmar jag med den högra. Då har jag styrsel på både hund och trimmer. Det tog lång tid innan jag tyckte att jag klarade detta hyfsat bra, i början såg stackars Zelda ut som om hon försökt att göra det själv... Lyckligtvis bryr sig hundarna ju inte om hur det ser ut. Det är praktiskt att klippa själv, dels blir man riktigt duktig på just sin egen hund, dels kan man göra det ofta så att hunden alltid ser så elegant ut som man vill ha den, och ju oftare man klipper, ju lättare blir det varje gång.
Att vänja hunden är som att vänja den vid kloklippning - belöna när den är stilla, belöna ofta.
Åh jag måste också köpa en ny liten trimmer.. batteriet börjar sjunga på sista versen i den jag har nu. Men den har hängt med sen 2006 och orkat med fyra hundansikten under den tiden så den kanske förtjänar att få gå i pension ;)
Javisst ligger det en tillfredställelse i att själv kunna snygga till sin hund.Furminator heter mitt nyaste pälsverktyg.Pälsvården ger ju också en stund av nära kontakt och samarbete med hunden.
Vilken fin nos. Den ser mjuk och ren ut.
Den är mjuk och ren...
Skicka en kommentar