onsdag 10 augusti 2011

En stor hund, en liten hund, ett ben.

Ruben (7 månader) har hittat ett tuggben. Zelda parkerar sig i närheten, lugnt och stilla.

Så fort han släpper benet tar Zelda det. Hon är inte intresserad av av att tugga på det, men vill ha det ändå. Sedan behöver hon inte göra mer än ligga, Ruben vågar sig ändå inte fram. (De känner varandra, så han vet att hon kan säga ifrån om det behövs).
Zelda har numera makt och pondus, hon har blivit en hejare på effektivt icke-våld.
.

13 kommentarer:

Anna Stigsdotter sa...

Tala om en bild av tydligt ledarskap!

Gudrun sa...

Gammal är äldst, oavsett storlek! Sund hund som vet vem som bestämmer över resurserna...

desperat hemmafru sa...

Vilken retsticka! :-)

Anonym sa...

det är så roligt att få uppleva och se hundar tillsammans!

Elisabeth sa...

Det där känner man igen. Hundflockens regler är ganska tydliga!

ej hundägare sa...

Nyfiken på hur det slutade! Vem ledsnade först?

Unknown sa...

Zelda ledsnade först - när hon väl hade visat att hon kunde ta benet och behålla det om hon hade lust fick Ruben ta det igen.

Olga da Polga sa...

hihi precis så där är det! Här hos mig visas den scenen i olika konstellationer.

Unknown sa...

Hos oss händer det inte så ofta. Det räcker med att Zelda kastar en menande blick på Nemi, ibland från andra sidan rummet, för att Nemi ska släppa det hon har och lägga sig på rygg.

ej hundägare sa...

Klok Zelda, tycker jag :)

ej hundägare sa...

Klok Zelda, tycker jag :)

ej hundägare sa...

Klok Zelda, tycker jag :)

ej hunägare sa...

Oj, vad tjatig jag blev! (Blev uppmanad av "programmet" att skicka igen pga felstavad ordverifiering.)