"Åsa, din hund visar tänderna mot mig."
Jag gick runt bordet för att se vad som pågick och såg det här:
Det var varmt, och Zelda hade ställt sig intill kompisen för att få en liten klapp. Han hade ingen aning om att det är skillnad mellan en hund som visar tänderna i överkäken och en där vi ser underkäkens gaddar.
Så han blev rädd, alldeles i onödan, och jag blev förvånad. Tänk att det kan vara så svårt att förstå hur hundrädda/hundovana uppfattar våra hundar.
3 kommentarer:
oj ... vissa saker tar man ofta för givet. Vilken tur att du kunde förklara skillnaden för din vän. Så jobbigt det måste vara annars att alltid tro att hundar är arga när de flämtar!
Min Elsa skrattar när hon träffar folk och hundar. Hon rynkar ihop hela näsan, men stryker öronen bakåt å slätar ut ansiktet, hukar så rumpan blir högre och viftar med svansen. Många tror hon är på väg att göra ett utfall och är farlig. Jag kan förstå att det är svårt för en hundovan/ hundrädd att se att det är ett väldigt inställsamt och vänligt beteende, men blir förvånad när många hundvana "hundkännare" också tror att hon är farlig
Ja det är inte alltid lätt att göra sig förstådd... Elsas storlek kanske också bidrar till att folk blir rädda...
Vad hade han sagt om den här puffen då?
Skicka en kommentar